Arkiv för kategori ‘misshandel’

Det var aldrig tänkt att livet skulle bli det helvete det blev för Lilia, älskade syster. Livet skulle inte sluta så abrupt.

Det var ett kaos både emotionellt och ekonomiskt, men trots att hon emellanåt brottades med hopplösheten så fanns hela tiden drömmarna kvar, drömmarna om det liv hon ville leva. Det som hon kämpade för att uppnå.

Hon drömde om att få tillbaka sina barn, men inte på det sätt de betett sig mot henne, utan på ett sunt sätt. Hon älskade dem som bara en mor kan älska sina barn. Hon drömde om en man att älska, en man som hon skulle kunna luta sig mot när hon inte var stark. Hon drömde om ett jämlikt förhållande präglat av kärlek. I hennes drömmar fanns också det som nog var hennes starkaste kännetecken – en önskan om att hjälpa de som hade det svårt. Ända in i det sista såg hon människor som behövde stöd och hon gjorde det hon kunde för att stötta.

Innan rättegången som jag skrev om i mitt förra inlägg ”Vila i frid” http://wp.me/p5JCls-B0 fick hon mig att lova göra något om utfallet inte skulle bli som hon och vi vänner önskade. Hon var rädd att bli dömd och förlora ännu mer än vad hon redan gjort. Hon kände sig dömd i förtid.

Jag skriver därför att jag gav henne ett löfte om göra något, men jag skriver även för att bearbeta den sorg och frustration jag känner över att hennes liv så abrupt klipptes av.

Man kan tycka att henes berättelse är osannolik, men efter att jag återberättade en del av hennes historia har flera kvinnor hört av sig och sagt att de lever, eller har levt på samma eller liknande sätt.

Detta är Sverige 2017! Det handlar om kvinnor som uppmuntras av myndigheter till att lämna sina misshandlande män. De har lämnat efter noga övervägande och känt trygghet i det stöd de blivit lovade. Men när de väl lämnat sin destruktiva partner, är kampen för att leva värdigt enbart deras. Den eventuella hjälp de får är helt beroende av vilken kontaktman de får hos socialtjänsten. Hjälpen är godtycklig, ja rent av lotteribetingad. Samhällets svek är stort.

Vi har tagit avsked nu. Vi, hennes vänner gav henne en värdig minnesgudstjänst fylld av värme och kärlek. Jag är mitt i sorgen tacksam över att jag fick vandra brevid ett litet tag.

Lilias kamp är över. Hennes kropp gav upp av den enorma press hon levde under.

Vår kamp fortsätter för de kvinnor som utsatts för våld i nära relation och som idag kämpar för ett människovärdigt liv. Så länge vi berättar om det vi varit med om, så länge vi återberättar Lilias berättelse och andras, så länge är vi en väckarklocka i samhället om det våld som inte syns.

Mitt i all hopplöshet får vi inte släcka hoppets låga. Även om lågan flämtar får den inte släckas. Det finns hopp om ett bättre liv.

Vila i frid Lilia, min älskade syster ❤

(Det jag skriver är sant, men Lilia heter i verkligheten något annat.)

Annonser

Igår levde hon. Hon drömde om en bättre framtid och kämpade för att allt skulle bli bra. Idag lever hon inte mer. Hon föll ihop mitt i kampen.

Hennes kropp orkade inte bära den smärta som åt upp henne inifrån och ut. En smärta orsakad av en familj som svikit henne och barn som behandlat henne som en påse skit. Barnen hade övertagit sin fars beteende mot henne. De mästrade henne. De kallade henne skymford och fick henne ändå att göra precis som de ville, genom hota, skuldbelägga och däremellan göra diverse anmälningar på henne till sociala myndigheter. Allt lades ner för det fanns inget att ta på.

För ett halvår sen, började slutet på det helvete hon levde i. Hon hade bestämt sig för att börja sätta gränser, både för sin egen skull och för sonen som bodde med henne. En enkel konflikt som handlade om läxläsning och frånvaro från skolan slutade med att grabben inte kunde behärska sin ilska. Han försökte med våld knuffa sin mamma ner för en trappa. För att inte falla baklänges örfilade hon honom. Han anmälde henne för misshandel. Hon älskade honom så högt att hon vägrade gå till doktorn och dokumentera sina egna skador och blåmärken. Hon gjorde heller ingen motanmälan. Sonen blev tagen från henne och flyttades till pappan, hennes fd man.

Den mannen flydde hon ifrån redan 2010. En man, som hon gjort allt för. Han stod och vrålade över henne, medan barnen såg på när hon packade ihop en liten väska med kläder. Skräcken lyste ur dotterns och yngste sonens ögon. Hon ringde en väninna och bad henne komma fort och hämta henne, samtidigt som hon försökte lugna barnen och säga att allt skull bli bra. Sen rusade hon ut och gömde sig bakom husvagnen. Hon hörde hur mannen vrålade bakom henne: ”Jag ska krossa dig, din jävla slyna.”

Redan tre år tidigare hade mannen i raseriutbrott rivit hela övervåningen, kastat runt bord och andra saker efter henne och barnen. Han slet loss ett klaffbord från väggen och slängde efter dem. Han försökte döda dem.

Då hade någon ringt polisen och fyra poliser kom. Den gången var hon så rädd att hon tog honom i försvar. Hon försökte stoppa poliserna när de ville ta med sig mannen. Hon var totalt nedbryten psykiskt av honom. Hon var kuvad, rädd och misshandlad, men hon vågade inte lämna.

Under de tre år som sen fortgick tills hon lämnade honom, förstörde han systematiskt saker som betydde något för henne, som tavlor och prydnadssaker. När hon blev slagen eller fick något slängt på sig hette det att hon bara kommit i vägen. Det fanns alltid en ursäkt och mannen gjorde inga fel.

Hon var kvinnan som försökte ställa allt till rätta. Hon försökte skapa ordning i det kaos som han skapade. Hon anpassade sig till honom i all oändlighet tills inget mer fanns kvar av den ursprungliga glada och spontana kvinna hon egentligen var. Hon gjorde allt som stod i hennes makt för att hålla mannen lugn och samtidigt skydda sina barn.

När hon flydde 2010 började ett helvete hon aldrig trodde fanns. Det var många gånger som hon önskade att hon stannat kvar hos honom, då hade hon iallafall kunnat fortsätta träffa sina barn. Andra stunder tänkte hon så därför att hennes inre smärta var så stor att det varit bättre att fått döda henne, då skulle hon sluppit undan sitt helvete.

Det upprättades aldrig någon riktig bodelning vid skilsmässan. Hon fick ingen bodelningspeng trots att de var gifta och gemensamt ägde både fastighet, bilar och husvagn. Istället tvingade han henne på ett subtilt och hotfullt sätt att skriva över alla tillgångar på honom, men skulderna fick hon behålla. Hon var rädd och vågade inte göra motstånd.

Hon levde som ensamstående mamma, på sin lilla sjukpeng och det underhållsbidrag hon fick, så länge yngste sonen bodde hos henne. Men det var tufft och hon kämpade som ett djur för att få allt att gå runt. Kläder som hon köpte till sonen försvann ofta när han var på umgänge med sin pappa och hon som redan hade ont om allt, tvingades köpa nytt.

Sonen skulle vara på umgänge hos sin far varannan helg, men han ville inte åka dit. Hon fick många gånger tvinga honom. Detta dokumenterades i journalanteckningar hos socialkontorets familjeenhet dit hon gått för att få hjälp. Hon gick dit under två års tid. De sociala myndigheterna tom sa till sonen att han inte skulle behöva åka till pappa, men det föll på hennes lott att berätta det för sonens pappa, hennes förövare. Rädslan satte stopp och sonen fortsatte träffa fadern.

Inför rättegången, där sonen åtalade sin mamma och krävde skadestånd av henne, hade hon vid flera tillfällen varit i kontakt med socialtjänsten för att få ut de journalanteckningar som fanns om besöken som hon och sonen gjort på familjeenheten. Hon och fadern hade gemensam vårdnad om sonen som var minderårig. Dokumentationen var viktig för att kunna visa att hon tidigt sökt hjälp för sonen och hans problematik. Tyvärr gjorde socialkontoret sig oanträffbara och hon fick aldrig ut sina papper, inte ens när hon gjorde fysiska besök på socialkontoret.

Idag har barnen ingen mamma mer. Det psykiska efteråldet som ingen ser eller vill ta på allvar tog långsamt och plågsamt hennes liv. Helvetet tog inte slut när hon lämnade sin förövare, istället tog ondskan sig nyare och subtilare uttryck. Den grävde sönder hennes inre, tills kroppen inte orkade mer. Hon föll ihop under rättegången och avled några timmar senare på sjukhuset.

Hennes hjärta slutade aldrig att älska. Hennes enda dröm var att få tillbaka sina barn, trots att de vänt henne ryggen. Hon hade alltid utrymme för att hjälpa en medmänniska i nöd. Hennes hjärta var stort. Hon var en älskande männsika.

Vila i frid, Lilia ❤
(historien är sann, men med hänsyn till hennes barn är namnet fingrerat)

Jag hittar en artikel som jag läser, medan jag väntar på min tid på mammografi-mottagningen. Tårarna strömmar, men jag bryr mig inte om att det finns folk runtomkring. Det Nioosha Shams skriver är så sant. 

Upplevelserna av en misshandelsrelation går inte ur kroppen eller själen, hur mycket jag än vill. Fast lång tid har gått, fast jag fått samtal i det oändliga så finns det kvar. Jag vill inte bära detta med mig, men jag måste.

Här kommer länken och hela texten: http://www.politism.se/story/en-barndom-praglad-av-morker-gar-inte-att-skaka-av-sig/#post-49086

”Kvinnojouren Ellinor la nyligen upp ett klipp på Facebook, där en skådespelare beskriver hur det är att leva med en våldsam man. Läser man undertexten utan att sätta på ljudet ser man ett till synes lyckligt par, där kvinnan beskriver deras perfekta förhållande. Men ljudet matchar inte texten, utan det hon berättar om är ett långt, manipulativt och skadligt äktenskap. Kommentarsfältet i videon fylls av kvinnor som känner igen sig.

För mig träffade den så hårt för det hade lika gärna kunnat vara min mamma.

Min mamma log nämligen inte särskilt ofta när jag var liten. Kanske var det för att hon aldrig fick sjunga. Så fort hon öppnade munnen bad pappa henne sluta, och jag lärde mig av honom. Jag tog över plikten när han inte var hemma, jag blev pappas lilla soldat och så fort hon öppnade munnen bad jag henne sluta. Det måste göra ont för en mamma att se sin förtryckare i sitt barn på det där sättet.

Soldatplikten sa jag upp när jag var tio år. Jag satt i soffan med telefonen i ena handen och ett krampaktigt tag kring mitt gosedjur med andra. Det var mammas röst i andra änden, det var pappa som drog ur sladden och det var jag som kastade telefonen i golvet så den gick i tusen bitar. Rädslan hade förvandlats till ursinne, och det var till min absoluta fördel.

”De är djur, de där två”, sa min pappa en dag, och menade min bror och min mamma. Mitt svar ekade i hela trapphuset när jag skrek att i så fall är jag också det. Det var sista gången jag satte en fot i hans hem hem, elva år knappt fyllda och jag hade redan hela universum i mig. Känslan av odödlighet fyllde mig när jag tog trappan ner två steg i taget för sista gången. Startskottet för mitt nya liv hade ljudit. Jag röt som ett lejon.

Jag hade så gärna velat skriva att det tog slut där. Att vi aldrig mer behövde se honom och att vi har levt lyckliga sen den dagen. Men med ett nio år långt äktenskap med en våldsam man följer mycket som man inte blir av med på en dag. En barndom präglad av mörker går inte att skaka av sig i det första taget. En familj som blivit trasig måste långsamt lagas.

Det krävs att man pratar om det, om allt som har hänt. Inte en gång, inte två, utan tjugo. Minst. Vare sig om det är med en psykolog, en bästis, eller en dagbok. Det krävs att man vaknar kallsvettig och kippar efter luft natt efter natt, tills man börjar bäva inför läggdags. Det krävs att man får panikattacker när man råkar stöta på honom på stan, som resulterar i veckor av mardrömmar. Det krävs att man skämtar om det så ofta och mycket och olämpligt att man får ont i magen av skratt. Det krävs att man sätter sig ner, andas djupt, och kommer till insikten att det inte går att komma vidare utan att långsamt nästla upp allt trassel som man helst bara skulle vilja tränga bort.

Och efter att man har gjort allt det så krävs det nog tio år till av repetition. Kanske mer. Det viktigaste är att hitta sitt startskott, och efter det finns det så mycket hjälp att få om man söker den. Oavsett om tanken är tröstande eller inte, så är den sann: vi är så många som vet exakt hur det känns.”

Här kan du hitta en lista på alla kvinnojourer i Sverige.

Ett urval av artikelns kommentarer. För att se alla kommentarer, .

  • Denna artikel saknar kommentarer

När du kommenterar på Politism.se är du själv juridiskt ansvarig för dina inlägg och har vid registrering förbundit dig att följa användarvillkoren. Politism ansvarar inte för innehållet i kommentarerna.

Innehållet i kommentarsfältet förhandsgranskas inte, men övervakas kontinuerligt av Politism. Politism förbehåller sig rätten att avlägsna inlägg och att stänga av användare som inte följer använda

Att fatta beslutet att bryta upp från en destruktiv relation, en misshandelsrelation är kanske ett av livets största och tyngsta beslut.

Man behöver komma till den punkt där du inser att det blir inte bättre än så här, snarare sämre. Den punkt där du ser att i den här relationen är du ett offer. Någonting måste hända för att du ska få upp ögonen och se verkligheten i vitögat.

Jag blundade så länge för det som hände i min relation. Jag visste att det var så vansinnigt fel. Ingen annan kallade mig sådana fula saker som han gjorde. Ingen annan lät mig förstå att allt som hände var mitt fel. I mitt inre tänkte jag att det inte stämde det han sa, jag försökte hålla fast den tanken och låta hans ord rinna av mig. Men det hade gått för långt och jag var så nedbruten att jag inte mäktade med att ta mig ur, förrän en vän sade sanningens ord till mig och stöttade mig i att gå.

  1. Bestäm dig för att inte vara ett offer mer
  2. Ta första steget – du behöver inte veta alla steg direkt, även om det är obekvämt
  3. Lita på din egen upplevelse, din känsla. Den är sann.
  4. För dagbok, dokumentera allt som händer
  5. Om du har möjlighet, gör en plan. Ta reda på fakta om skilsmässa, bodelning, gemensam vårdnad, umgänge. Ta kontakt med socialamyndigheter, kvinnojour och polis
  6. Är det FARA för ditt eller någon annans liv, då måste du fly. Lämna ALLT. Inget är värt mer än ditt eget liv
  7. Fundera över vilka materiella värden som är värda att strida för. Ta ingen strid för saker som går att ersätta
  8. Försök att begränsa vilka diskussioner du tar med din förövare. De diskussioner som bryter ner ska du försöka avbryta
  9. Packa en ”nödväska” och förvara den på en säker plats, ifall du måste fly
  10. Försök att ordna en bostad, även om den bara är tillfällig
  11. Du kommer behöva samtalsstöd, påbörja gärna det innan du flyttar. Det kan vara vänner, familj, diakon, terapuet eller annan form av samtalsstöd.

Det finns mycket mer att säga om detta, men dessa punkter är nog de viktigaste.

Så sa jag ofta när jag var i min destruktiva relation. Varenda händelse förminskades och det fanns alltid en förklaring, en ursäkt.

Han hade mött problem på jobbet, hans kultur, jag kanske hade uttryckt mig klumpigt, han menade inte, jag borde ha lyssnat eller jag borde gjort som han sagt. Det fanns en ursäkt för varje övertramp och han var sällan fullt ansvarig (enligt honom själv) för det han gjorde eller sa. Ändå ansåg jag mig inte som misshandlad.

Jag började inse först när jag i min ångest sökte mig till Kvinnojourens  sidor och tex http://www.kvinnofridslinjen.se och läste artiklar om vad misshandel/psykisk misshandel är. http://www.varningstecken.n.nu är en sida som berörde mig starkt.

Men det var inte tillräckligt för att jag skulle orka ta mig ur min relation. Rädsla styrde min vardag och all energi gick åt till att hålla näsan över vattenytan. Det var först när en av mina vänner som hade kunskap, tålamod och rätt verktyg fångade upp mig, som jag fick kraft att lämna.

Han fanns för mig i vått och torrt under lång tid och bar mig bildligt talat när all min ork och motivation var slut. Han hjälpte mig att lägga grunden för mitt nya liv.

Om du tänker: ”Jamen det är inte så farligt i min relation. Hen är ju snäll för det mesta och då är det jättebra…”

Gör det här testet, för det visar väldigt tydligt om du verkligen utsatts/utsätts för misshandel eller inte.

Testet ligger ute på Ersta Diakoni Fristad. De erbjuder behandling för det trauma som man som misshandelsoffer upplever. Testet är gjort av ATV Norge

På denna länk finns testet (längst ner på sidan om gruppbehandlingar):

http://www.erstadiakoni.se/sv/fristad/Vi-erbjuder/Gruppbehandling/

Själv fick jag en chock när jag gjorde det. Jag som hade förminskat allt hamnade i kategorin allvarlig misshandel.

Kram ❤

Här kopierar jag in testet:

Hur allvarlig är/var misshandeln du blir/har varit utsatt för?

Sätt en cirkel runt det svar som bäst beskriver ditt närvarande eller tidigare förhållande.

1. Vill han hela tiden veta var du är?

ofta  då och då  sällan aldrig

3        2                  1           0

2. Är han svartsjuk och beskyller dig för att vara otrogen med andra, män eller kvinnor?

ofta då och då sällan aldrig

3       2                 1           0

3. Säger han till dig att du är dum, lat, elak, inte kan laga mat, misslyckad som kvinna eller mamma, dålig i sängen o.s.v.?

ofta då och då sällan aldrig

3         2               1           0

4. Kallar han dig för olika könsord och tillmälen som anspelar på det?

ofta då och då sällan aldrig

3       2                 1           0

5. Säger han att du aldrig någonsin kommer att träffa någon som kan älska dig?

ofta då och då sällan aldrig

3       2                1            0

6. Är han nedlåtande och gör bort dig inför andra människor?

ofta då och då sällan aldrig

3        2                  1         0

7. Försöker han få dig att sluta träffa din familj och vänner?

ofta då och då sällan aldrig

3       2                 1           0

8. Är det han som har kontrollen över er ekonomi? Tvingas du att redovisa varje krona du spenderar och tigga och be honom om pengar?

ofta då och då sällan aldrig

3       2                 1           0

9. Försöker han förbjuda dig att arbeta eller förstör dina möjligheter att ha ett arbete?

ofta då och då sällan aldrig

3 2 1 0

10. Säger han till dig att ingen någonsin kommer att vilja anställa dig?

ofta då och då sällan aldrig

3       2                 1           0

11. Försöker han hindra dig från att använda bilen genom att ta ifrån dig nycklarna eller motordelar från bilen?

ofta då och då sällan aldrig

3       2                 1           0

12. Har han stora humörsvängningar?

ofta då och då sällan aldrig

3       2                  1          0

13. Blir han aggressiv av alkohol?

ofta då och då sällan aldrig

3        2                 1          0

14. Tvingar han dig till sex när du har sagt att du inte vill?

ofta då och då sällan aldrig

3       2                1            0

15. Försöker han att pressa eller tvinga dig till olika sexuella handlingar som du inte känner dig bekväm med eller som du betraktar som onaturliga för dig?

ofta då och då sällan aldrig

3       2                 1            0

16. Har han slagit sönder din lägenhet, dina ägodelar eller på annat sätt förstört egendom för dig?

ofta då och då sällan aldrig

6       5                 4           0

17. Har han skadat, slagit ihjäl eller hotat att döda ev. husdjur för att skrämma eller straffa dig?

ofta då och då sällan aldrig

6       5                 4          0

18. Har han låst in dig i ett rum/lägenheten eller låst dig ute?

ofta då och då sällan aldrig

6       5                 4          0

19. Har han tryckt upp dig mot en vägg eller hållit fast dig så att du inte har kunnat ta dig ut därifrån?

ofta då och då sällan aldrig

6       5                 4          0

20. Låter han dig inte sova och tvingar dig att vara vaken?

ofta då och då sällan aldrig

6       5                  4          0

21. Har han slagit, boxat, sparkat, bitit, luggat eller bränt dig?

ofta då och då sällan aldrig

6       5                 4           0

22. Har han skadat dig med något tillhygge eller vapen (gevär, kniv, cigarett, bälte eller dylikt)?

ofta då och då sällan aldrig

6       5                  4         0

23. Har han utsatt dig för vapenhot?

ofta då och då sällan aldrig

6      5                  4           0

24. Har han utsatt dig och dina ev. barn för livsfara genom att köra bil med er i på ett livsfarligt och skrämmande sätt?

ofta då och då sällan aldrig

6        5                 4           0

25. Har han nekat dig eller barnen medicinsk hjälp när du eller barnen varit sjuka?

ofta då och då sällan aldrig

6        5                4          0

26. Har han hotat med att begå självmord eller ta livet av dig, barnen, andra familjemedlemmar eller vänner till dig?

ofta då och då sällan aldrig

6        5                4           0

27. Har han varit våldsam mot barnen?

ofta då och då sällan aldrig

6       5                 4          0

28. Har han utsatt barnen för sexuella övergrepp eller betett sig på ett opassande och flirtigt sätt emot dom?

ofta då och då sällan aldrig

6        5                 4          0

29. Är han våldsam eller aggressiv mot andra utanför familjen?

ofta då och då sällan aldrig

6        5                4            0

30. Har du ringt till polisen eller velat göra det?

ofta då och då sällan aldrig

6        5                4           0

31. Har han varit häktad pg a sin våldsamhet?

ja nej

6   0

32. Försöker har att få dig att känna skuld genom att hota med att ta livet av sig o dyl. när han märker att du försöker att lämna honom?

ofta då och då sällan aldrig

3       2                  1           0

Lägg ihop alla tal som du har satt en cirkel runt;

0-14 ej misshandel

15-36 misshandel förekommer

37-93 allvarlig misshandel

94 eller mer livshotande misshandel Testet är framtaget av ATV i Norge

Jag satt och tittade på TV4:s Malou efter 10.
Hennes gäst var Maria Rashid som blev utsatt för en syra-attack för 10 år sen, därför att hon lämnade sin man och ville ha ett eget liv. Elisabet Massi Fritz var också där och pratade om hedersbrott.

Jag har i jämlikhetens namn betraktat mitt X som en man med narcistiskt beteende trots att han kommer från en hederskultur.
Men frågan är om inte det jag och mina barn utsatts för är en form av hedersbrott?

Att lyssna till dessa båda kvinnor var som att få ett hårt slag i magen.

För bara nån vecka sen hade jag en liknande diskussion med en vän. Min vän menade att allt var enbart kulturellt betingat medan jag ville ha in ett annat perspektiv. Jag har sett hur mönstren för narcism stämmer in även på mitt X. Dessa mönster finns hos alla människor med ett narcistiskt beteende, oavsett från vilken kultur de kommer.

Hedersbrott. Det ordet är ett tungt och mörkt ord, men det lägger till en extra dimension på det som jag och mina barn varit med om.
Det har alltid varit Honom allt har handlat om. Han ska känna att han lyckas. Han är den som ska hedras och äras. Familjens överhuvud.

När våra barn väljer en livsväg som inte passar honom eller på något sätt misslyckas, är det inte dem det drabbar. Det är Honom. När jag väljer att inte göra som Han vill eller bara tänka på ett annat sätt, vanärar jag Honom.

Han är ingen mördare. Han dödar bara livslusten hos dem som är närmast. Vilket brott är det?

Men jag är fri. Jag gick. Och jag är lycklig över det.
Fri, men ändå inte. Jag har bara 12 år av samarbete kvar. 12 år tills minsta är myndig. 12 års dansande på en knivsegg. Balansgång.

(Pappa, jag vet att du läser. Bli inte orolig. Jag mår bra och tänker fortsätta göra det, oavsett ☺❤)

http://www.expressen.se/debatt/kalla-hedersmord-for-vad-det-faktiskt-ar/