Jag har satt mig ner med mixade känslor. Konversationen jag nyss hade skakar om. Jag måste samla mig lite, låta orden och känslorna landa.
… det blir din begravning…
… Nu blir allt svart. Jag har inget mer att leva för här. Det gör inget om jag får fängelse…
….Säg till honom att du varit gift med en arab, så får du se om han vill ha dej…
… Jag accepterade att du skilde dej för sex år sedan. Du har förstört mitt liv. Jag accepterat det för att du lever ensam. Du skulle bara våga..
… Jag är ortodox och vi skiljer oss inte. Du skilde dej men du får inte gifta om dej. Det är en order. Hör du det?
… Vet Lilla om det här? Om jag ser att du träffar någon ska Lilla bo med mej..
… Det är en order…
Det och mycket mer fick jag höra i telefon, när han än en gång pressat mig för att få reda på varför jag inte är hemma hela tiden när vi är lediga.
”Har du någon kärlek där?” var hans fråga. Denna gång orkade jag inte slingra mej. Jag vill inte ha såna frågor mer så jag sa: ”Ja det har jag och jag ska gifta mej nästa år.”
Detta samtal ägde rum strax före jul och det vi skulle prata om var om Lilla skulle komma över till honom någon dag.
Det blev inget umgänge denna jul och nyår. Lilla vägrar. Hon säger att hon aldrig mer vill åka dit eller iaf aldrig mer sova över. Hon är klok, Lilla och väldigt bestämd.
Någon timme senare hade han lugnat sej och ringde upp på nytt. Han påstod då att det inte var värt att lägga energi på mej. Men han krävde att få komma på mitt bröllop. Han och hans barn skulle laga maten.
En dag senare hade han tänkt lite till och då skulle vår kontakt endast gälla våra barn. Det kan jag acceptera.
whenimbackagain 