Inlägg märkta ‘psychological abuse.’

Vad händer när livets förutsättningar förändras? När psykopaten eller narcissisten tappar mer av sin kontroll? När barnen inte längre vill umgås med N-personen? Eller när en kvinna som lämnat en misshandelsrelation beslutar sig för att gå vidare och skaffar sig en annan partner? Vad händer med kvinnan och barnen när mannen som misshandlat dem, kommer ut från fängelset?

Kvinnan som flydde sin misshandlande make känner sig aldrig helt trygg. Trots kanske skyddad identitet och kontaktförbud kan hon aldrig känna sig trygg. N-personen kommer alltid tillbaka, förr eller senare och det går aldrig att förutsäga vad eller hur en N-person kommer att agera. Detta gör att kvinnan och barnen lever under en enorm press som aldrig tar riktigt slut. Vissa tider är det lugnare och kvinnan kan känna att hon börjar återfå ett normalt liv, men ovissheten av att inte veta hur länge det varar sätter sina spår. Många av oss kvinnor som lever under denna press utvecklar fysiska sjukdomar pga av all psykisk inre stress. Förutom PTSD (Post Traumatisk Stressyndrom), utmattningssyndrom och andra stressrelaterade sjukdomar dyker även andra fysiska åkommor upp som brev på posten. Vi går sönder, sakta men säkert inifrån och ut.

Idag lever jag i balans, dvs jag har inget trubbel med X. Jag har nästan ingen kontakt alls och det är så befriande skönt, men sannolikt är det bara en tidsfråga innan ett helvete brakar lös. Tankarna på det påverkar mig mer än jag vill erkänna. Jag är inte rädd, men det finns en orosklump som gnager i min mage. Vilka scenarier är sannolika? Hur kommer han reagera när han märker att barnen gör uppror mot honom och inte längre vill det han vill, eller inte längre vill umgås med honom? Hela hans liv går ut på kontroll. Han kontrollerar barnen och han kontrollerar mig genom barnen. Utan att barnen själva inser det, blir de hans ”flying monkey” och de går hans ärenden. Den dag han förstår att jag har gått vidare med mitt liv och skaffat en annan man, har han lovat att ”förändra” mitt liv.

Allt detta tär. Jag måste bygga upp en beredskap på hur jag ska hantera olika tänkbara situationer. Jag måste ha en beredskap så att min oro inte förstör min nya relation. Jag vill inte att mitt X ska påverka det som är nytt och vackert och som håller på att byggas upp. Ändå påverkas jag och jag vet att det kommer påverka min nya relation och det är inte okej.

 

Annonser

 

Vi får inte förminska det som dagligen sker runt om oss. Det får aldrig vara rätt att kvinnor blir utsatta, förminskade bara för att de är kvinnor. En kvinna ska inte behöva acceptera att bli tafsad på eller hotad.
Enligt den värdegrund som de flesta av oss har, är kvinnor och män lika värda. Men det finns oskrivna normer. Normer som säger att det är helt okej för en man att tafsa på mig, skrämma mig eller förminska mig bara för att jag är kvinna och han är man. Det är först nu när vi nu börjar prata om det som det finns chans att förändra dessa mäns tankegångar, därför att nu ifrågasätter vi de oskrivna normer som funnits bland vissa män länge.

Läs Alice ord nedan:

Stoppa våldet mot kvinnor

Drygt en månad har gått sedan #metoo slog igenom med buller och bång. En kampanj som visat att vi idag år 2017 lever med en tystnadskultur som sträcker sig över hela världen. Kvinnor i hela världen har delat med sig av olika övergrepp de varit med om från just män. Män som gått över gränsen. Män som tagit på oss utan vår tillåtelse. Det har hänt i hem, på arbetsplatser, på skolor, på förskolor, på krogen. Ja faktiskt överallt i olika sammanhang. Detta är enormt skrämmande att se. Det gör ont att läsa alla berättelser om alla olika övergrepp. Stora som små.

Det tragiska i detta är att trots detta fortsätter det. Det är återkommande. Många män har blivit anmälda, många män har vi sett i media den senaste tiden som blivit anklagade. Många är den. Fler än de vi sett i media.

Jag är en av alla dessa kvinnor…

View original post 315 fler ord

Igår levde hon. Hon drömde om en bättre framtid och kämpade för att allt skulle bli bra. Idag lever hon inte mer. Hon föll ihop mitt i kampen.

Hennes kropp orkade inte bära den smärta som åt upp henne inifrån och ut. En smärta orsakad av en familj som svikit henne och barn som behandlat henne som en påse skit. Barnen hade övertagit sin fars beteende mot henne. De mästrade henne. De kallade henne skymford och fick henne ändå att göra precis som de ville, genom hota, skuldbelägga och däremellan göra diverse anmälningar på henne till sociala myndigheter. Allt lades ner för det fanns inget att ta på.

För ett halvår sen, började slutet på det helvete hon levde i. Hon hade bestämt sig för att börja sätta gränser, både för sin egen skull och för sonen som bodde med henne. En enkel konflikt som handlade om läxläsning och frånvaro från skolan slutade med att grabben inte kunde behärska sin ilska. Han försökte med våld knuffa sin mamma ner för en trappa. För att inte falla baklänges örfilade hon honom. Han anmälde henne för misshandel. Hon älskade honom så högt att hon vägrade gå till doktorn och dokumentera sina egna skador och blåmärken. Hon gjorde heller ingen motanmälan. Sonen blev tagen från henne och flyttades till pappan, hennes fd man.

Den mannen flydde hon ifrån redan 2010. En man, som hon gjort allt för. Han stod och vrålade över henne, medan barnen såg på när hon packade ihop en liten väska med kläder. Skräcken lyste ur dotterns och yngste sonens ögon. Hon ringde en väninna och bad henne komma fort och hämta henne, samtidigt som hon försökte lugna barnen och säga att allt skull bli bra. Sen rusade hon ut och gömde sig bakom husvagnen. Hon hörde hur mannen vrålade bakom henne: ”Jag ska krossa dig, din jävla slyna.”

Redan tre år tidigare hade mannen i raseriutbrott rivit hela övervåningen, kastat runt bord och andra saker efter henne och barnen. Han slet loss ett klaffbord från väggen och slängde efter dem. Han försökte döda dem.

Då hade någon ringt polisen och fyra poliser kom. Den gången var hon så rädd att hon tog honom i försvar. Hon försökte stoppa poliserna när de ville ta med sig mannen. Hon var totalt nedbryten psykiskt av honom. Hon var kuvad, rädd och misshandlad, men hon vågade inte lämna.

Under de tre år som sen fortgick tills hon lämnade honom, förstörde han systematiskt saker som betydde något för henne, som tavlor och prydnadssaker. När hon blev slagen eller fick något slängt på sig hette det att hon bara kommit i vägen. Det fanns alltid en ursäkt och mannen gjorde inga fel.

Hon var kvinnan som försökte ställa allt till rätta. Hon försökte skapa ordning i det kaos som han skapade. Hon anpassade sig till honom i all oändlighet tills inget mer fanns kvar av den ursprungliga glada och spontana kvinna hon egentligen var. Hon gjorde allt som stod i hennes makt för att hålla mannen lugn och samtidigt skydda sina barn.

När hon flydde 2010 började ett helvete hon aldrig trodde fanns. Det var många gånger som hon önskade att hon stannat kvar hos honom, då hade hon iallafall kunnat fortsätta träffa sina barn. Andra stunder tänkte hon så därför att hennes inre smärta var så stor att det varit bättre att fått döda henne, då skulle hon sluppit undan sitt helvete.

Det upprättades aldrig någon riktig bodelning vid skilsmässan. Hon fick ingen bodelningspeng trots att de var gifta och gemensamt ägde både fastighet, bilar och husvagn. Istället tvingade han henne på ett subtilt och hotfullt sätt att skriva över alla tillgångar på honom, men skulderna fick hon behålla. Hon var rädd och vågade inte göra motstånd.

Hon levde som ensamstående mamma, på sin lilla sjukpeng och det underhållsbidrag hon fick, så länge yngste sonen bodde hos henne. Men det var tufft och hon kämpade som ett djur för att få allt att gå runt. Kläder som hon köpte till sonen försvann ofta när han var på umgänge med sin pappa och hon som redan hade ont om allt, tvingades köpa nytt.

Sonen skulle vara på umgänge hos sin far varannan helg, men han ville inte åka dit. Hon fick många gånger tvinga honom. Detta dokumenterades i journalanteckningar hos socialkontorets familjeenhet dit hon gått för att få hjälp. Hon gick dit under två års tid. De sociala myndigheterna tom sa till sonen att han inte skulle behöva åka till pappa, men det föll på hennes lott att berätta det för sonens pappa, hennes förövare. Rädslan satte stopp och sonen fortsatte träffa fadern.

Inför rättegången, där sonen åtalade sin mamma och krävde skadestånd av henne, hade hon vid flera tillfällen varit i kontakt med socialtjänsten för att få ut de journalanteckningar som fanns om besöken som hon och sonen gjort på familjeenheten. Hon och fadern hade gemensam vårdnad om sonen som var minderårig. Dokumentationen var viktig för att kunna visa att hon tidigt sökt hjälp för sonen och hans problematik. Tyvärr gjorde socialkontoret sig oanträffbara och hon fick aldrig ut sina papper, inte ens när hon gjorde fysiska besök på socialkontoret.

Idag har barnen ingen mamma mer. Det psykiska efteråldet som ingen ser eller vill ta på allvar tog långsamt och plågsamt hennes liv. Helvetet tog inte slut när hon lämnade sin förövare, istället tog ondskan sig nyare och subtilare uttryck. Den grävde sönder hennes inre, tills kroppen inte orkade mer. Hon föll ihop under rättegången och avled några timmar senare på sjukhuset.

Hennes hjärta slutade aldrig att älska. Hennes enda dröm var att få tillbaka sina barn, trots att de vänt henne ryggen. Hon hade alltid utrymme för att hjälpa en medmänniska i nöd. Hennes hjärta var stort. Hon var en älskande männsika.

Vila i frid, Lilia ❤
(historien är sann, men med hänsyn till hennes barn är namnet fingrerat)

En grind, men till vilken nytta när inget mer finns?

Vem använder den nu? En lämning, ett minne av något som varit, men som inte mer är.

Ett ett förintat jag, ett utraderat liv och så grinden förstås, det var allt som fanns kvar när jag slutligen reste mig upp och gick. Då såg jag det inte själv, men när jag ser tillbaka kan jag se.

Martin Buber: ”Jag är jag för att jag är jag, och du är du för att du är du. Men om du är du för att jag är jag, så är inte längre du du.” 

Det är inte helt enkelt för en ung människa att känna sitt eget jag, veta hur hen ska dra sina gränser i förhållande till andra. Det är en mödosam väg att lära sig hur man ska stå upp för sig själv, vad man ska acceptera och vad man ska säga nej till.

Jag promenerade med Lilla härom morgonen i solen, på väg till skolan. Plötsligt börjar hon berätta om en händelse i skolan, när hon var lekledare. Hon hade bestämt vem som skulle vara kullare. En annan kompis kommer och vill vara den som kullar. Min Lilla är alldeles för mycket diplomat och svarar snällt, att kompisen ska fråga den som först hade blivit lovad. Hon ville inte göra någon ledsen. Resultatet blev inget vidare. Hon fick två ledsna kamrater och den ena av dem fick alla emot sig. Min lilla försökte gå in och lösa på sitt sätt men det gick inte så bra. Lilla kände sig också jätteledsen över att hennes bästa kompis blivit sårad och fått alla mot sig. Det var ju inte så här det skulle bli.

Jag är glad att hon berättade för mig. Vi samtalade om situationen och jag försökte få henne att fundera över om det skulle kunna gått att göra på något annat sätt. Hon fastnade i att hur hon än skulle sagt och gjort skulle ändå någon bli besviken. Det är inte lätt vare sig för barn eller vuxna att stå upp alltid för det man tänker och tycker. Vi kommer alltid att möta människor som inte gillar det vi gör, men det är något som man får träna sig på. En del har lättare för det, andra svårare.

Den som lever i en destruktiv relation, kommer att märka att självbilden och ens personliga gränser sakta men säkert rivs ner, tills ingenting till slut återstår. Ofta märker man inte själv hur det händer. Mycket är så subtilt. Det kan handla om syrliga kommentarer om hur man klär sig, vad man säger eller om vilka man umgås med. Det kan handla om plötsliga raseriutbrott utan orsak från partnern, eller om ett kontrollerande beteende och ibland kan även fysikt våld vara inblandat.

Skulle allt negativt komma på en gång, skulle aldrig en kvinna stanna kvar hos en misshandlande man. Men första slaget är sällan första slaget. Ofta har fysisk misshandel föregåtts av en rad kränkningar på olika vis. Kvinnan tappar steg för steg tilltron till sig själ och sin egen förmåga att tänka och agera. Sakta men säkert förintas både hennes självkänsla och hennes forna gränser. Vi brukar kalla det normalisering. Det är bl a därför som det är så svårt att lämna ett destruktivt förhållande.

Det finns hopp. Det går att ta sig ur, även om man får kämpa med näbbar och klor för sin egen räkning. Det finns hopp. Det går att bygga upp sin självkänsla på nytt och att sätta sina gränser för vad som är acceptabelt och inte. Det går att hitta tillbaka till sitt eget Jag och att bli en starkare person.

Ett rivet staket kan byggas upp igen. Utraderade gränser kan bli tydliga på nytt.

Det handlar om återuppbygga sitt liv, att sätta gränser vad man släpper in i sitt liv, bygga upp staketet och öppna grinden för att släppa ut ont och släppa in gott.

Ge aldrig upp.

Något var fel. Jag visste inte vad, men något var definitivt fel. Hade jag gjort något som sårade honom? Hade jag sagt något felaktigt? Hade jag kanske pratat med fel person? Eller tittat åt någon lite för länge?

En isande tystnad spred sig som en förlamande kraft mellan oss. Allt jag ville var att han skulle prata. Jag bönade och bad att han skulle berätta vad som var fel. Jag grät och bad om förlåt för vad det än var, men tystnaden varade alltid så länge som han själv ville. För mig, var det en tystnad utan orsak, för honom var det ett vapen för att kunna härska, för att kunna ta min energi och bryta ner min egen styrka. Tystnaden var ett medvetet beteende hos honom för att han själv skulle må bra.

Psykologerna kallar det ”silent treatment”. Det är inte den vanliga tystnaden när man tystnar för att lyssna till någon annan, eller för att tänka efter. Nej, detta är en tystnad som bryter ner och förintar den som drabbas av den.

Tystnaden är en härskarmetod, som ger uttryck för narcisistens (i fortsättningen kallad N) raseri. Det är hens sätt att kontrollera dig, att få dig svag och för att ge dig skuldkänslor för att du ska gå hen till mötes. Tystnaden kan också vara N:s försvar för det som du är kritisk mot i hens liv. När hen möter dig med tystnad, kan du inte nå hen i dennes svaga punkt.

Tystnaden kan ta sig i uttryck som ren tystnad. N-personen vägrar att prata med dig. Men det kan lika gärna vara så att du berättar något och N visar inte en min av att höra vad du säger, trots att N mycket väl hör. Du blir nonchalera och behandlad som om du inte existerar och som om dina ord inte finns. Eller så försvinner N sakta ut ur ditt liv, bygger upp en distans av tystnad runt sig själv. N vet att du är empatisk och hen får energi av att du bryr dig om vad som händer hen. N vet att du kommer söka upp och ta kontakt igen. Du är fast i N:s nät. Skulle du mot förmodan ha genomskådat N och låter bli att följa N när han drar sig undan, kommer N nästan garanterat att söka upp dig för att ta din energi på nytt och än en gång snärja dig i sitt nät.

I N:s närvaro förblir du tyst. Du äger inte ens dina tankar. N för ordet och skulle du yppa något om hur din relation till N är, så blir du en förrädare. Sådan är lagen hos en N-person. 

N:s ursprung har ingen betydelse. Mönstren går igen oavsett varifrån N kommer, därför att det handlar om en personlighetsstörning.

Så här var det hemma hos oss, bakom våra stängda dörrar. Fortfarande har han samma beteende emellanåt när jag av olika skäl måste ha kontakt. Trots att vi inte längre lever tillsammans kan han fortfarande försöka kontrollera mig med samma smutsiga metoder. N vill inte släppa sitt grepp helt. N kommer tillbaka.

 

Att bli utsatt för narcissistisk misshandel är en allvarlig traumatisk livserfarenhet.

När förövaren är en person som du älskar, beundrar, eller t o m ser upp till som en förebild, eller om det är din fru, make, förälder, förmyndare, vän, släkting etc så tar det tid förstå verkligheten och allvaret i situationen. Det handlar om en person som du älskar och litar på, en person som du ställt upp för och gått den där extra milen för när det krävts. Du har investerat så mycket av din tid och kraft och kärlek i den här relationen. Det gör ont att inse att den person man skattat så högt inte är den hen utgör sig för att vara.

Om man i yrkeslivet blivit drabbad av en narcissistisk chef eller medarbetare står man också inför en extremt utmanande situation. Det handlar plötsligt om ens levebröd och den plats du tillbringar stor del av dygnets vakna timmar.

I de flesta situationer där en narcissist har anknytning till ditt liv är det svårt att avlsuta, bara vända och gå och börja om igen eftersom det ofta finns så många band att bryta innan man ta sig fri.

Det finns ingenting som är normalt i en relation med en narcisisst. Tillslut blir allt kaos. När det är en person som står en nära försöker man ofta täcka upp för personens brister. Hen skapar kaos och du – den empatiska städar upp. När du är i en relation med en narcissistisk person kommer du alltid att bli tystad, straffad, förmanad och tom kasserad. Ingenting av allt som du gör av kärlek eller omtanke räcker till. Du kommer alltid att bli hens syndabock och i slutändan kommer du att upptäcka att du spelar ett spel utan normala regler. De regler som finns är de som för tillfället dyker upp i narcissistens huvud. Det är som att dansa med djävulen och inbilla sig att det är du som för. Ingen kan leda en djävul utan att själv hamna i ett helvete.

Det smärtar att inse att det finns människor med dessa personlighetsstörningar. Det gör ont när verkligheten slår en i ansiktet och det bara finns en väg för att överleva. GÅ och BRYT KONTAKTEN eller MINIMERA KONTAKTEN om du har sådana relationsband att det inte går att bryta helt.

Det går inte att bota den som misshandlar dig psykiskt genom att vara snäll tillbaka, vara till lags eller genom att ge extra kärlek. En människa som inte har förmågan att inse att hens beteende orsakar andra så mycket skada, kan man aldrig förändra.

Du kan bara förändra dig själv, bygga dig själv och dina egna gränser, börja att älska dig själv. Först när du gör det kan du på ett verkligt sätt hjälpa både dig själv och andra.

Läs gärna den här texten som jag länkar till. Den har mycket att säga om hur det är att ha en relation med en narcisist. Det är också från denna länk som jag hämtat inledningen till denna post.

When you have a relationship with a Narcissist you will ALWAYS be admonished, silenced, punished, BL… – http://wp.me/p2wrAq-TY

Idag rebloggar jag Michael Larsens text Skydda dig mot narcissisten. Längst ner finns länk till hans blogg. Den här texten är en nyttig påminnelse för mig.

En påminnelse från tidigare: det sägs att en narcissist är en person som är förälskad i sig själv. Det stämmer egentligen inte eftersom han, (ibland hon) är förälskad i den förfalskade självbilden, vilket är någonting helt annat. Modet att se den låga självkänslan i spegeln ligger inte för N. Därför har ”tekniken” skräpet i andra utvecklats – dvs. att projicera ut det de inte vill se i sig själva: ”här! Bär du mitt mörker så att jag slipper ha det här inne.”

Det är smidigt för N att vara i ett förhållande med personligheten som vill förstå och hjälpa. E (den empatiske) är egentligen en stark person som har modet att emellanåt tvivla på sig själv. Det gör inte N (skulle göra alltför ont)!

E blir värd för N:s förkrympta självbild: ”jag är värdelös.”

En metod N tar till då de blir lämnade av en partner: ”jag har förstått nu! Jag har förändrats!”

När detta inte fungerar:

  • Försök till kontroll. Härskartekniker genom t.ex. ekonomiskt maktutövande: ”du klarar dig inte utan mig! Min advokat kommer att kontakta dig!”
  • Ilska: passiv eller direkt och utåtagerande aggressivitet. Använder t.ex. en djup och lugn basröst, eller skrik för att ingjuta osäkerhet i andra.
  • Martyrskap: vilket bl.a. kan visa sig genom psykosmatiska symptom.
  • Skuldbeläggande: ”du är skyldig mig… efter allt jag gjort för dig…”

N kommer att växla mellan de olika strategierna. Ordet ”förlåt” används sällan, och om det uttalas är det av taktiska skäl.

N personen blir smidig och diplomatisk när de möter någon de upplever som starkare och mer framgångsrik än de själva.

Till dig E person:

Inledningsvis kan ett förhållande med N kännas som en romantisk saga där massor med bekräftelse sköljer över dig. Egot hos N närs av att du känner dig smickrad.

N har ofta en förälder med liknande personlighet. Se upp så att du inte kliver rakt in i fällan av att vilja rädda honom/henne från barndomen.

N kommer att vara otrogen mot dig! Det ligger i den extremt självupphöjande naturen att söka bekräftelse från många olika håll. Det kommer dessutom att ”vara ditt fel” när det sker liksom att: ”det bara hände…Jag är dessutom man!”

Gå inte in i diskussioner med N. Du dräneras!

Du kommer att möta kraftiga svängningar mellan härskaren och ”tyck synd om mig” i relationen. Vill du vara i detta?

Lägg din empati och kärlek på människan som ger någonting tillbaka och ser kraften i ditt hjärta. Bada i det rena och klara vattnet!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se

Källa: Skydda dig mot narcissisten


%d bloggare gillar detta: