Inlägg märkta ‘självbild’

En grind, men till vilken nytta när inget mer finns?

Vem använder den nu? En lämning, ett minne av något som varit, men som inte mer är.

Ett ett förintat jag, ett utraderat liv och så grinden förstås, det var allt som fanns kvar när jag slutligen reste mig upp och gick. Då såg jag det inte själv, men när jag ser tillbaka kan jag se.

Martin Buber: ”Jag är jag för att jag är jag, och du är du för att du är du. Men om du är du för att jag är jag, så är inte längre du du.” 

Det är inte helt enkelt för en ung människa att känna sitt eget jag, veta hur hen ska dra sina gränser i förhållande till andra. Det är en mödosam väg att lära sig hur man ska stå upp för sig själv, vad man ska acceptera och vad man ska säga nej till.

Jag promenerade med Lilla härom morgonen i solen, på väg till skolan. Plötsligt börjar hon berätta om en händelse i skolan, när hon var lekledare. Hon hade bestämt vem som skulle vara kullare. En annan kompis kommer och vill vara den som kullar. Min Lilla är alldeles för mycket diplomat och svarar snällt, att kompisen ska fråga den som först hade blivit lovad. Hon ville inte göra någon ledsen. Resultatet blev inget vidare. Hon fick två ledsna kamrater och den ena av dem fick alla emot sig. Min lilla försökte gå in och lösa på sitt sätt men det gick inte så bra. Lilla kände sig också jätteledsen över att hennes bästa kompis blivit sårad och fått alla mot sig. Det var ju inte så här det skulle bli.

Jag är glad att hon berättade för mig. Vi samtalade om situationen och jag försökte få henne att fundera över om det skulle kunna gått att göra på något annat sätt. Hon fastnade i att hur hon än skulle sagt och gjort skulle ändå någon bli besviken. Det är inte lätt vare sig för barn eller vuxna att stå upp alltid för det man tänker och tycker. Vi kommer alltid att möta människor som inte gillar det vi gör, men det är något som man får träna sig på. En del har lättare för det, andra svårare.

Den som lever i en destruktiv relation, kommer att märka att självbilden och ens personliga gränser sakta men säkert rivs ner, tills ingenting till slut återstår. Ofta märker man inte själv hur det händer. Mycket är så subtilt. Det kan handla om syrliga kommentarer om hur man klär sig, vad man säger eller om vilka man umgås med. Det kan handla om plötsliga raseriutbrott utan orsak från partnern, eller om ett kontrollerande beteende och ibland kan även fysikt våld vara inblandat.

Skulle allt negativt komma på en gång, skulle aldrig en kvinna stanna kvar hos en misshandlande man. Men första slaget är sällan första slaget. Ofta har fysisk misshandel föregåtts av en rad kränkningar på olika vis. Kvinnan tappar steg för steg tilltron till sig själ och sin egen förmåga att tänka och agera. Sakta men säkert förintas både hennes självkänsla och hennes forna gränser. Vi brukar kalla det normalisering. Det är bl a därför som det är så svårt att lämna ett destruktivt förhållande.

Det finns hopp. Det går att ta sig ur, även om man får kämpa med näbbar och klor för sin egen räkning. Det finns hopp. Det går att bygga upp sin självkänsla på nytt och att sätta sina gränser för vad som är acceptabelt och inte. Det går att hitta tillbaka till sitt eget Jag och att bli en starkare person.

Ett rivet staket kan byggas upp igen. Utraderade gränser kan bli tydliga på nytt.

Det handlar om återuppbygga sitt liv, att sätta gränser vad man släpper in i sitt liv, bygga upp staketet och öppna grinden för att släppa ut ont och släppa in gott.

Ge aldrig upp.

Annonser

Det var 20 minuter kvar till bussen skulle gå. Lilla och jag beslutade oss för att promenera dit vi skulle. Vi promenerade i rask takt i kylan, medan vi småpratade om livets oviktigheter.

Plötsligt säger hon: ”Om någon  slår dig på högra kinden, så vänd den andra till.” Sen förklarar hon för mig att Jesus sagt så i Jesus-filmen som hon sett hemma hos pappa.

Det knyter sig i magen på mig och plötsligt förflyttas jag till framtiden. Jag ser henne som en ung kvinna som låter sig hunsas av någon dominant. En kvinna som blir slagen fysiskt eller psykiskt och inte sätter gräns, därför att hon lärt sig att vända andra kinden till och inte ”slå” tillbaka. Jag mår illa.

Jag frågade henne om hon förstod vad orden betydde. Det gjorde hon inte.

Vi fick ett fint samtal om vad man får göra mot andra människor och vad man inte får. Vi pratade om att sätta gränser och hur man kan säga nej på flera olika sätt utan att använda våld. Hon är klok min Lilla. Hon kunde ge flera exempel från sin egen värld, där hon själv eller kompisar sagt nej. Vi pratade om vad som hände efter att nej sagts och hur viktigt det är att lyssna och respektera.

Detta är viktigt för mig. Jag vill aldrig att hon ska behöva hamna i det helvete jag varit i. Vi kommer att prata mycket om detta vet jag. Jag vill ge henne den kunskap hon behöver så att ingen kan trycka ner henne, varken med ord, religion eller våld.

Idag rebloggar jag Michael Larsens text Skydda dig mot narcissisten. Längst ner finns länk till hans blogg. Den här texten är en nyttig påminnelse för mig.

En påminnelse från tidigare: det sägs att en narcissist är en person som är förälskad i sig själv. Det stämmer egentligen inte eftersom han, (ibland hon) är förälskad i den förfalskade självbilden, vilket är någonting helt annat. Modet att se den låga självkänslan i spegeln ligger inte för N. Därför har ”tekniken” skräpet i andra utvecklats – dvs. att projicera ut det de inte vill se i sig själva: ”här! Bär du mitt mörker så att jag slipper ha det här inne.”

Det är smidigt för N att vara i ett förhållande med personligheten som vill förstå och hjälpa. E (den empatiske) är egentligen en stark person som har modet att emellanåt tvivla på sig själv. Det gör inte N (skulle göra alltför ont)!

E blir värd för N:s förkrympta självbild: ”jag är värdelös.”

En metod N tar till då de blir lämnade av en partner: ”jag har förstått nu! Jag har förändrats!”

När detta inte fungerar:

  • Försök till kontroll. Härskartekniker genom t.ex. ekonomiskt maktutövande: ”du klarar dig inte utan mig! Min advokat kommer att kontakta dig!”
  • Ilska: passiv eller direkt och utåtagerande aggressivitet. Använder t.ex. en djup och lugn basröst, eller skrik för att ingjuta osäkerhet i andra.
  • Martyrskap: vilket bl.a. kan visa sig genom psykosmatiska symptom.
  • Skuldbeläggande: ”du är skyldig mig… efter allt jag gjort för dig…”

N kommer att växla mellan de olika strategierna. Ordet ”förlåt” används sällan, och om det uttalas är det av taktiska skäl.

N personen blir smidig och diplomatisk när de möter någon de upplever som starkare och mer framgångsrik än de själva.

Till dig E person:

Inledningsvis kan ett förhållande med N kännas som en romantisk saga där massor med bekräftelse sköljer över dig. Egot hos N närs av att du känner dig smickrad.

N har ofta en förälder med liknande personlighet. Se upp så att du inte kliver rakt in i fällan av att vilja rädda honom/henne från barndomen.

N kommer att vara otrogen mot dig! Det ligger i den extremt självupphöjande naturen att söka bekräftelse från många olika håll. Det kommer dessutom att ”vara ditt fel” när det sker liksom att: ”det bara hände…Jag är dessutom man!”

Gå inte in i diskussioner med N. Du dräneras!

Du kommer att möta kraftiga svängningar mellan härskaren och ”tyck synd om mig” i relationen. Vill du vara i detta?

Lägg din empati och kärlek på människan som ger någonting tillbaka och ser kraften i ditt hjärta. Bada i det rena och klara vattnet!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se

Källa: Skydda dig mot narcissisten

Nu är jag galet trött efter en heldag med bara mig själv! Det har varit en annorlunda dag. Jag inte haft någon att prata med, förutom ett par telefonsamtal. Jag har inte tänkt särskilt mycket, det är faktiskt bara ett fåtal tankar som farit genom huvudet. Men kroppen har fått jobba och själen har njutit av Fårös vackra natur.

Jag tog nattbåten till Visby och sov några timmar för lite. Vi lade till tidigt i morse och frukost åt jag sittandes på ringmuren. Sen ägnade jag en liten del av dagen till att strosa runt på stan innan jag tog bussen till Fårö.

I Fårösund hyrde jag cykel och tänkte mig till Sudersand för att njuta av stranden.

Jag kom nästan ända fram, sen kom regn och blåst. Sjöblöt hamnade jag på bistron vid Kuten.

Så när vädret lugnat ner sig och jag fått mat i magen, återvände jag till Fårösund. Det blev iallafall ca 30 km cykling.

Efter en lång dag i rörelse så var det skönt att avsluta dagen med solnedgång i Visby. Känslan efter en dag i tystnad var andäktigt. Det är underbart att kunna följa sitt infall på detta sätt och bara göra något för mig själv.

Älska din nästa som dig själv! Eller älska dig själv, som du älskar din nästa?

Att älska sin nästa som sig själv, är ett känt Jesus-ord och det används ofta som en måttstock på hur man ska bete sig mot sina medmänniskor. Man ska tänka på andra, vara snäll, hjälpa till och helst säga ja hela tiden, när folk ber en om hjälp.

Men är det sann kärlek mot sig själv när man alltid låter sig själv komma i sista hand. Älskar man sig själv när man säger: ”Ja, jag ställer upp”, fast hela ens inre skriker nej. Utgivande kärlek? Nej, knappast. Hur kan man ge kärlek om man inte värderar sig själv bättre och inte lyssnar till sitt inre?

Tidigare var jag en Ja-sägare. Jag fick dåligt samvete om jag sa nej. Jag fick dåligt samvete för att jag tyckte att jag svek andra när jag sa nej. Men konstigt nog fick jag aldrig dåligt samvete när jag svek mig själv. Alla andra var så otroligt mycket viktigare än mig.

Efter 48 långa år, har jag äntligen börjat lära mig att värdera mig själv på ett annat sätt. Äntligen kan jag börja klara av att säga nej utan att få dåligt samvete för alla andra. Jag vet att jag är viktig och att om jag mår bra och prioriterar mig själv på ett sunt sätt, kan jag hjälpa andra på ett bättre. Sund självhävdelse kallas det. Jag älskar mig själv så som jag förut älskade min nästa. Jag försöker vara rädd om mig och prioritera. Jag har inte någon anledning att vara för snäll.

 

 

De senaste två veckorna har jag fyllts av en stor lycka över Livet. Jag har gång på gång fascinerats över att jag kan jobba och att det fungerar så mycket bättre än innan jag blev sjukskriven.

Om jag tänker mig tillbaka ett år i tiden så hade jag bott fyra månader på egen hand, men fortfarande var mina tankar och mitt beteende bundet av honom. Han som jag levt med i 22 år och som jag trott var min lycka, men som successivt bröt ner mig genom förödmjukelser, kränkningar, kontroll och dominans. Psykisk misshandel är det rätta ordet. Utan att jag själv riktigt märkte eller förstod det spred sig det kaos han skapade i mitt liv hemma, sakta över till jobbet.

Jag klarade ingenting längre. Jag gjorde massor av fel, klarade inte av att strukturera mitt arbete eller att hålla en dead-line. Tillslut brast allt och jag rasade ihop. Jag blev sjukskriven för utmattning.

Idag är jag tillbaka på jobbet på heltid. Det har inte gått smärtfritt, men dagliga terapisamtal av en vän som jobbar diakonalt, proffesionell stressrehab och en stor motivation att återta mitt liv, har gjort susen.

Min självkänsla var körd i botten och jag trodde att jag aldrig mer skulle klara av att sköta det jobb jag har, eftersom nogrannhet och att hålla deadlines är ett måste. Men jag är tillbaka och jag fixar det. Jag tom klarar att lösa problem som jag inte mäktade med förut och jag klarar att strukturera och planera mitt jobb, trots att det är stressigt.

För första gången på väldigt länge, känner jag glädje över mitt arbete. Det är inte längre ångestladdat att gå till arbetet. Det är en lycka.

Att våga möta mig själv efter att mitt jag blivit förintat eller näst intill, var en skakig upplevelse. Mina tankar om den jag var stämde inte med verkligheten. Jag trodde att jag var den jag var förr och att det bara var att fortsätta som vanligt. Jag upptäckte att allt det jag en gång varit, var utraderat.
Jag hade levt mitt liv i en sjuk bubbla och jag var förändrad. Jag hade anpassat mig efter en annans människas nycker tills det bara fanns en spillra kvar av det som varit jag.
Jag måste börja jobba med mig själv på allvar, börja forma mig själv så som jag vill vara.

Hur ska man hitta tillbaka till sig själv, när allt är utplånat?
Vill man ens vara den man en gång var?

Det finns fyra hörnstenar, som är viktiga när du ska bygga om ditt liv:

Acceptans 
Det som varit kan du aldrig mer förändra. Du spiller din energi om du fastnar i det och ältar det utan att släppa det. Din historia kommer alltid finnas med i ditt liv. Den kan du inte förändra, men du kan dra nytta av din erfarenhet. Förlåt dig själv för de misstag som du gjort.
Acceptera att kraften inte alltid räcker till. Allting behöver inte vara så perfekt. Du är tillräckligt bra.

Vårda nu – närvaro i nuet.
Livet är här och nu. Det är nu du kan göra något åt ditt liv. Nu kan du förändra. Nu kan du skapa din framtid. Gör det som får dig att må bra, säg nej till det som suger din energi.

Leva det liv jag vill leva
Hur vill du leva? Hur ska du komma dit?

När du ska dra upp en värderad riktning för hur du vill leva ditt liv behöver du ställa frågor till dig själv.
Vad är det som är viktigast för dig? Vad ger mening åt ditt liv? Vad får dig att må bra? Vad gör dig lycklig?

Svaret på dina frågor, blir din inriktning. Det handlar inte om att sätta upp korta mål, som att bestiga ett berg eller att besöka en plats. Din tänkta inriktning är övergripande och den ska hålla även om livet gör oväntade svängar. Din livsinriktning ska hålla även om du aldrig når de konkreta mål du kanske satt upp. Det blir en livsstil som du kan hålla fast vid även om det stormar runt dig, även om livet rasar.
Bestäm dig för att följa den inriktning du vill ha. Låt det bli ett fast beslut, förankrat i ditt inre. Då börjar du bygga din grundtrygghet.

Personlig integritet – att vara sann mot sig själv, sätta gränser.

Om man levt i en destruktiv relation har ens egna gränser suddats ut därför att man anpassat sig i det oändliga efter en annan människas tycke och vilja. Då upplevs gränssättningen ofta som svår, och man kommer att behöva träna mycket på detta. Det bästa är förstås att bryta helt med den destruktiva partnern, men det är inte alltid som det går t ex om man har barn tillsammans. Då måste man börja jobba med att ha så lite kontakt som möjligt.

När jag började jobba med min egen gränssättning kände jag mig väldigt osäker. Jag fick dåligt samvete för att jag sa nej och jag kände ett behov av att förklara och motivera varför jag tog de beslut jag tog. Jag hade ett stort behov av att få bekräftat från andra att jag gjorde rätt. Tillslut började jag istället tänka att det här är ju jag. Jag har tagit detta beslut. Jag ska stå upp för det. Det spelar ingen roll om det är ett felaktigt beslut eller om det känns obehagligt. Det är jag och jag behöver inte ta reda på vad andra tycker om det. Att tänka så, hjälpte mig att våga stå upp för mig själv.

Man får ta små steg i taget. Man får börja träna sig på att säga nej till sånt man inte vill göra. Man behöver inte vara alla till lags. Det viktiga är att man är sann mot sig själv. ”Det här är jag.Nej, Jag vill inte göra detta. Jag mår inte bra av detta.”

Om man är tvungen att ha fortsatt kontakt med sin förövare, kommer man att upptäcka att alla ens beslut blir ifrågasatta. Kom ihåg att du ska inte förklara dina beslut. Du har sagt ditt och det räcker. Förövarens ifrågasättande, begäran om förklaring är ett sätt att visa att hen inte accepterar dina personliga gränser. Varje gång du förklarar på nytt förminskas du i hens ögon.

Stå upp för dig själv. Svik inte dig själv. Ta inte en diskussion som bryter ner dig. Säg stopp, avbryt samtalet. Du behöver inte motivera varför. Det är bättre att avbryta ett samtal om du känner att det triggar dig att säga saker som du sen ångrar, eller om samtalet i sig blir en upprepning av allt ni tidigare sagt utan att leda någonstans.

Det går att bygga upp sig själv pånytt. Det går att förändra sitt beteende. Det är ingen ”quick-fix” utan hårt målmedvetet arbete. Ge inte upp när du tycker att du misslyckas. Se det istället som en nyttig erfarenhet som du kan lära dig av. Omge dig med människor som tror på dig och bekräftar dig på ett sunt sätt.

Med tacksamhet till min trofaste vän som funnits vid min sida den här tiden och som pushat mig och lärt mig så mycket.