Arkiv för kategori ‘Återhämtning’

Jag bär min historia inom mig. Ingen kan se den utanpå. Nu har det gått så lång tid sen allt hände och jag är inte den jag var då.

Ofta glömmer jag att jag ens levt i en destruktiv relation. Ibland måste jag gå tillbaka i bloggen och läsa vad jag upplevde på min väg ut ur helvetet, för att kunna inse att det här har faktiskt hänt mig. Och när allt är lugnt måste jag ibland påminna mig själv om att jag inte kan lita på mitt X och att det alltid dyker upp kränkande ord förr eller senare. Det jag levde i, var på riktigt.

Idag är jag lyckligt kär i mitt eget liv. Jag drar lyckan till mig och tror jag smittar andra med min glädje.

Men ibland drabbar minnena mig som ett slag i magen. Det kan vara ett ord, en känsla, någonting som oväntat påminner mig om det liv jag levde, då vänder sig allt inuti mig och jag vill bryta ihop och gråta. Då blir allt oerhört tungt.

Samtidigt är jag tacksam att jag tagit mig så här långt. När minnena drabbar mig som ett slag i magen vet jag numera för det mesta hur jag ska hantera det. Jag låter det göra ont, jag gråter mina tårar och låter smärtan ebba ut. Idag bär jag inga bördor för mig själv någon längre tid. Jag berättar för mina soul-sisters. Vi delar smärtan, analyserar och rätar på ryggen.

Tillsammans går vi vidare mot framtiden. Vi finns för varandra och ger varandra hopp, styrka och tillförsikt.

Annonser

Livet är gott

Publicerat: september 3, 2016 i Återhämtning, lycka
Etiketter:, , , ,

Plötsligt fick jag ett par timmar för mig själv när Minsting är ute på egna äventyr. Egen tid, självsamhet är väldigt skönt efter en lång intensiv arbetsvecka. 

Jag har tagit mig en lång promenad på stan och nu väntar en timmes studier på ett fik. Mycket bättre än så kan det inte vara just nu. 

Jag är lite fascinerad av den ro jag känner mitt i allt. Jag jobbar och har Minsting nästan på heltid och ändå finns det tid att göra sånt jag gillar. Jag pluggar och jobbar med mig själv. 

Jag är lycklig över mitt liv, över den förändring som blivit och över min frihet att rå om mitt liv och min tid. Det kanske är därför kraften finns också.

I bland är det märkligt vad lätt det är att överväldigas av känslor, även fast det gått en bra tid sen händelser utspelade sig.

Jag känner mig ganska stark. Det jag gått igenom ligger bakom mig. Det är ett avslutat kapitel och jag känner mig helt fri från det som varit. Jag lever ett annat liv idag än vad jag gjorde med min förövare. Jag har återtagit rätten att leva. Jag har byggt på min självkänsla och tycker mig stå stadigt.

Så sitter jag i ett klassrum, med helt nya människor som jag ska lära känna, och de mej. Jag kommer under två års tid möta dessa människor i en diakonutbilning. I lite olika gruppkonstellationer ska vi berätta om oss själva, vilka vi är, vad som präglat oss och fått oss till den plats i livet vi är på idag. Självklart kan man välja vad man vill berätta om sig själv. Men vem bryr sig om vad jag utbildade mig till för 20 år sen, när det finns senare händelser som präglat mig mer och gjort mig till den jag är idag? Jag väljer att berätta något om min befrielse, min väg till helande. Mina upplevelser ligger trots allt inte så långt tillbaka i tiden, men jag har inga problem att prata om dem. När jag berättar kan oftast hålla viss distans till det jag varit med om.

Den här gången går det inte. Berättandet ihop med psykologilektioner som till stor del är repetition av min rehabilitering sätter sig tungt i kroppen. Jag rörs av min egen berättelse och kan inte hålla tårarna borta. Ensam på rummet vill jag gråta – mycket.

Jag är glad att denna utbildning varar i två år. Jag inser att jag behöver läkas mer och att jag nog har flera processer att ta mig igenom. Men tiden arbetar för mig. Det kommer bli väldigt bra det här.

Nu är jag galet trött efter en heldag med bara mig själv! Det har varit en annorlunda dag. Jag inte haft någon att prata med, förutom ett par telefonsamtal. Jag har inte tänkt särskilt mycket, det är faktiskt bara ett fåtal tankar som farit genom huvudet. Men kroppen har fått jobba och själen har njutit av Fårös vackra natur.

Jag tog nattbåten till Visby och sov några timmar för lite. Vi lade till tidigt i morse och frukost åt jag sittandes på ringmuren. Sen ägnade jag en liten del av dagen till att strosa runt på stan innan jag tog bussen till Fårö.

I Fårösund hyrde jag cykel och tänkte mig till Sudersand för att njuta av stranden.

Jag kom nästan ända fram, sen kom regn och blåst. Sjöblöt hamnade jag på bistron vid Kuten.

Så när vädret lugnat ner sig och jag fått mat i magen, återvände jag till Fårösund. Det blev iallafall ca 30 km cykling.

Efter en lång dag i rörelse så var det skönt att avsluta dagen med solnedgång i Visby. Känslan efter en dag i tystnad var andäktigt. Det är underbart att kunna följa sitt infall på detta sätt och bara göra något för mig själv.

Semester

Publicerat: juli 6, 2016 i Återhämtning
Etiketter:, , ,

Äntligen väntar fyra veckors semester. Det ska bli så skönt för jag är trött. Vansinnigt trött. De sista dagarna har varit så sega och jag har inte orkat göra så mycket som jag tänkt på jobbet. Mitt utmattningssyndrom har än en gång gjort sig påmint.

Jag planerar in mycket luft denna semester. Jag planerar för mycket av ingenting.

Men jag har ändå drömmar och förväntningar. 

♡ En kort cykelsemester med mina yngsta

♡ För första gången på två års tid, längtar jag efter att läsa en bok

♡ Tid för fotografering och redigering

♡ Tid att blogga och läsa bloggar

♡ Sen finns det någon eller några av mina vänner som jag mer än gärna träffar

Jag hoppas på en skön sommarledighet

Glad sommar! ❤

Jag sitter på min underbara balkong och njuter efter en lång dag på jobbet. Det känns lite vemodigt. Det är inte så många dagar kvar som jag kan sitta så här på denna plats. Om fem dagar flyttar vi.

Den här balkongen har betytt hälsa för mig. Här satt jag och lät mig själv bara vara, när jag nyss blivit sjukskriven för ett år sen. Här har jag suttit och tänkt och skrivit. Här har jag funnit vila. Här har jag mått bra.

Nu ska jag få en ny balkong att sitta på och jag hoppas att jag kan må lika bra på den.
Det känns lite sorgligt och lite konstigt att lämna denna kommun. Jag har bott här i 25 år! Ett kvarts sekel.
Men jag har inget val och jag kommer göra det bästa av det. Allt kommer att bli bra.

Förändringens tid

Publicerat: maj 12, 2016 i Återhämtning, fri
Etiketter:, , , ,

Ikväll har jag ett leende på mina läppar. Jag låter lyckan inta hela min kropp. Det känns mjukt och skönt, som om själen är inbäddad i bomull. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men det är ett ”Halleluja-moment”. Överväldigande.

I går skrev jag kontrakt på en ny andrahandslägenhet. Nu är bostadsfrågan löst med 20 dagars marginal tills jag ska vara ute ur denna lägenhet.
Jag byter kommun och kommer lite längre bort från X. Så skönt. Faktiskt. ☺ Hittills har jag bott på gångavstånd från mitt X. Mycket för barnens skull, men även för att det är svårt att hitta lägenhet att hyra i den här staden. När jag flyttar har jag bott ett och ett halvt år i min nuvarande lägenhet. Denna flytt är ännu ett steg mot min frihet.

Idag när jag kom hem låg ett brev i min brevlåda. Ett antagningsbesked! Jag har kommit in på den diakoniutbildning jag sökt. Det känns så spännande.

Ikväll låter jag lyckan komma och gärna stanna kvar. Jag känner mig så tacksam. Jag är tacksam över livet, över hur allt kan förändras och bli så mycket bättre. Tacksam till Gud.

I natt somnar jag med ett leende.