Arkiv för kategori ‘Återhämtning’

Efter att ha levt i en destruktiv relation är självkänslan oftast nerbruten och utan att man själv märker det, undervärderar man sig själv. Man tappar tron på sin egen förmåga och har svårt att tro att någon annan vill en väl, utan baktanke. I ett liv tillsammans med en narcissistisk partner skapar man sig livsmönster som går ut på att överleva med minsta möjliga skada. När man väl lämnat inser man att det här är inga sunda beteenden man lagt sig till med. Man behöver fokusera om, bearbeta, arbeta målmedvetet med att bygga upp sig själv igen.

Nu är det tid för avstämning och eftertanke. Hur lever jag mitt liv? Vill jag ha det så här? Finns det något jag kan förändra? Kanske är dags att öppna garderoben och slänga ut ”skeletten” som ligger gömda och istället fylla livet med nytt innehåll?

Du kan aldrig finna ditt egen-värde genom att umgås med vissa människor eller i deras bekräftelse. Självkänsla handlar om vem du är, hur du ser på dig själv. Behandla dig själv som om du vore värdefull – för det är du. Jobba på att höja ditt egenvärde även om du inte alltid känner att du är värdefull. ”Fake it, till you make it!” När du bestämmer att du ska höja ditt eget värde och jobbar på det, blir det till sist en vana som resulterar i bättre självkänsla. Sannolikt kommer du efter en tid att märka att andra börjar behandla dig med större respekt.

Det finns flera olika åtgärder du kan göra för att höja dinn självkänsla och alla samverkar och leder mot samma resultat.

  • Var snäll mot dig själv.

Lär dig att själv ta hand om alla dina behov. Vilka är dina viktigaste prioriteringar? Ta hand om din kropp, ät rätt, rör på dig och se till att du får tillräckligt med sömn. Det minimerar mycket av den stress du bär i din kropp.

Ta hand om din ekonomi så att den håller för de utgifter du har. Gör en budget. Ta tag i ekonomin även om det är något som tynger och är jobbigt att hantera, i längden kommer det att löna sig. Var inte rädd att be andra om hjälp.

Sök den utbildning eller de jobb du vill ha. Jobba för att uppfylla dina drömmar.

Se till att ande, själ och kropp får det den behöver

  • Börja sätt din egna gränser

När man levt i ett destruktivt förhållande bryts ens personliga gränser ner successivt. De har blivit nertrampade så många gånger och ifrågasatta av förövaren att de helt suddats ut. Detta orsakar oändliga försök till att vara andra till lags och ett stort behov av bekräftelse och att göra andra människor nöjda trots att det inte alltid är bra för en själv.

Ditt liv handlar om Dig och ingen annan. När du av gammal vana blir ”hjälp-nödig” och säger ja av bara farten, bromsa lite och fundera över vad som är bra för dig. Du behöver inte hjälpa någon på bekostnad av dig själv och ditt mående. Jorden går inte under när du säger nej. Kanske kommer du upptäcka att sk vänner som tagit dig för given och utnyttjat din godhet, försvinner ur ditt liv. Men du behöver inte dom. De tillför inget utan suger ut din kraft och energi.

Du behöver inte heller ha kontroll på allt som sker. Andra människor får själva ta ansvar för sitt eget liv och handlande.

Den människa som vet sitt värde säger inte ja till allt. Hon drar gränser och bestämmer vad som är bra för henne. Den personliga gränsdragningen hör ihop med självkänslan och att man gör sig fri från medberoende.

  • Kommunicera på ett sunt sätt.

När man levt i en destruktiv relation är man van att ge med sig och man har kanske slutat att göra sin röst hörd, slutat att berätta vad man tycker. Men dina tankar och ord är viktiga.

Träna dig i att var rak och tydlig när du pratar med andra. Säg det du vill ha sagt och stå för din åsikter. Ta inte en diskussion som inte är bra för dig. Märker du att du blir nerbruten av samtalet, eller håller på att tappa kontrollen – avbryt. Om inte du står upp för dig själv, vem ska då göra det?

Fatta beslut som är bra för dig själv och håll fast vid dem även om du skulle få mothugg.

  • Kontrollera din känslor

När man levt med en narcissistisk person eller levt som medberoende har man lätt att reagera på triggers man utsätts för och kanske tom anamma ett flyktbeteende vid en konfliktsituation. Om du måste ha kontakt med sin förövare (ex p g a gemensamma barn) ska du vara medveten om att hen känner dig väl. Hen vet dina ömma punkter och kan få dig att tappa fattningen.

Genom att ge dig själv tid innan du svarar när något triggar dig, lär du dig att medvetet agera istället för att spontant reagera. Det här är viktigt för att minska förövarens kontroll och påverkan över ditt liv. Känslorna kommer alltid finnas där, men de ska inte styra ditt handlande. Det ska du själv göra genom medvetna val.

Kom ihåg att bara för att någon säger något, behöver det inte vara sant. Den skuld, skam och ansvar som förövaren vill lämna över på dig är inte din. Lämna tillbaka den och låt förövaren själv bära sitt ansvar.

  • Omge dig med människor som lyfter dig

Vi tar intryck och påverkas av de människor vi umgås med. Se till att du har en krets av människor runt dig som lyfter dig, som ger dig positiv energi och får dig att tro på dig själv. Bryt kontakten med energi-tjuvar, de tar din kraft och drar ner dig i missmod. Om möjligt praktisera nollkontakt med din destruktiva X-partner, eller minimera kontakten till minsta möjliga.

Låt inte heller den självkritiska jante-rösten få plats i ditt inre. Den försöker alltid sabotera och få dig att förlora tron på dig själv. Låt den inte styra dig, utan kasta av dig offerkoftan och lämna självömkan bakom dig

  • Vad gör dig lycklig?

Försök hitta de tillfällen i vardagen som gör dig glad eller tacksam. Sug på de ”karamellerna” och låt de ta plats i ditt liv. Sök humorn och glädjen i det som finns runt dig. Sluta att fokusera på de saker som sårar och drar ner dig. Livet är till för dig.

Du har bara ett liv, var rädd om det.

Glöm inte att vara snäll mot dig själv. Du är stjärnan i ditt eget liv och du är värd att älskas, värd att respekteras.

Annonser

Jag bär min historia inom mig. Ingen kan se den utanpå. Nu har det gått så lång tid sen allt hände och jag är inte den jag var då.

Ofta glömmer jag att jag ens levt i en destruktiv relation. Ibland måste jag gå tillbaka i bloggen och läsa vad jag upplevde på min väg ut ur helvetet, för att kunna inse att det här har faktiskt hänt mig. Och när allt är lugnt måste jag ibland påminna mig själv om att jag inte kan lita på mitt X och att det alltid dyker upp kränkande ord förr eller senare. Det jag levde i, var på riktigt.

Idag är jag lyckligt kär i mitt eget liv. Jag drar lyckan till mig och tror jag smittar andra med min glädje.

Men ibland drabbar minnena mig som ett slag i magen. Det kan vara ett ord, en känsla, någonting som oväntat påminner mig om det liv jag levde, då vänder sig allt inuti mig och jag vill bryta ihop och gråta. Då blir allt oerhört tungt.

Samtidigt är jag tacksam att jag tagit mig så här långt. När minnena drabbar mig som ett slag i magen vet jag numera för det mesta hur jag ska hantera det. Jag låter det göra ont, jag gråter mina tårar och låter smärtan ebba ut. Idag bär jag inga bördor för mig själv någon längre tid. Jag berättar för mina soul-sisters. Vi delar smärtan, analyserar och rätar på ryggen.

Tillsammans går vi vidare mot framtiden. Vi finns för varandra och ger varandra hopp, styrka och tillförsikt.

Livet är gott

Publicerat: september 3, 2016 i Återhämtning, lycka
Etiketter:, , , ,

Plötsligt fick jag ett par timmar för mig själv när Minsting är ute på egna äventyr. Egen tid, självsamhet är väldigt skönt efter en lång intensiv arbetsvecka. 

Jag har tagit mig en lång promenad på stan och nu väntar en timmes studier på ett fik. Mycket bättre än så kan det inte vara just nu. 

Jag är lite fascinerad av den ro jag känner mitt i allt. Jag jobbar och har Minsting nästan på heltid och ändå finns det tid att göra sånt jag gillar. Jag pluggar och jobbar med mig själv. 

Jag är lycklig över mitt liv, över den förändring som blivit och över min frihet att rå om mitt liv och min tid. Det kanske är därför kraften finns också.

I bland är det märkligt vad lätt det är att överväldigas av känslor, även fast det gått en bra tid sen händelser utspelade sig.

Jag känner mig ganska stark. Det jag gått igenom ligger bakom mig. Det är ett avslutat kapitel och jag känner mig helt fri från det som varit. Jag lever ett annat liv idag än vad jag gjorde med min förövare. Jag har återtagit rätten att leva. Jag har byggt på min självkänsla och tycker mig stå stadigt.

Så sitter jag i ett klassrum, med helt nya människor som jag ska lära känna, och de mej. Jag kommer under två års tid möta dessa människor i en diakonutbilning. I lite olika gruppkonstellationer ska vi berätta om oss själva, vilka vi är, vad som präglat oss och fått oss till den plats i livet vi är på idag. Självklart kan man välja vad man vill berätta om sig själv. Men vem bryr sig om vad jag utbildade mig till för 20 år sen, när det finns senare händelser som präglat mig mer och gjort mig till den jag är idag? Jag väljer att berätta något om min befrielse, min väg till helande. Mina upplevelser ligger trots allt inte så långt tillbaka i tiden, men jag har inga problem att prata om dem. När jag berättar kan oftast hålla viss distans till det jag varit med om.

Den här gången går det inte. Berättandet ihop med psykologilektioner som till stor del är repetition av min rehabilitering sätter sig tungt i kroppen. Jag rörs av min egen berättelse och kan inte hålla tårarna borta. Ensam på rummet vill jag gråta – mycket.

Jag är glad att denna utbildning varar i två år. Jag inser att jag behöver läkas mer och att jag nog har flera processer att ta mig igenom. Men tiden arbetar för mig. Det kommer bli väldigt bra det här.

Nu är jag galet trött efter en heldag med bara mig själv! Det har varit en annorlunda dag. Jag inte haft någon att prata med, förutom ett par telefonsamtal. Jag har inte tänkt särskilt mycket, det är faktiskt bara ett fåtal tankar som farit genom huvudet. Men kroppen har fått jobba och själen har njutit av Fårös vackra natur.

Jag tog nattbåten till Visby och sov några timmar för lite. Vi lade till tidigt i morse och frukost åt jag sittandes på ringmuren. Sen ägnade jag en liten del av dagen till att strosa runt på stan innan jag tog bussen till Fårö.

I Fårösund hyrde jag cykel och tänkte mig till Sudersand för att njuta av stranden.

Jag kom nästan ända fram, sen kom regn och blåst. Sjöblöt hamnade jag på bistron vid Kuten.

Så när vädret lugnat ner sig och jag fått mat i magen, återvände jag till Fårösund. Det blev iallafall ca 30 km cykling.

Efter en lång dag i rörelse så var det skönt att avsluta dagen med solnedgång i Visby. Känslan efter en dag i tystnad var andäktigt. Det är underbart att kunna följa sitt infall på detta sätt och bara göra något för mig själv.

Semester

Publicerat: juli 6, 2016 i Återhämtning
Etiketter:, , ,

Äntligen väntar fyra veckors semester. Det ska bli så skönt för jag är trött. Vansinnigt trött. De sista dagarna har varit så sega och jag har inte orkat göra så mycket som jag tänkt på jobbet. Mitt utmattningssyndrom har än en gång gjort sig påmint.

Jag planerar in mycket luft denna semester. Jag planerar för mycket av ingenting.

Men jag har ändå drömmar och förväntningar. 

♡ En kort cykelsemester med mina yngsta

♡ För första gången på två års tid, längtar jag efter att läsa en bok

♡ Tid för fotografering och redigering

♡ Tid att blogga och läsa bloggar

♡ Sen finns det någon eller några av mina vänner som jag mer än gärna träffar

Jag hoppas på en skön sommarledighet

Glad sommar! ❤

Jag sitter på min underbara balkong och njuter efter en lång dag på jobbet. Det känns lite vemodigt. Det är inte så många dagar kvar som jag kan sitta så här på denna plats. Om fem dagar flyttar vi.

Den här balkongen har betytt hälsa för mig. Här satt jag och lät mig själv bara vara, när jag nyss blivit sjukskriven för ett år sen. Här har jag suttit och tänkt och skrivit. Här har jag funnit vila. Här har jag mått bra.

Nu ska jag få en ny balkong att sitta på och jag hoppas att jag kan må lika bra på den.
Det känns lite sorgligt och lite konstigt att lämna denna kommun. Jag har bott här i 25 år! Ett kvarts sekel.
Men jag har inget val och jag kommer göra det bästa av det. Allt kommer att bli bra.