Inlägg märkta ‘gränsdragning’

En grind, men till vilken nytta när inget mer finns?

Vem använder den nu? En lämning, ett minne av något som varit, men som inte mer är.

Ett ett förintat jag, ett utraderat liv och så grinden förstås, det var allt som fanns kvar när jag slutligen reste mig upp och gick. Då såg jag det inte själv, men när jag ser tillbaka kan jag se.

Martin Buber: ”Jag är jag för att jag är jag, och du är du för att du är du. Men om du är du för att jag är jag, så är inte längre du du.” 

Det är inte helt enkelt för en ung människa att känna sitt eget jag, veta hur hen ska dra sina gränser i förhållande till andra. Det är en mödosam väg att lära sig hur man ska stå upp för sig själv, vad man ska acceptera och vad man ska säga nej till.

Jag promenerade med Lilla härom morgonen i solen, på väg till skolan. Plötsligt börjar hon berätta om en händelse i skolan, när hon var lekledare. Hon hade bestämt vem som skulle vara kullare. En annan kompis kommer och vill vara den som kullar. Min Lilla är alldeles för mycket diplomat och svarar snällt, att kompisen ska fråga den som först hade blivit lovad. Hon ville inte göra någon ledsen. Resultatet blev inget vidare. Hon fick två ledsna kamrater och den ena av dem fick alla emot sig. Min lilla försökte gå in och lösa på sitt sätt men det gick inte så bra. Lilla kände sig också jätteledsen över att hennes bästa kompis blivit sårad och fått alla mot sig. Det var ju inte så här det skulle bli.

Jag är glad att hon berättade för mig. Vi samtalade om situationen och jag försökte få henne att fundera över om det skulle kunna gått att göra på något annat sätt. Hon fastnade i att hur hon än skulle sagt och gjort skulle ändå någon bli besviken. Det är inte lätt vare sig för barn eller vuxna att stå upp alltid för det man tänker och tycker. Vi kommer alltid att möta människor som inte gillar det vi gör, men det är något som man får träna sig på. En del har lättare för det, andra svårare.

Den som lever i en destruktiv relation, kommer att märka att självbilden och ens personliga gränser sakta men säkert rivs ner, tills ingenting till slut återstår. Ofta märker man inte själv hur det händer. Mycket är så subtilt. Det kan handla om syrliga kommentarer om hur man klär sig, vad man säger eller om vilka man umgås med. Det kan handla om plötsliga raseriutbrott utan orsak från partnern, eller om ett kontrollerande beteende och ibland kan även fysikt våld vara inblandat.

Skulle allt negativt komma på en gång, skulle aldrig en kvinna stanna kvar hos en misshandlande man. Men första slaget är sällan första slaget. Ofta har fysisk misshandel föregåtts av en rad kränkningar på olika vis. Kvinnan tappar steg för steg tilltron till sig själ och sin egen förmåga att tänka och agera. Sakta men säkert förintas både hennes självkänsla och hennes forna gränser. Vi brukar kalla det normalisering. Det är bl a därför som det är så svårt att lämna ett destruktivt förhållande.

Det finns hopp. Det går att ta sig ur, även om man får kämpa med näbbar och klor för sin egen räkning. Det finns hopp. Det går att bygga upp sin självkänsla på nytt och att sätta sina gränser för vad som är acceptabelt och inte. Det går att hitta tillbaka till sitt eget Jag och att bli en starkare person.

Ett rivet staket kan byggas upp igen. Utraderade gränser kan bli tydliga på nytt.

Det handlar om återuppbygga sitt liv, att sätta gränser vad man släpper in i sitt liv, bygga upp staketet och öppna grinden för att släppa ut ont och släppa in gott.

Ge aldrig upp.

Det var 20 minuter kvar till bussen skulle gå. Lilla och jag beslutade oss för att promenera dit vi skulle. Vi promenerade i rask takt i kylan, medan vi småpratade om livets oviktigheter.

Plötsligt säger hon: ”Om någon  slår dig på högra kinden, så vänd den andra till.” Sen förklarar hon för mig att Jesus sagt så i Jesus-filmen som hon sett hemma hos pappa.

Det knyter sig i magen på mig och plötsligt förflyttas jag till framtiden. Jag ser henne som en ung kvinna som låter sig hunsas av någon dominant. En kvinna som blir slagen fysiskt eller psykiskt och inte sätter gräns, därför att hon lärt sig att vända andra kinden till och inte ”slå” tillbaka. Jag mår illa.

Jag frågade henne om hon förstod vad orden betydde. Det gjorde hon inte.

Vi fick ett fint samtal om vad man får göra mot andra människor och vad man inte får. Vi pratade om att sätta gränser och hur man kan säga nej på flera olika sätt utan att använda våld. Hon är klok min Lilla. Hon kunde ge flera exempel från sin egen värld, där hon själv eller kompisar sagt nej. Vi pratade om vad som hände efter att nej sagts och hur viktigt det är att lyssna och respektera.

Detta är viktigt för mig. Jag vill aldrig att hon ska behöva hamna i det helvete jag varit i. Vi kommer att prata mycket om detta vet jag. Jag vill ge henne den kunskap hon behöver så att ingen kan trycka ner henne, varken med ord, religion eller våld.

Att bli utsatt för narcissistisk misshandel är en allvarlig traumatisk livserfarenhet.

När förövaren är en person som du älskar, beundrar, eller t o m ser upp till som en förebild, eller om det är din fru, make, förälder, förmyndare, vän, släkting etc så tar det tid förstå verkligheten och allvaret i situationen. Det handlar om en person som du älskar och litar på, en person som du ställt upp för och gått den där extra milen för när det krävts. Du har investerat så mycket av din tid och kraft och kärlek i den här relationen. Det gör ont att inse att den person man skattat så högt inte är den hen utgör sig för att vara.

Om man i yrkeslivet blivit drabbad av en narcissistisk chef eller medarbetare står man också inför en extremt utmanande situation. Det handlar plötsligt om ens levebröd och den plats du tillbringar stor del av dygnets vakna timmar.

I de flesta situationer där en narcissist har anknytning till ditt liv är det svårt att avlsuta, bara vända och gå och börja om igen eftersom det ofta finns så många band att bryta innan man ta sig fri.

Det finns ingenting som är normalt i en relation med en narcisisst. Tillslut blir allt kaos. När det är en person som står en nära försöker man ofta täcka upp för personens brister. Hen skapar kaos och du – den empatiska städar upp. När du är i en relation med en narcissistisk person kommer du alltid att bli tystad, straffad, förmanad och tom kasserad. Ingenting av allt som du gör av kärlek eller omtanke räcker till. Du kommer alltid att bli hens syndabock och i slutändan kommer du att upptäcka att du spelar ett spel utan normala regler. De regler som finns är de som för tillfället dyker upp i narcissistens huvud. Det är som att dansa med djävulen och inbilla sig att det är du som för. Ingen kan leda en djävul utan att själv hamna i ett helvete.

Det smärtar att inse att det finns människor med dessa personlighetsstörningar. Det gör ont när verkligheten slår en i ansiktet och det bara finns en väg för att överleva. GÅ och BRYT KONTAKTEN eller MINIMERA KONTAKTEN om du har sådana relationsband att det inte går att bryta helt.

Det går inte att bota den som misshandlar dig psykiskt genom att vara snäll tillbaka, vara till lags eller genom att ge extra kärlek. En människa som inte har förmågan att inse att hens beteende orsakar andra så mycket skada, kan man aldrig förändra.

Du kan bara förändra dig själv, bygga dig själv och dina egna gränser, börja att älska dig själv. Först när du gör det kan du på ett verkligt sätt hjälpa både dig själv och andra.

Läs gärna den här texten som jag länkar till. Den har mycket att säga om hur det är att ha en relation med en narcisist. Det är också från denna länk som jag hämtat inledningen till denna post.

When you have a relationship with a Narcissist you will ALWAYS be admonished, silenced, punished, BL… – http://wp.me/p2wrAq-TY

Några sekunders samtal, ett par ord, väl valda och ett leende i din blick, för att det berörde någon du håller kär.

Ett par ord till, en fråga som syftade på det du håller kärt, men också en uppfordrande förväntan om ett svar.

Du kände tvivlet i frågan, tvivlet på att du gör det du ska.

Blicken svartnade. Rösten steg i fallsett. Hotfulla åthävor. En kropp som rörde sig framåt, som i jakt. Jag mötte ondskan i din blick och i din kropp.

Min själ vred sig som i ångest. Obehag.

Med en liten hand i min, vände jag mig om och gick. Tårar fyllde mina ögon.

Än en gång, har du utan ord berättat för mig, varför jag gick. Än en gång har du visat, varför jag inte lever med dig.

Jag ser dig. 

Jag ser din smärta, men jag kan inte bära den åt dig. Jag kan bara gå brevid dig.

 Jag hör orden, de du inte orkar säga. De som skymtat fram bakom dina meningar. Jag lyssnar och vill få dig att uttrycka vad du känner och vad du upplever.

Jag kan inte fatta några beslut åt dig. Det måste du göra själv. Jag vill få dig att vakna. Jag vill att du öppnar dina ögon och ser. Det liv du har är värdefullt. Du har bara ett, men ändå saknas livet hos dig. Du har blivit bestulen på livet av den som står dig närmast. Du blir trampad på och nertryckt i skit. Du vet att det är fel, men du ser det som i dimma. Du är så van.

Snälla, vakna nu! Låt dig inte behandlas på det sättet mer. Sätt ner foten. Res dig upp och gå! Du kan! Du kommer klara det!

Ingen människa är värd att ha det så här, allra minst du.

1. Du tillhör mig och Jag äger dig.

2. Vad som är mitt, förblir mitt. Vad som en gång var ditt är också mitt och du kommer aldrig få det tillbaka.

3. All skuld tillhör dig. Mina tankar och handlingar är de rätta. Skulle någonting gå fel, är felet ditt.

4. Jag tar vad jag vill från den jag själv väljer

5. Jag går vart jag önskar

6. Rampljuset är mitt. Om någonting lyckas så är det jag som ska äras. Jag har format dig till den du är.Utan mig vore du ingen

7. Jag vet vad som är bäst för dig. Jag styr ditt handlande. De tankar du tänker kommer från mig.

8. Jag är inte skyldig dig något, men du är skyldig mig allt.

9. Jag är den du ska hedra, ära och betjäna.

10. Du tillhör mig

Ursprunglig text hämtad och omarbetad från Ten Laws of Narcissistic Possession – http://wp.me/p6FuAt-1og

Gå gärna in på HG Tudors sida och läs och låt dig skrämmas av en Narcissist tankar.https://narcsite.wordpress.com/

Ingen sommar utan åska

Publicerat: juli 29, 2016 i Umgänge
Etiketter:, , ,

Så är det ju, även den finaste sommar måste ha sina åsknedslag och urladdningar. Denna sommar har varit så otroligt fin. Nästan för bra för att vara sann. Jag pratade med en kompis häromdagen och sa att det är nästan så att jag väntar på bakslag, för att det är så ovanligt bra. Lugnt och skönt.

Men det är inte konstigt alls att det är lugnt och skönt. Jag har ju i princip ingen kontakt med X och då kan det ju inte vara annat än bra!

Nu var jag dock tvungen att ta kontakt för Minsting som bara varit hos sin pappa ett par helger på hela sommaren, ska dit på långhelg. Det betyder fredag till söndag. Den lilla förväntansfulla hade packat sin väska redan tidigt igår.

Nu var friden slut och ett åskmoln blåste in. När jag skulle meddela vilken tid jag kommer att lämna henne, börjar han berätta att han kanske måste jobba, för att jobba in en ledig dag han bytt till sig tidigare i sommar.

Jag blev så arg att jag kokade. Där har han gått i flera veckor och vetat om detta och inte haft mage att meddela. Men det var mitt fel, för jag satte honom i klistret för att jag tvingade honom att säga nej till jobb och hålla vad han lovat angående Minstings umgänge i helgen. Han fick höra ett och annat i telefonen.

Tyvärr spillde min ilska och irritation över på nästa telefonsamtal också, så att min bästa vän också fick en massa irritation över sig. Det blev så galet fel. Jag fick förklara mig lite senare och be om ursäkt.

Idag har jag lämnat en glad liten Minsting till en pappa som blev glad att se henne, men vägrade lyssna på det jag informerade om hennes packning. Han vände demonstrativt ryggen mot mig! Det känns sorgligt att behöva lämna henne på det viset.

X måste lära sig att kommunicera för hennes bästa och att det blir konsekvenser när man inte meddelar sig. Han kan inte räkna med att jag är snäll och ställer upp bara för att jag alltid gjort det förut. Jag får inget tillbaka av honom och jag har inte lust att bli utnyttjad. Dessutom har han vägrat att plocka sommarsemester för att umgås med sina barn. Här handlar det om ett barns rätt till sin pappa, en pappa som säger att barnet betyder allt, men som inte vill ägna tid åt barnet. Jag har gjort allt jag kan för att Minsting ska få umgås med sin pappa. Skulle inte jag initierat skulle han inte ha något umgänge alls med henne.

Vad kan jag göra mer?