Inlägg märkta ‘hopp’

En årsdag är passerad. En dag som skulle varit jubileum om livet blivit som det var tänkt från början, men det blev inte så. Den här tiden på året är tung för mig. Det är så mycket negativt som hänt just den här perioden.

Årsdagen kom och passerade, men i år fanns ingen sorg kvar. Dagen kom men i år var den fylld av kärlek och omtanke. Någon fanns vid min sida som gör mig lugn och får mej att glömma allt som tynger. Med varandra blir vi starkare.

En ny tid kanske är på ingång. Det finns hopp. Allt gammalt och nedbrytande är brutet. Det finns ingen plats för det mer i mitt liv. Det känns underbart att byta ut det destruktiva mot glädje och kärlek.

Annonser

Jag bär min historia inom mig. Ingen kan se den utanpå. Nu har det gått så lång tid sen allt hände och jag är inte den jag var då.

Ofta glömmer jag att jag ens levt i en destruktiv relation. Ibland måste jag gå tillbaka i bloggen och läsa vad jag upplevde på min väg ut ur helvetet, för att kunna inse att det här har faktiskt hänt mig. Och när allt är lugnt måste jag ibland påminna mig själv om att jag inte kan lita på mitt X och att det alltid dyker upp kränkande ord förr eller senare. Det jag levde i, var på riktigt.

Idag är jag lyckligt kär i mitt eget liv. Jag drar lyckan till mig och tror jag smittar andra med min glädje.

Men ibland drabbar minnena mig som ett slag i magen. Det kan vara ett ord, en känsla, någonting som oväntat påminner mig om det liv jag levde, då vänder sig allt inuti mig och jag vill bryta ihop och gråta. Då blir allt oerhört tungt.

Samtidigt är jag tacksam att jag tagit mig så här långt. När minnena drabbar mig som ett slag i magen vet jag numera för det mesta hur jag ska hantera det. Jag låter det göra ont, jag gråter mina tårar och låter smärtan ebba ut. Idag bär jag inga bördor för mig själv någon längre tid. Jag berättar för mina soul-sisters. Vi delar smärtan, analyserar och rätar på ryggen.

Tillsammans går vi vidare mot framtiden. Vi finns för varandra och ger varandra hopp, styrka och tillförsikt.

På nytt?

Publicerat: oktober 18, 2017 i kärlek, relation
Etiketter:, , , , , ,

Vi sitter mitt emot varandra och pratar. Pratet vill liksom inte ta slut. Vi delar nuet med varandra och delar med oss av det förflutna och det brustna. Jag ser hur det smärtar dig när du delar din historia och när du berättar om dina brustna drömmar. När jag delar min historia möter jag ömhet.

Det finns ett djup i att tillsammans mötas i det brustna, i den brutala och nakna sanningen.

Orden, tonfallet, blickarna, beröringen…

Men räcker det hela vägen? Kan känslan vi har få växa och bära oss framåt, kanske för resten av våra liv? Vågar vi se varandra som vi är, utan drömmarnas förskönande filter? Eller kommer vi också såra varandra illa och hårt?

Hur kan man få tillit att växa när man upplevt svek och fallit ner i en avgrund av hopplöshet och slagit sig så hårt?

Hoppet måste ändå vara större än de bottenlösa djup vi vandrat genom, annars skulle vi aldrig mötts.

Jag mötte en ängel

Publicerat: december 22, 2016 i Uncategorized
Etiketter:, , , , , ,

Idag fick jag frågan om jag är beredd att möta mörkret, den kompakta ondskan, det djävulska som förintar en människa. Är jag beredd att vandra bredvid kvinnan som missbrukar, bredvid henne som säljer sin kropp? Vill jag möta kvinnan som ständigt lever under dödshot och aldrig vet om hon kommer tillbaka efter sin business? Håller mitt psyke för att hålla om den misshandlade i väntan på polis och ambulans? Vill jag vara öra och lyssna? Vara medmänniska? Vara medvandrare?

Jag mötte en ängel idag.

En kvinna som lever som ställföreträdande hopp för de som inget hopp har kvar. Hon har själv levt i djupaste mörker, i missbruk, blivit utsatt för våld, sexuella övergrepp och tvingats sälja sin kropp, men fått ett nytt liv. Hon mötte kristna människor som tålde att se henne. Människor som brydde sig om henne och bad för henne. Hon fick ett ”Jesus-möte” som blev början på en lång resa mot det nya liv hon har idag.

Idag, ger hon andra hopp, för det finns inga hopplösa fall. Idag, får hon vara med och ge människovärdet tillbaka till nedbrutna människor.

Hennes fråga till mig berörde mitt inre. Jag fick en aning om den absurda och ondskefulla värld som vissa människor lever i, men som många vanliga ”svenssons” inte ens i sin vildaste fantasi kan tänka sig existerar. Vill jag? Har jag uthålligheten som krävs, för att vara ett ställföreträdande hopp?

Saknad

Publicerat: juli 3, 2016 i känslor, saknad
Etiketter:, , , , , ,

Ibland saknar jag dig så mycket att det gör ont.

Du fick mig att leva efter att jag lämnat min destruktiva relation. Du gav mig hopp och mod. Du gav mig kärlek och jag var utsvulten. Jag sög åt mig allt du sa och gjorde, som en uttorkad jord. Du fick mig att blomstra och växa.

Med dig kände jag mig trygg, en enorm tillit. Vi kunde prata om allt. Din mjuka röst smekte min själ. Jag var lycklig, för första gången på många år. Med dig i mina tankar kunde jag somna leende och vakna med samma leende. Jag har aldrig känt så mycket för någon som jag gjorde då.

För mig är du väldigt speciell. Du kommer alltid att vara det. Det finns en given plats för dig i mitt hjärta. Jag har aldrig någonsin mött någon som du. Fortfarande finns du i mina tankar. Mitt medvetande kan inte släppa dig och jag drömmer om känslan av att få möta dig igen, att få se dig och röra vid dig. Jag hoppas du inte var en utopi, ett luftslott.

Fortfarande bär jag hoppet inom mej, men för varje dag som går och inget händer så dör en liten bit av mig…

Vissa dagar flyter livet på ganska bra, men andra dagar saknar jag dej så det gör ont.

💔