Inlägg märkta ‘Jag’

En grind, men till vilken nytta när inget mer finns?

Vem använder den nu? En lämning, ett minne av något som varit, men som inte mer är.

Ett ett förintat jag, ett utraderat liv och så grinden förstås, det var allt som fanns kvar när jag slutligen reste mig upp och gick. Då såg jag det inte själv, men när jag ser tillbaka kan jag se.

Martin Buber: ”Jag är jag för att jag är jag, och du är du för att du är du. Men om du är du för att jag är jag, så är inte längre du du.” 

Det är inte helt enkelt för en ung människa att känna sitt eget jag, veta hur hen ska dra sina gränser i förhållande till andra. Det är en mödosam väg att lära sig hur man ska stå upp för sig själv, vad man ska acceptera och vad man ska säga nej till.

Jag promenerade med Lilla härom morgonen i solen, på väg till skolan. Plötsligt börjar hon berätta om en händelse i skolan, när hon var lekledare. Hon hade bestämt vem som skulle vara kullare. En annan kompis kommer och vill vara den som kullar. Min Lilla är alldeles för mycket diplomat och svarar snällt, att kompisen ska fråga den som först hade blivit lovad. Hon ville inte göra någon ledsen. Resultatet blev inget vidare. Hon fick två ledsna kamrater och den ena av dem fick alla emot sig. Min lilla försökte gå in och lösa på sitt sätt men det gick inte så bra. Lilla kände sig också jätteledsen över att hennes bästa kompis blivit sårad och fått alla mot sig. Det var ju inte så här det skulle bli.

Jag är glad att hon berättade för mig. Vi samtalade om situationen och jag försökte få henne att fundera över om det skulle kunna gått att göra på något annat sätt. Hon fastnade i att hur hon än skulle sagt och gjort skulle ändå någon bli besviken. Det är inte lätt vare sig för barn eller vuxna att stå upp alltid för det man tänker och tycker. Vi kommer alltid att möta människor som inte gillar det vi gör, men det är något som man får träna sig på. En del har lättare för det, andra svårare.

Den som lever i en destruktiv relation, kommer att märka att självbilden och ens personliga gränser sakta men säkert rivs ner, tills ingenting till slut återstår. Ofta märker man inte själv hur det händer. Mycket är så subtilt. Det kan handla om syrliga kommentarer om hur man klär sig, vad man säger eller om vilka man umgås med. Det kan handla om plötsliga raseriutbrott utan orsak från partnern, eller om ett kontrollerande beteende och ibland kan även fysikt våld vara inblandat.

Skulle allt negativt komma på en gång, skulle aldrig en kvinna stanna kvar hos en misshandlande man. Men första slaget är sällan första slaget. Ofta har fysisk misshandel föregåtts av en rad kränkningar på olika vis. Kvinnan tappar steg för steg tilltron till sig själ och sin egen förmåga att tänka och agera. Sakta men säkert förintas både hennes självkänsla och hennes forna gränser. Vi brukar kalla det normalisering. Det är bl a därför som det är så svårt att lämna ett destruktivt förhållande.

Det finns hopp. Det går att ta sig ur, även om man får kämpa med näbbar och klor för sin egen räkning. Det finns hopp. Det går att bygga upp sin självkänsla på nytt och att sätta sina gränser för vad som är acceptabelt och inte. Det går att hitta tillbaka till sitt eget Jag och att bli en starkare person.

Ett rivet staket kan byggas upp igen. Utraderade gränser kan bli tydliga på nytt.

Det handlar om återuppbygga sitt liv, att sätta gränser vad man släpper in i sitt liv, bygga upp staketet och öppna grinden för att släppa ut ont och släppa in gott.

Ge aldrig upp.

Varje ny dag är en möjlighet till att fatta nya beslut. Beslut som påverkar mitt liv och mitt mående. Jag är glad för det.

Nu  när jag har eget boende och på nytt bygger mitt eget liv från grunden möter jag gång på gång skuggor från mitt förflutna, skuggor från mitt liv med X. Det kan vara händelser eller samtal som utlöser vissa känslor och beteendemönster hos mig.

Jag måste möta varje skugga med ärlighetens ljus,  se den för vad den är och inte låta obehaget skrämma mig, inte fortsätta fly. När jag blir överrumplad och faller så reser jag mig igen, vårdar mina sår, tänker efter för att förstå vad som gick fel. När jag hämtat min kraft, kan jag gå tillbaka till skuggan och tända mitt ljus och känna att X inte längre har nån makt över mitt liv och mitt mående.

Det känns bra att tänka så här och jag känner mig beslutsam inför det möte jag har med X I helgen.

Jag sätter gränserna. Jag behöver inte längre låta honom styra. Hans reaktion är inte längre viktig. Jag är herre över mitt eget liv.

(Amen! Höll jag nästan på att tillägga.)

Tillbaka till mig själv

Publicerat: februari 20, 2015 i Uncategorized
Etiketter:, , ,

När allt faller på plats och själen fått ro är det underbart att vakna till en helt ny dag. Att veta, den här dagen är min. Idag får jag leva. Här finns plats för mig, mina känslor, mina intressen, mitt liv.

Jag packar upp flyttkartonger, saker som stått undanplockade i flera år, sånt som är en del av mitt ursprungliga jag.. Kanske inte sakerna, men de symboliserar mitt inre, mina intressen -det som förut inte fick ta plats. I dag finns det plats för det. Idag behöver jag inte vara förminskad. Idag får jag, vara jag. Jag får bygga upp det som raserats. Framför allt se till att jag står på en stadig grund.

Visst kan jag känna bävan för det nya. Det är många steg som ska tas på egen hand, efter mina egna beslut, likt en fågelunge som ska lära sig flyga.. men vingarna bär och jag tänker låta vinden föra mig framåt

En dag – till mig själv

Publicerat: februari 19, 2015 i Uncategorized
Etiketter:, , , , ,

Steget

Jag måste ge mig själv en dag, då min tanke strövar fritt.
En dag då jag tar mitt första steg och vet att steget är mitt.
Jag vill vakna upp i ett eget rum
och resa mig upp, och stå
på golvet en stund, och fråga mig själv
åt vilket håll jag vill gå.

Ett steg i sänder!
Sedan ett steg till!
Det blir härligt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill!

Jag måste fråga mig själv vem jag är
och varför jag gör det jag gör.
Jag kan inte leva med dörren stängd
om mitt liv står därutanför.
Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag: – Vänta en stund!
Idag vill jag följa min egen röst. Idag är jag ingens hund!

Ett steg i sänder!
Och sedan ett till!
Det blir härligt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill!

Dikt av Kent Andersson