Inlägg märkta ‘lycka’

Dra lyckan till sig

Publicerat: februari 24, 2017 i lycka
Etiketter:, , , , ,

Jag får ett telefonsamtal, hör en glad röst på andra sidan. Min son. Ung vuxen.

Han ringer bara för att berätta något som han gjorde nyss, någonting som fick honom att känna glädje och att han lever. Efter allt som han varit med om i vår trasiga familj, har han precis som jag, ett stort behov av att dra lyckan till sig.

Hitintills har han gjort det så bra. Han har gjort medvetna val av vilka han umgås med, utbildning och arbete. Han har drömmar och tänker framåt, och däremellan ramlar det in lite galna idéer.

Jag blir lycklig när han ringer, bara för att prata bort några minuter och dela lite glädje. Jag gör samma sak med honom. Jag har ingen att dela med när något händer, men jag delar med honom och det är underbart. Ibland kommer tårarna, för det blir mycket känslor, mycket kärlek.

Vi finns för varandra, trots att vi bor på olika platser. Vi delar lyckan och drar den till varandra.

Mitt i natten sitter jag och läser Astrid Lindgrens bok, Mio min Mio. Jag har den i läxa på den utbildning jag går. Den här boken är mer än en läxa. Den berör mitt innersta.

Olika tankar far genom mitt huvud. Astrid har beskrivit en del av min historia. Vad kan hon själv ha gått igenom för att skriva en barnbok om hur Mio måste möta det som skrämmer honom, det som sårar och riskerar att förinta honom. Hon beskriver mörkret, ensamheten och smärtan. Hon skriver om den djävulska ondskan som smider kedjor av hat som ingenting kan rå på, en ondska som är så kraftig att allt som kommer i den onda tankens väg förintas. Riddar Kato i sin svarta borg är ondskan själv. Så mörkt var aldrig ett mörker och så isande var aldrig någon köld, så ondskefull var aldrig någon tystnad, som i Riddar Katos borg.

Dit måste Mio komma, för att möta det som skrämde honom. Han var den ende som kunde besegra ondskan med ett svärd som brände som eld och som kunde skära genom sten. Det var något som var bestämt sedan tusen och tusen år. Trots alla svårigheter, trots att Mio och hans vän så många gånger var nära att gå under, trots tårar och skräck möter Mio ändå sitt öde.

Han höjer sitt flammande svärd, lyfter det högt och sänker det djupt in i Riddar Katos hjärta av sten. Då är Riddar Kato försvunnen och även alla hans svarta spejare. Den ondskefulla förtrollningen är bruten och livet börjar spira. Allt blir ljust. Det är morgon, en ny dag med nytt liv.

”Mio, min Mio” det var så han sa, Mios Fader Konungen i Landet i Fjärran. ”Mio, min Mio”, det var ord sagda i kärlek, ord som både läkte Mios trasiga inre och gav honom kraft att möta ondskan och besegra den.

Jag grät när jag läste Mio, min Mio. För mig var det inte svårt att dra paralleller till mitt eget liv. Ord sagda i kärlek och omsorg skakade om mig, fick mig att vakna och se mitt liv precis som det var. Det var dött. Mitt innersta var fjättrat av tunga kedjor från en annan människas hat och ondska. Jag var förlamad. Jag hade ingen egen kraft att resa mig och gå. Men orden och omsorgen som väckte mig, gav mig också mod att gå och lämna ondskan bakom mig. Jag fick kraft att läkas för att sedan möta skuggorna i mitt liv. När ljuset faller på mörkret försvinner det och jag fick mod att möta mörkret på nytt för att dess förbannelse över mitt liv skulle förintas.

Jag tror att varje människa har val att göra, val som påverkar ens liv. Jag känner en oerhörd sorg över att den man som jag faktiskt älskade lät sig intas av ondskan. Man kan inte säga att det han gjorde mot mig och våra barn var omedvetet. Han hade val, och han valde själv sin väg. Det är ingen annans fel. När han slog, valde han att slå där det inte blev blåmärken som syntes. Hans hot, ja alla kränkningar skedde bakom stängda dörrar där ingen annan hörde, mer än vi i familjen. Hur han behandlade sitt äldsta barn var det ingen annan som visste. Allt var medvetna val där han kontrollerade situationen.

Men jag fick kraft att gå och jag fick kraft att konfrontera ondskan. Idag är det en ny dag. Livet spirar. Rädslan har förlorat sin kraft. Ljuset och sanningen har segrat. Det känns som cirkeln är sluten och jag är tillbaka. Jag står på egna ben, kanske skör men ändå stark. Livet har återvänt.

I´m back on my feet again!

Tack ❤ till er som fanns och fortfarande finns för mig, till er som ger mig kärlek och hopp och som ständigt får mig att fortsätta framåt.

 

 

Livet är gott

Publicerat: september 3, 2016 i Återhämtning, lycka
Etiketter:, , , ,

Plötsligt fick jag ett par timmar för mig själv när Minsting är ute på egna äventyr. Egen tid, självsamhet är väldigt skönt efter en lång intensiv arbetsvecka. 

Jag har tagit mig en lång promenad på stan och nu väntar en timmes studier på ett fik. Mycket bättre än så kan det inte vara just nu. 

Jag är lite fascinerad av den ro jag känner mitt i allt. Jag jobbar och har Minsting nästan på heltid och ändå finns det tid att göra sånt jag gillar. Jag pluggar och jobbar med mig själv. 

Jag är lycklig över mitt liv, över den förändring som blivit och över min frihet att rå om mitt liv och min tid. Det kanske är därför kraften finns också.

Lycka är…

Publicerat: juni 13, 2016 i lycka
Etiketter:, , , ,

…att vakna på morgonen och omslutas av en enda känsla – han älskar mig

Förändringens tid

Publicerat: maj 12, 2016 i Återhämtning, fri
Etiketter:, , , ,

Ikväll har jag ett leende på mina läppar. Jag låter lyckan inta hela min kropp. Det känns mjukt och skönt, som om själen är inbäddad i bomull. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men det är ett ”Halleluja-moment”. Överväldigande.

I går skrev jag kontrakt på en ny andrahandslägenhet. Nu är bostadsfrågan löst med 20 dagars marginal tills jag ska vara ute ur denna lägenhet.
Jag byter kommun och kommer lite längre bort från X. Så skönt. Faktiskt. ☺ Hittills har jag bott på gångavstånd från mitt X. Mycket för barnens skull, men även för att det är svårt att hitta lägenhet att hyra i den här staden. När jag flyttar har jag bott ett och ett halvt år i min nuvarande lägenhet. Denna flytt är ännu ett steg mot min frihet.

Idag när jag kom hem låg ett brev i min brevlåda. Ett antagningsbesked! Jag har kommit in på den diakoniutbildning jag sökt. Det känns så spännande.

Ikväll låter jag lyckan komma och gärna stanna kvar. Jag känner mig så tacksam. Jag är tacksam över livet, över hur allt kan förändras och bli så mycket bättre. Tacksam till Gud.

I natt somnar jag med ett leende.

Så har det varit årsdag i dag igen.

Men igår var en glädjens dag. Igår var det årsdag för min frihet, årsdagen då jag enligt lagen blev fri från min förövare.

Fri blir man inte över en dag. Det har tagit mig ett och ett halvt år, tom lite mer att bli riktigt fri. Varenda dag har jag fått arbeta med mig själv och mina rädslor. Skuggorna från förr har ibland velat ta över min dag och gjort mig lamslagen, då har jag fått backa, ta nya tag och tänt mitt ljus på nytt.
Gång på gång har jag fått ifrågasätta mig själv och hittat nya sätt att hantera vardagen.
Det är en stor nåd att fått en ny chans att börja om, att få omforma sitt liv på detta sätt.

Idag står jag stadigt även om det blåser och är tungt emellanåt. För tungt blir det. Jag måste hålla minimal kontakt med min förövare på grund av gemensam vårdnad. Ibland händer saker som får mig att komms ur balans. Det kan vara kommentarer eller att han fortfarande har en attityd av att vilja äga mig och härska över mig. Men jag vet vem jag är idag och vet mitt värde.

Jag är lycklig, lycklig över livet. Även när saker runt mig är ovissa finns lyckan kvar. Den är inbyggd tillsammans med kärlek och tacksamhet i den grund som jag börjat bygga mitt nya liv på.

Igår firade jag livet. Jag firade genom att gå på konsert med en av de sångare som kom att betyda mycket för mig under den första tiden när jag bestämt att lämna min destruktiva relation.

Igår firade jag livet. Idag firar jag livet. Alla dagar är mina, även de som inte är solbelysta.
Idag tar jag tillbaka allt jag saknat. Livet är mitt.

Med tacksamhet, kärlek och ödmjukhet

 

Hjältar

Publicerat: maj 6, 2016 i återhämtning, övrigt
Etiketter:, , , ,

Ett leende och du räddar min dag.
En vänskaplig klapp på axeln som uppmuntrar
Ett enda litet ord som sägs av omtanke Eller ett samtal och friden är återställd

Vissa människor är som om de vore skapta för att förmedla frid, ett inre lugn. Och de gör det. Det är en lycka att möta dessa människor. De är vardagshjältar utan att de ens reflekterar över det.