Inlägg märkta ‘upprättelse’

En årsdag är passerad. En dag som skulle varit jubileum om livet blivit som det var tänkt från början, men det blev inte så. Den här tiden på året är tung för mig. Det är så mycket negativt som hänt just den här perioden.

Årsdagen kom och passerade, men i år fanns ingen sorg kvar. Dagen kom men i år var den fylld av kärlek och omtanke. Någon fanns vid min sida som gör mig lugn och får mej att glömma allt som tynger. Med varandra blir vi starkare.

En ny tid kanske är på ingång. Det finns hopp. Allt gammalt och nedbrytande är brutet. Det finns ingen plats för det mer i mitt liv. Det känns underbart att byta ut det destruktiva mot glädje och kärlek.

Annonser

Efter att ha levt i en destruktiv relation är självkänslan oftast nerbruten och utan att man själv märker det, undervärderar man sig själv. Man tappar tron på sin egen förmåga och har svårt att tro att någon annan vill en väl, utan baktanke. I ett liv tillsammans med en narcissistisk partner skapar man sig livsmönster som går ut på att överleva med minsta möjliga skada. När man väl lämnat inser man att det här är inga sunda beteenden man lagt sig till med. Man behöver fokusera om, bearbeta, arbeta målmedvetet med att bygga upp sig själv igen.

Nu är det tid för avstämning och eftertanke. Hur lever jag mitt liv? Vill jag ha det så här? Finns det något jag kan förändra? Kanske är dags att öppna garderoben och slänga ut ”skeletten” som ligger gömda och istället fylla livet med nytt innehåll?

Du kan aldrig finna ditt egen-värde genom att umgås med vissa människor eller i deras bekräftelse. Självkänsla handlar om vem du är, hur du ser på dig själv. Behandla dig själv som om du vore värdefull – för det är du. Jobba på att höja ditt egenvärde även om du inte alltid känner att du är värdefull. ”Fake it, till you make it!” När du bestämmer att du ska höja ditt eget värde och jobbar på det, blir det till sist en vana som resulterar i bättre självkänsla. Sannolikt kommer du efter en tid att märka att andra börjar behandla dig med större respekt.

Det finns flera olika åtgärder du kan göra för att höja dinn självkänsla och alla samverkar och leder mot samma resultat.

  • Var snäll mot dig själv.

Lär dig att själv ta hand om alla dina behov. Vilka är dina viktigaste prioriteringar? Ta hand om din kropp, ät rätt, rör på dig och se till att du får tillräckligt med sömn. Det minimerar mycket av den stress du bär i din kropp.

Ta hand om din ekonomi så att den håller för de utgifter du har. Gör en budget. Ta tag i ekonomin även om det är något som tynger och är jobbigt att hantera, i längden kommer det att löna sig. Var inte rädd att be andra om hjälp.

Sök den utbildning eller de jobb du vill ha. Jobba för att uppfylla dina drömmar.

Se till att ande, själ och kropp får det den behöver

  • Börja sätt din egna gränser

När man levt i ett destruktivt förhållande bryts ens personliga gränser ner successivt. De har blivit nertrampade så många gånger och ifrågasatta av förövaren att de helt suddats ut. Detta orsakar oändliga försök till att vara andra till lags och ett stort behov av bekräftelse och att göra andra människor nöjda trots att det inte alltid är bra för en själv.

Ditt liv handlar om Dig och ingen annan. När du av gammal vana blir ”hjälp-nödig” och säger ja av bara farten, bromsa lite och fundera över vad som är bra för dig. Du behöver inte hjälpa någon på bekostnad av dig själv och ditt mående. Jorden går inte under när du säger nej. Kanske kommer du upptäcka att sk vänner som tagit dig för given och utnyttjat din godhet, försvinner ur ditt liv. Men du behöver inte dom. De tillför inget utan suger ut din kraft och energi.

Du behöver inte heller ha kontroll på allt som sker. Andra människor får själva ta ansvar för sitt eget liv och handlande.

Den människa som vet sitt värde säger inte ja till allt. Hon drar gränser och bestämmer vad som är bra för henne. Den personliga gränsdragningen hör ihop med självkänslan och att man gör sig fri från medberoende.

  • Kommunicera på ett sunt sätt.

När man levt i en destruktiv relation är man van att ge med sig och man har kanske slutat att göra sin röst hörd, slutat att berätta vad man tycker. Men dina tankar och ord är viktiga.

Träna dig i att var rak och tydlig när du pratar med andra. Säg det du vill ha sagt och stå för din åsikter. Ta inte en diskussion som inte är bra för dig. Märker du att du blir nerbruten av samtalet, eller håller på att tappa kontrollen – avbryt. Om inte du står upp för dig själv, vem ska då göra det?

Fatta beslut som är bra för dig själv och håll fast vid dem även om du skulle få mothugg.

  • Kontrollera din känslor

När man levt med en narcissistisk person eller levt som medberoende har man lätt att reagera på triggers man utsätts för och kanske tom anamma ett flyktbeteende vid en konfliktsituation. Om du måste ha kontakt med sin förövare (ex p g a gemensamma barn) ska du vara medveten om att hen känner dig väl. Hen vet dina ömma punkter och kan få dig att tappa fattningen.

Genom att ge dig själv tid innan du svarar när något triggar dig, lär du dig att medvetet agera istället för att spontant reagera. Det här är viktigt för att minska förövarens kontroll och påverkan över ditt liv. Känslorna kommer alltid finnas där, men de ska inte styra ditt handlande. Det ska du själv göra genom medvetna val.

Kom ihåg att bara för att någon säger något, behöver det inte vara sant. Den skuld, skam och ansvar som förövaren vill lämna över på dig är inte din. Lämna tillbaka den och låt förövaren själv bära sitt ansvar.

  • Omge dig med människor som lyfter dig

Vi tar intryck och påverkas av de människor vi umgås med. Se till att du har en krets av människor runt dig som lyfter dig, som ger dig positiv energi och får dig att tro på dig själv. Bryt kontakten med energi-tjuvar, de tar din kraft och drar ner dig i missmod. Om möjligt praktisera nollkontakt med din destruktiva X-partner, eller minimera kontakten till minsta möjliga.

Låt inte heller den självkritiska jante-rösten få plats i ditt inre. Den försöker alltid sabotera och få dig att förlora tron på dig själv. Låt den inte styra dig, utan kasta av dig offerkoftan och lämna självömkan bakom dig

  • Vad gör dig lycklig?

Försök hitta de tillfällen i vardagen som gör dig glad eller tacksam. Sug på de ”karamellerna” och låt de ta plats i ditt liv. Sök humorn och glädjen i det som finns runt dig. Sluta att fokusera på de saker som sårar och drar ner dig. Livet är till för dig.

Du har bara ett liv, var rädd om det.

Glöm inte att vara snäll mot dig själv. Du är stjärnan i ditt eget liv och du är värd att älskas, värd att respekteras.

Under veckan som gick mötte jag några vänner från förr. Det var människor som stod mig och mitt X nära innan livet vände åt fel håll.

Det kändes viktigt att få till detta möte, men av någon konstig orsak har jag känt rädsla och nervositet inför detta möte. Kanske berodde det på att de representerade den första tiden med X. Det var en tid som i mitt minne var ganska lycklig. Visst fanns det problem, men de hade inte vuxit sig så stora. Jag kanske var rädd att bli dömd. De var ju trots allt hans vänner, långt innan X introducerade dem för mig. Nu fick jag ge dem brottstycken av min berättelse.

Varje gång jag ger min berättelse, händer det något inom mig, trots att två år har passerat sedan jag lämnade X. Det helvete jag levde i blev så tydligt för mig på nytt, när jag berättade för dessa vänner. När jag berättade om olika händelser som jag upplevt tillsammans med X, återupplevde jag den kompakta ondskan. Det fördömande av mig, eller det försvar av honom som jag väntat få höra kom aldrig. I stället möttes jag av total förståelse och medlidande. Jag fick förklaring på händelser som hänt för länge sen, sådant som jag aldrig förstått, därför att X gett mig en historia som inte varit helt sann. Jag fick en bild av X attityd mot andra som faktiskt överensstämmer med den uppfattning jag har om honom idag.

Detta var ett befriande möte. Jag fick konfrontera min dåtid och gå emot min oro och rädsla. Varje gång jag går emot min rädsla sticker jag hål i de illusioner som X byggt upp och som han fick mig att tro på en gång i tiden. Jag har lösgjort mig från ännu en sak som hållit mig bunden kvar i det förflutna. Nu kan jag gå vidare, framåt.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Trollen försvinner i ljuset.

Jag hade ett samtal med en kurator, en själavårdare. Vårt samtal berörde något av det som är det allra svårast efter att ha lämnat en destruktiv relation.

Måste jag förlåta? Kan jag någonsin förlåta?

Att komma fri från en narcissistisk relation kan i värsta fall jämföras med att ha överlevt en förintelse. Helt klart finns det offer och förövare.

Som offer måste man fortsätta att leva med sina minnen, sitt trauma resten av livet. Det går inte över. På något sätt behöver man trots det få till ett riktigt bokslut, stänga böckerna och avsluta det som varit, för att kunna läkas och gå vidare.

Det han utsatt mig för, kommer aldrig vara eller bli okej. Minnena kommer jag alltid att bära med mig. De kommer för alltid finnas kvar som ärr i min själ.

Jag lämnade för att aldrig gå tillbaka. I det beslutet låg mycket sorg och smärta. 

Jag sörjde allt som inte blev, mina krossade drömmar. Drömmar om ett lyckligt äktenskap och gemenskap. Jag sörjde saker som jag förlorat eller som jag skulle förlora när jag lämnade. Jag började sörja innan jag gick. 

När jag väl lämnat bestämde jag tidigt att jag inte skulle hamna i bitterhet. Jag skulle inte se tillbaka med saknad över det jag förlorat. Jag skulle inte hamna i självömkan.

Han bad om förlåt innan jag lämnade. Konstigt nog, var det lätt att säga: Ja, jag förlåter dig. Jag svarade verkligen så, men det fanns ingen känsla i mitt svar, bara en mekanisk likgiltighet.

Förlåt, är ett begrepp  som jag inte riktigt kunna ta in efter allt som hänt. Att förlåta är så lätt, så länge man inte drabbats själv av den kompakta ondskan – det djävulska.

Samtalet med kuratorn var befriande. Jag fick förklarat för mig att förlåtelse inte är en känsla. Att förlåta är mer ett förhållningssätt eller en attityd, då man fattat ett beslut om att lämna det som hänt bakom sig. Det kan handla om att lämna tanken på hämnd och att inte låta sig själv bli uppfylld av hat. Hatet förgör och skadar bara mig själv. Detta är inget som går att tvinga fram. Det är en process som måste få ta sin tid.

När vi satt och samtalade insåg jag att det är ungefär detta som jag redan gjort.

Jag har stängt dörren bakom mig och låter inte längre det negativa, det djävulska styra min framtid. Det är över. Att förlåta är befriande för min själ.

Men förlåtelse betyder inte att jag blir tyst, accepterande och går tillbaka till mitt gamla liv. Tvärtom. 

Rösterna mot ondskan får aldrig tystna. Våldet får aldrig bli accepterat.