Inlägg märkta ‘fri’

På nytt?

Publicerat: oktober 18, 2017 i kärlek, relation
Etiketter:, , , , , ,

Vi sitter mitt emot varandra och pratar. Pratet vill liksom inte ta slut. Vi delar nuet med varandra och delar med oss av det förflutna och det brustna. Jag ser hur det smärtar dig när du delar din historia och när du berättar om dina brustna drömmar. När jag delar min historia möter jag ömhet.

Det finns ett djup i att tillsammans mötas i det brustna, i den brutala och nakna sanningen.

Orden, tonfallet, blickarna, beröringen…

Men räcker det hela vägen? Kan känslan vi har få växa och bära oss framåt, kanske för resten av våra liv? Vågar vi se varandra som vi är, utan drömmarnas förskönande filter? Eller kommer vi också såra varandra illa och hårt?

Hur kan man få tillit att växa när man upplevt svek och fallit ner i en avgrund av hopplöshet och slagit sig så hårt?

Hoppet måste ändå vara större än de bottenlösa djup vi vandrat genom, annars skulle vi aldrig mötts.

Annonser

Förändringens tid

Publicerat: maj 12, 2016 i Återhämtning, fri
Etiketter:, , , ,

Ikväll har jag ett leende på mina läppar. Jag låter lyckan inta hela min kropp. Det känns mjukt och skönt, som om själen är inbäddad i bomull. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men det är ett ”Halleluja-moment”. Överväldigande.

I går skrev jag kontrakt på en ny andrahandslägenhet. Nu är bostadsfrågan löst med 20 dagars marginal tills jag ska vara ute ur denna lägenhet.
Jag byter kommun och kommer lite längre bort från X. Så skönt. Faktiskt. ☺ Hittills har jag bott på gångavstånd från mitt X. Mycket för barnens skull, men även för att det är svårt att hitta lägenhet att hyra i den här staden. När jag flyttar har jag bott ett och ett halvt år i min nuvarande lägenhet. Denna flytt är ännu ett steg mot min frihet.

Idag när jag kom hem låg ett brev i min brevlåda. Ett antagningsbesked! Jag har kommit in på den diakoniutbildning jag sökt. Det känns så spännande.

Ikväll låter jag lyckan komma och gärna stanna kvar. Jag känner mig så tacksam. Jag är tacksam över livet, över hur allt kan förändras och bli så mycket bättre. Tacksam till Gud.

I natt somnar jag med ett leende.

Så har det varit årsdag i dag igen.

Men igår var en glädjens dag. Igår var det årsdag för min frihet, årsdagen då jag enligt lagen blev fri från min förövare.

Fri blir man inte över en dag. Det har tagit mig ett och ett halvt år, tom lite mer att bli riktigt fri. Varenda dag har jag fått arbeta med mig själv och mina rädslor. Skuggorna från förr har ibland velat ta över min dag och gjort mig lamslagen, då har jag fått backa, ta nya tag och tänt mitt ljus på nytt.
Gång på gång har jag fått ifrågasätta mig själv och hittat nya sätt att hantera vardagen.
Det är en stor nåd att fått en ny chans att börja om, att få omforma sitt liv på detta sätt.

Idag står jag stadigt även om det blåser och är tungt emellanåt. För tungt blir det. Jag måste hålla minimal kontakt med min förövare på grund av gemensam vårdnad. Ibland händer saker som får mig att komms ur balans. Det kan vara kommentarer eller att han fortfarande har en attityd av att vilja äga mig och härska över mig. Men jag vet vem jag är idag och vet mitt värde.

Jag är lycklig, lycklig över livet. Även när saker runt mig är ovissa finns lyckan kvar. Den är inbyggd tillsammans med kärlek och tacksamhet i den grund som jag börjat bygga mitt nya liv på.

Igår firade jag livet. Jag firade genom att gå på konsert med en av de sångare som kom att betyda mycket för mig under den första tiden när jag bestämt att lämna min destruktiva relation.

Igår firade jag livet. Idag firar jag livet. Alla dagar är mina, även de som inte är solbelysta.
Idag tar jag tillbaka allt jag saknat. Livet är mitt.

Med tacksamhet, kärlek och ödmjukhet

 

Ensam?

Publicerat: februari 9, 2016 i Ensam
Etiketter:, , ,

image

Ensam?
Eller inte?
Eller kanske bara själv?

Ensam kan man känna sig även om andra finns runtomkring, men när jag väljer att vara själv, då känner jag mig inte ensam, även om jag är ensam.
Jag tänker också att om jag kan känna mig trygg och lugn när jag är bara själv så har jag byggt en grund som är bra i alla typer av relationer med andra människor.

Ensam, men stark nog att möta sig själv och att uppskatta sig själv. Jag är jag, nöjd med att vara mig själv. Jag är fri att vara den jag är. Jag må vara ensam, men jag är inte ensam. Jag är själv.

För ett år sen lämnade jag X och flyttade till egen lägenhet. För ett år sen tog jag mina första steg som ensam, men fri. Då började arbetet med att hitta tillbaka till mig själv och till ett liv som inte var byggt på de strukturer som härstammar ur rädsla.

Efter att jag levt alldeles för lång tid med ständigt parera hans raseriutbrott, att alltid mötas av missnöje hos honom som för länge sen tappat kärleken och som gjorde allt för att bryta ner min självkänsla, så skulle jag ensam möta mig själv och den jag blivit. Nu blev jag tvungen att analysera varje tanke, varje beteende som jag hade. Mitt liv var inte sunt och det var utan struktur. Allt jag gjorde och tänkte grundades i en enda rädsla, – det får inte bli värre.
image
(Bilden är hämtad från https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=936575043094131&substory_index=0&id=114835348601442 )

Idag är jag fri. Jag är så mycket starkare idag. Jag står å egna ben. Jag har bearbetat så mycket. Jag har lärt mig att sätta mina egna gränser. Jag lever här och nu, fullt ut, utan rädsla (för det mesta).

Jag vill rikta ett stort tack till min allra finaste vän som fick mig att vakna och se vilket helvete jag levde i.
Du var den som gav mig tro, när allt var nattsvart. Du fick mig att börja drömma och gav mig mod att leva igen. När all min ork var borta, fanns Du ändå där och ingjöt livsmod i min själ och fick mig att fortsätta gå. Du var den som fick mig att lämna min destruktiva relation. Utan Dig hade jag inte varit där jag är idag.

Den här sången med Linus Svenning tillägnar jag Dig, min vän.

Jag vaknade upp, sen såg mig omkring.
Jag måste ha somnat, nu minns jag allting.
Jag drömde om pojken som djupt i ett hål,
tog sig ur mörkret och sökte ett mål.

Du har allt vad som krävs av en vän och du får mig att leva igen.
Jag är tacksam för allt jag har fått, utan dig hade det aldrig gått.

Om du inte fanns, vem vore jag då?
Du tände hoppet, som svek mig förut.
Jag gick i en dimma, från morgon till kväll.
Du fick mig att vakna och älska mig själv.

Du har allt vad som krävs av en vän och du får mig att leva igen.
Jag är tacksam för allt jag har fått, utan dig hade det aldrig gått, utan dig hade det aldrig gått.

Du är unik, du är en av ett slag och allt som du gett vill jag skänka tillbak.
För när du står bakom mig, tänkte jag allt.
Och när vi är tillsammans så segrar vi allt.
 
Du har allt vad som krävs av en vän och du får mig att leva igen
Jag är tacksam för allt jag har fått, utan dig hade det aldrig gått, utan dig hade det aldrig gått

Läs mer: http://musiclyrics-com.webnode.se/products/utan-dig/

..att få styra sitt eget liv

..att på ett sunt sätt stå upp för sig själv

..att få följa sitt hjärta

Jag drömde om ett betongrum, ett källarrum, liknande ett skyddsrum. Rummet var helt vitmålat och hade en skyddsdörr i plåt som också var vit. Konstigt nog hade dörren ett väldigt enkelt nyckelhål, men det fanns ingen nyckel.

I rummet befann sig en ensam kvinna. Plötsligt, utan att leta hade hon nyckeln i sin hand. En blank nyckel, liknande sån som man kan hitta i gammeldags garderober. Men denna nyckel var ny, helt oanvänd och hon hade den i sin hand. Hon kramade nyckeln hårt med handen och gick mot dörren. Hon satte den i låset. Nyckeln passade. Dörren gled upp. Hon kunde gå.

Ibland barrikaderar vi oss. Vi tar skydd. Verkligheten tränger sig på och kanske till och med skadar oss. Det kan vara sunt att fly. Flykten kan vara ett villkor för att överleva. Vi har inte alltid redskapen att hantera det som händer runt oss,  eller verktygen som kan stoppa det som attackerar och sårar. Då finns inget annat alternativ än att fly och ta skydd.

Så var det för mig också. Livet i min destruktiva relation bestod av att fly, fast jag inte kunde ta mig ur rent fysiskt. Flykten ser ut på olika sätt i olika situationer. Där och då, bestod min flykt av att göra allt som stod i min makt, för att undvika hans raseriattacker och hans kränkningar. Jag utplånade mig själv, mina egna gränser, ja nästan allt som hade med min egen vilja att göra. Jag läste hans kroppsspråk, jag gjorde avvägningar om vad jag kunde säga eller inte. Varje kväll följde jag en viss procedur där jag gick igenom hela huset, plockade, ställde till rätta för att slippa raseriutbrott när han kom hem. Ändå var det aldrig tillräckligt. Det fanns ingenting som var tillräckligt för honom. Men det var min överlevnadsstrategi, tills den dagen kom, då jag lämnade och gick.

Jag gick. Jag började att bygga mitt nya liv helt från grunden. Jag började bygga mig själv. Men jag var ändå inte helt fri. Mitt nya liv, som jag höll på att bygga styrdes fortfarande av hans tankar och nycker. Men så en dag hittade jag den glänsande nyckeln i min hand. Jag hade arbetat så länge med mig själv och nu hade jag plötsligt redskapen och en förunderlig tillförsikt om att det här kommer jag att klara.

För mig heter nyckeln sund självhävdelse eller gränsdragning. När jag kom till den punkten, att jag vågade stå upp för mig själv och mina värderingar, ansikte mot ansikte med min förövare, då löstes många knutar upp i mitt liv. Då förlorade rädslan sin makt. Det onda trollet kom ut i ljuset och sprack.

När tiden var mogen fanns nyckeln i min hand. Jag tog den, satte den I låset och vred om. Dörren öppnades. Jag var fri. Jag kunde gå.