Inlägg märkta ‘framtid’

En årsdag är passerad. En dag som skulle varit jubileum om livet blivit som det var tänkt från början, men det blev inte så. Den här tiden på året är tung för mig. Det är så mycket negativt som hänt just den här perioden.

Årsdagen kom och passerade, men i år fanns ingen sorg kvar. Dagen kom men i år var den fylld av kärlek och omtanke. Någon fanns vid min sida som gör mig lugn och får mej att glömma allt som tynger. Med varandra blir vi starkare.

En ny tid kanske är på ingång. Det finns hopp. Allt gammalt och nedbrytande är brutet. Det finns ingen plats för det mer i mitt liv. Det känns underbart att byta ut det destruktiva mot glädje och kärlek.

Annonser

På nytt?

Publicerat: oktober 18, 2017 i kärlek, relation
Etiketter:, , , , , ,

Vi sitter mitt emot varandra och pratar. Pratet vill liksom inte ta slut. Vi delar nuet med varandra och delar med oss av det förflutna och det brustna. Jag ser hur det smärtar dig när du delar din historia och när du berättar om dina brustna drömmar. När jag delar min historia möter jag ömhet.

Det finns ett djup i att tillsammans mötas i det brustna, i den brutala och nakna sanningen.

Orden, tonfallet, blickarna, beröringen…

Men räcker det hela vägen? Kan känslan vi har få växa och bära oss framåt, kanske för resten av våra liv? Vågar vi se varandra som vi är, utan drömmarnas förskönande filter? Eller kommer vi också såra varandra illa och hårt?

Hur kan man få tillit att växa när man upplevt svek och fallit ner i en avgrund av hopplöshet och slagit sig så hårt?

Hoppet måste ändå vara större än de bottenlösa djup vi vandrat genom, annars skulle vi aldrig mötts.

Jag mötte en ängel

Publicerat: december 22, 2016 i Uncategorized
Etiketter:, , , , , ,

Idag fick jag frågan om jag är beredd att möta mörkret, den kompakta ondskan, det djävulska som förintar en människa. Är jag beredd att vandra bredvid kvinnan som missbrukar, bredvid henne som säljer sin kropp? Vill jag möta kvinnan som ständigt lever under dödshot och aldrig vet om hon kommer tillbaka efter sin business? Håller mitt psyke för att hålla om den misshandlade i väntan på polis och ambulans? Vill jag vara öra och lyssna? Vara medmänniska? Vara medvandrare?

Jag mötte en ängel idag.

En kvinna som lever som ställföreträdande hopp för de som inget hopp har kvar. Hon har själv levt i djupaste mörker, i missbruk, blivit utsatt för våld, sexuella övergrepp och tvingats sälja sin kropp, men fått ett nytt liv. Hon mötte kristna människor som tålde att se henne. Människor som brydde sig om henne och bad för henne. Hon fick ett ”Jesus-möte” som blev början på en lång resa mot det nya liv hon har idag.

Idag, ger hon andra hopp, för det finns inga hopplösa fall. Idag, får hon vara med och ge människovärdet tillbaka till nedbrutna människor.

Hennes fråga till mig berörde mitt inre. Jag fick en aning om den absurda och ondskefulla värld som vissa människor lever i, men som många vanliga ”svenssons” inte ens i sin vildaste fantasi kan tänka sig existerar. Vill jag? Har jag uthålligheten som krävs, för att vara ett ställföreträdande hopp?