Inlägg märkta ‘kärlek’

På nytt?

Publicerat: oktober 18, 2017 i kärlek, relation
Etiketter:, , , , , ,

Vi sitter mitt emot varandra och pratar. Pratet vill liksom inte ta slut. Vi delar nuet med varandra och delar med oss av det förflutna och det brustna. Jag ser hur det smärtar dig när du delar din historia och när du berättar om dina brustna drömmar. När jag delar min historia möter jag ömhet.

Det finns ett djup i att tillsammans mötas i det brustna, i den brutala och nakna sanningen.

Orden, tonfallet, blickarna, beröringen…

Men räcker det hela vägen? Kan känslan vi har få växa och bära oss framåt, kanske för resten av våra liv? Vågar vi se varandra som vi är, utan drömmarnas förskönande filter? Eller kommer vi också såra varandra illa och hårt?

Hur kan man få tillit att växa när man upplevt svek och fallit ner i en avgrund av hopplöshet och slagit sig så hårt?

Hoppet måste ändå vara större än de bottenlösa djup vi vandrat genom, annars skulle vi aldrig mötts.

Annonser

Dra lyckan till sig

Publicerat: februari 24, 2017 i lycka
Etiketter:, , , , ,

Jag får ett telefonsamtal, hör en glad röst på andra sidan. Min son. Ung vuxen.

Han ringer bara för att berätta något som han gjorde nyss, någonting som fick honom att känna glädje och att han lever. Efter allt som han varit med om i vår trasiga familj, har han precis som jag, ett stort behov av att dra lyckan till sig.

Hitintills har han gjort det så bra. Han har gjort medvetna val av vilka han umgås med, utbildning och arbete. Han har drömmar och tänker framåt, och däremellan ramlar det in lite galna idéer.

Jag blir lycklig när han ringer, bara för att prata bort några minuter och dela lite glädje. Jag gör samma sak med honom. Jag har ingen att dela med när något händer, men jag delar med honom och det är underbart. Ibland kommer tårarna, för det blir mycket känslor, mycket kärlek.

Vi finns för varandra, trots att vi bor på olika platser. Vi delar lyckan och drar den till varandra.

Gå två? 

Publicerat: februari 22, 2017 i känslor
Etiketter:, , ,

Stigen är så smal och dunkel

Finns här plats för två av oss

Längtan är så stor

Efter gemenskap

Efter vardagsliv tillsammans

Än en gång utsätter jag mig för smärtan

Av att inte veta svaret

Bästa chefen!

Publicerat: februari 12, 2017 i kärlek, lycka
Etiketter:, , , , , ,

Ibland är livet enbart gott och njutbart. Särskilt när man umgås med kärleksfulla människor. Jag blir lycklig när jag möter människor som ser andras behov, människor som lyckas tyda något av vad den andres själ behöver och som möter upp och gör det där lilla extra som betyder så oändligt mycket. Ibland behövs det inte så mycket för att göra skillnad. Ett ord, ett leende eller en enkel handling kan räcka för att skapa något gott som varar länge.

När Lilla fyllde sju år fick hon en present av min chef, ett litet kort nerstoppat i ett litet kuvert. På kortet fanns ett val. Lilla fick tre alternativ att välja och hon valde ett. Hon valde att gå på bio med honom. Hon fick ta med sig en kompis om hon ville, men hon valde att gå ensam. Lilla känner sig trygg med honom, för han har alltid sett henne och gett henne plats när hon kommit till jobbet och hälsat på.

Denna lilla enkla gåva innehöll så mycket mer än bara ett biobesök. Den innehöll kärlek. Lilla kände det och hennes kommentar när hon fick presenten var: ”Mamma, han är ju nästan som en extra-pappa”. Gåvan innehöll också mycket glad förväntan. Hon pratade om biosöket flera dagar innan och berättade för sina kompisar. Kvällen innan bad hon hon att biobesöket verkligen skulle bli av och att han inte skulle bli sjuk. Lilla blev inte besviken. Det var en glad Lilla som jag mötte utanför biografen. Hon var lycklig. Den kvällen satt hon och sjöng när hon gjorde sin läxa.

Jag känner mig lyckligt lottad över att få vara omgiven av så goda människor.

 

Min Lilla börjar bli stor. Det känns både roligt och märkligt. Ena stunden ser jag hennes smala sju-årsben springa omkring och skutta i en fantasilek, där hon rider på en låtsas-häst och i nästa stund har vi djupa samtal som både är vuxna och barnsliga på samma gång.

För en tid sen sa hon till mig, mitt i sin lek: ”Mamma, ska du gifta dig igen?” Jag svarade henne att om jag hittar någon som kan älska både mig och henne och hennes syskon så kanske jag gör det. Då säger hon att hon tycker att jag ska göra det för det blir så ensamt annars! I det fortsatta samtalet låter hon mig förstå att hon tror att hon ska slippa åka till pappa om jag skaffar en extra-pappa till henne. Jag blir tvungen att förklara att hennes pappa alltid kommer att vara pappa i allafall och att hon nog måste åka till honom ändå ibland.

Igår åkte vi tåget tillsammans, för att jag skulle lämna henne för övernattning hos pappa. Då sade hon igen, att hon vill att jag skaffar en exta-pappa till henne. Hon pratade om att hon vill att jag ska gifta mig igen. Det känns så märkligt att denna lilla unge pratar så vuxet med mig. Jag frågar henne om hon tror att pappa kommer bli avundsjuk om jag skulle gifta mig med någon annan. Först säger hon nej, men sen tänker hon efter och säger att hon tror det. Då frågar jag om hon tror att jag skulle bli avundsjuk om pappa skulle gifta sig med någon annan, men det tror hon inte.

Jag begriper inte hur hon kan uppfatta så mycket av hur jag tänker och känner och hurdan hennes far är.

Lilla söta förklarar också för mig varför det skulle vara så bra med en extra-pappa. Han skulle nämligen kunna köpa biljetter till Gröna Lund och gå med henne dit, så de så! Ikväll fanns denna ännu icke-existerande-extra-pappa med i hennes aftonbön.

Det känns som om hon just nu har ett stort behov av en faders-figur som ser henne och bekräftar henne.

Saknad

Publicerat: juli 3, 2016 i känslor, saknad
Etiketter:, , , , , ,

Ibland saknar jag dig så mycket att det gör ont.

Du fick mig att leva efter att jag lämnat min destruktiva relation. Du gav mig hopp och mod. Du gav mig kärlek och jag var utsvulten. Jag sög åt mig allt du sa och gjorde, som en uttorkad jord. Du fick mig att blomstra och växa.

Med dig kände jag mig trygg, en enorm tillit. Vi kunde prata om allt. Din mjuka röst smekte min själ. Jag var lycklig, för första gången på många år. Med dig i mina tankar kunde jag somna leende och vakna med samma leende. Jag har aldrig känt så mycket för någon som jag gjorde då.

För mig är du väldigt speciell. Du kommer alltid att vara det. Det finns en given plats för dig i mitt hjärta. Jag har aldrig någonsin mött någon som du. Fortfarande finns du i mina tankar. Mitt medvetande kan inte släppa dig och jag drömmer om känslan av att få möta dig igen, att få se dig och röra vid dig. Jag hoppas du inte var en utopi, ett luftslott.

Fortfarande bär jag hoppet inom mej, men för varje dag som går och inget händer så dör en liten bit av mig…

Vissa dagar flyter livet på ganska bra, men andra dagar saknar jag dej så det gör ont.

💔

Samtal

Publicerat: juli 1, 2016 i samtal
Etiketter:, , , ,

Jag får ett samtal som innehåller en del smärta, smärta över en annan människas dumhet och idioti. Jag är glad att du ringer och berättar, glad att du reflekterar och känner efter. Vi pratar ganska länge. Hoppas det hjälpte dig.

Några timmar senare ringer det igen. En glad röst som undrar om den stör. Vi pratar en stund om ditten och datten, livets oväsentligheter. Men det känns gott och jag blir glad.

Älskade ungar. Det känns lite märkligt att mina små gullepluttar plötsligt blivit vuxna eller iallafall nästan. Samtidigt som jag är glad är det en viss vemodskänsla och jag känner mig nästan lite gammal. Jag tror jag börjar förstå hur mina föräldrar känner det, när jag ringer och pratar.