Inlägg märkta ‘heder’

Tystnaden är total. Jag orkar inte längre ringa trots att det är saker vi borde prata om gällande barnen. Han svarar inte. Istället skickar jag sms om det är något viktigt. Oftast får jag inga svar, men ibland.

Jag tror jag är död nu. Ja inte rent fysiskt förstås, men jag har gått över en osynlig gräns och då blir man levande död i en hederskultur. Jag hör numera till de orörbara, de fredlösa.

Kommer det vara så här för alltid? Jag vet inte. Just nu är tystnaden skön. Jag har inget behov av honom, ingen längtan efter att han ska vara delaktig i mitt eller dottern liv.

Allt har känts så lugnt och skönt tills nu. Den här insikten är helt ny för mig och nu efter några dagar känns det som att den börjar landa hos mig. Jag inser att jag inte kan vara säker på att det förblir så här lugnt. Jag inser faran och att jag kanske får betala ett högt pris, ett alldeles för högt pris. Hur mycket ska frihet få kosta?

Har jag begått något brott?

Nej jag är ingen brottsling. Det ända jag gjort är att ha skilt mig från min make p g a psykisk och fysisk misshandel. Jag lämnade ett liv som bröt ner mig, men i hans tradition existerar inte skilsmässa. När jag lämnade honom drog jag skam över hans huvud, men trots det har han fortsatt tro att han äger mig. Nu när jag efter tre år träffar någon som jag kanske kan dela mitt liv med, möter X mig med utraderande tystnad. Jag blir en icke-existerande.

Vad har jag att komma med? Vart kan jag sätta mitt hopp?

”Jag ser upp emot bergen:
varifrån skall jag få hjälp?
Hjälpen kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.
Han låter inte din fot slinta,
han vakar ständigt över dina steg.
Han sover aldrig, han vakar ständigt,
han som beskyddar Israel.
Herren bevarar dig,
i hans skugga får du vandra,
han går vid din sida.
Solen skall inte skada dig om dagen,
inte månen om natten.
Herren bevarar dig från allt ont,
från allt som hotar ditt liv.
Herren skall bevara dig
i livets alla skiften,
nu och för evigt.”

Citat Psalm 121 Bibel 2000

Annonser

Jag satt och tittade på TV4:s Malou efter 10.
Hennes gäst var Maria Rashid som blev utsatt för en syra-attack för 10 år sen, därför att hon lämnade sin man och ville ha ett eget liv. Elisabet Massi Fritz var också där och pratade om hedersbrott.

Jag har i jämlikhetens namn betraktat mitt X som en man med narcistiskt beteende trots att han kommer från en hederskultur.
Men frågan är om inte det jag och mina barn utsatts för är en form av hedersbrott?

Att lyssna till dessa båda kvinnor var som att få ett hårt slag i magen.

För bara nån vecka sen hade jag en liknande diskussion med en vän. Min vän menade att allt var enbart kulturellt betingat medan jag ville ha in ett annat perspektiv. Jag har sett hur mönstren för narcism stämmer in även på mitt X. Dessa mönster finns hos alla människor med ett narcistiskt beteende, oavsett från vilken kultur de kommer.

Hedersbrott. Det ordet är ett tungt och mörkt ord, men det lägger till en extra dimension på det som jag och mina barn varit med om.
Det har alltid varit Honom allt har handlat om. Han ska känna att han lyckas. Han är den som ska hedras och äras. Familjens överhuvud.

När våra barn väljer en livsväg som inte passar honom eller på något sätt misslyckas, är det inte dem det drabbar. Det är Honom. När jag väljer att inte göra som Han vill eller bara tänka på ett annat sätt, vanärar jag Honom.

Han är ingen mördare. Han dödar bara livslusten hos dem som är närmast. Vilket brott är det?

Men jag är fri. Jag gick. Och jag är lycklig över det.
Fri, men ändå inte. Jag har bara 12 år av samarbete kvar. 12 år tills minsta är myndig. 12 års dansande på en knivsegg. Balansgång.

(Pappa, jag vet att du läser. Bli inte orolig. Jag mår bra och tänker fortsätta göra det, oavsett ☺❤)

http://www.expressen.se/debatt/kalla-hedersmord-for-vad-det-faktiskt-ar/