Arkiv för kategori ‘Uncategorized’

Socialtjänsten brister

Publicerat: januari 18, 2017 i Uncategorized

Fler än jag som såg kalla fakta igår? Jag blev så arg när jag såg det. Jag kände igen mig. Även om jag fick mer hjälp med boende än de två kvinnorna de visade igår så brister socialtjänsten på så m…

Källa: Socialtjänsten brister

Annonser

Jag mötte en ängel

Publicerat: december 22, 2016 i Uncategorized
Etiketter:, , , , , ,

Idag fick jag frågan om jag är beredd att möta mörkret, den kompakta ondskan, det djävulska som förintar en människa. Är jag beredd att vandra bredvid kvinnan som missbrukar, bredvid henne som säljer sin kropp? Vill jag möta kvinnan som ständigt lever under dödshot och aldrig vet om hon kommer tillbaka efter sin business? Håller mitt psyke för att hålla om den misshandlade i väntan på polis och ambulans? Vill jag vara öra och lyssna? Vara medmänniska? Vara medvandrare?

Jag mötte en ängel idag.

En kvinna som lever som ställföreträdande hopp för de som inget hopp har kvar. Hon har själv levt i djupaste mörker, i missbruk, blivit utsatt för våld, sexuella övergrepp och tvingats sälja sin kropp, men fått ett nytt liv. Hon mötte kristna människor som tålde att se henne. Människor som brydde sig om henne och bad för henne. Hon fick ett ”Jesus-möte” som blev början på en lång resa mot det nya liv hon har idag.

Idag, ger hon andra hopp, för det finns inga hopplösa fall. Idag, får hon vara med och ge människovärdet tillbaka till nedbrutna människor.

Hennes fråga till mig berörde mitt inre. Jag fick en aning om den absurda och ondskefulla värld som vissa människor lever i, men som många vanliga ”svenssons” inte ens i sin vildaste fantasi kan tänka sig existerar. Vill jag? Har jag uthålligheten som krävs, för att vara ett ställföreträdande hopp?

Efter flytt…

Publicerat: juni 3, 2016 i Uncategorized

”Det är ingen ordning på allting. Man hittar inte varenda dugg”

Så är det efter en vecka i flyttröra. Jag har inte hunnit få ordning alls. Det känns som ett hav av kartonger i min nya lägenhet och jag hittar ingenting alls.

Jag flyttade förra lördagen och fick nästan med mig allt. Nästan… ja jag hade inte orkat organisera fullt ut, så det var ett par garderober kvar att tömma, och sen var det flyttstädning på det. Flyttstädning är jobbigare än man kan tänka, för man måste ju vara så petnoga med allt. Nyckeln lämnade jag i förrgår.

Men nu är det fredag. Veckans jobb är slut och jag är barnledig. Ikväll väntar en studentfest, men sen kommer hela helgen ägnas åt organisering och fixning i min nya lägenhet. Jag har längtat sen i måndags efter denna helg. Och nu är den här. Så skönt.

Älska din nästa som dig själv! Eller älska dig själv, som du älskar din nästa?

Att älska sin nästa som sig själv, är ett känt Jesus-ord och det används ofta som en måttstock på hur man ska bete sig mot sina medmänniskor. Man ska tänka på andra, vara snäll, hjälpa till och helst säga ja hela tiden, när folk ber en om hjälp.

Men är det sann kärlek mot sig själv när man alltid låter sig själv komma i sista hand. Älskar man sig själv när man säger: ”Ja, jag ställer upp”, fast hela ens inre skriker nej. Utgivande kärlek? Nej, knappast. Hur kan man ge kärlek om man inte värderar sig själv bättre och inte lyssnar till sitt inre?

Tidigare var jag en Ja-sägare. Jag fick dåligt samvete om jag sa nej. Jag fick dåligt samvete för att jag tyckte att jag svek andra när jag sa nej. Men konstigt nog fick jag aldrig dåligt samvete när jag svek mig själv. Alla andra var så otroligt mycket viktigare än mig.

Efter 48 långa år, har jag äntligen börjat lära mig att värdera mig själv på ett annat sätt. Äntligen kan jag börja klara av att säga nej utan att få dåligt samvete för alla andra. Jag vet att jag är viktig och att om jag mår bra och prioriterar mig själv på ett sunt sätt, kan jag hjälpa andra på ett bättre. Sund självhävdelse kallas det. Jag älskar mig själv så som jag förut älskade min nästa. Jag försöker vara rädd om mig och prioritera. Jag har inte någon anledning att vara för snäll.

 

 

Härom morgonen vaknade jag med en tung känsla, som om jag vore förlamad. Ja handlingsförlamad alltså.

Just nu är det alldeles för många måsten i mitt liv.
Jag har precis börjat jobba heltid efter nio månaders sjukskrivning. Tiden på jobbet har jag trappat upp under fyra månaders tid och nu är det full tid som gäller. Även om min chef inte har ökat kraven på vad jag presterar så har jag undermedvetet gjort det själv. Jag blir frustrerad när jag inte hinner eller orkar det jag tänkt.

Privat är det också mycket att tänka på. Om två och en halv månad måste jag vara ute ur lägenheten och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Efter påsk ska lägenheten fotograferas och läggas ut till försäljning och jag borde städa och röja bland mina saker. Men jag är trött och orkar inte.

Utmattningssyndromet gör sig påmint.
Plötsligt blir mina måsten något tungt som jag helst vill komma undan. Det gamla invanda flyktbeteende dyker upp.

I min rehabilitering har jag arbetat med att inte ge efter för känslan. Känslan säger att det här är svårt och tungt, att det här vill jag inte göra. Vad händer om jag ger efter för känslan? Det kanske blir en tillfällig lättnad, men problemet finns kvar och triggar igång igen om ett litet tag. Obehaget ökar på sikt.

Ibland ska man förstås tillåta sig att vara trött och inte orka, men ibland måste man bemöta känslan genom att göra tvärs emot vad man känner. En känsla är inte farlig, men den ska inte styra mitt handlande. Mina medvetna beslut ska avgöra vad jag gör eller inte. Så det handlar om att agera, att välja sitt beteende och när man ska handla.

Nu vet jag att jag har ganska många viktiga saker som måste ordnas på kort tid. Det gör mig trött och matt. Jag väljer att gå emot den känslan. Jag utmanar mig själv och tar tag i en sak i taget.

Känslan efteråt blir lättnad över att än en gång klarat av det som var jobbigt och ångestbetingat. Varje svårighet jag tar tag i på ett målmedvetet och konstruktivt sätt gör mig starkare och jag stärker också mina nya beteendemönster. Ett steg mot läkning.

Jag älskar mitt nya jag.

Ditt 2015 år som bloggare

Publicerat: december 30, 2015 i Uncategorized

För mig som skriver är det här riktig rolig statistik.
Jag vill säga tack till mina läsare och samtidigt passa på att önska ett riktigt gott nytt år.

https://whenimbackagain.wordpress.com/2015/annual-report/

Väljer att dela en länk till bloggpost därför att den är så talande.

”Det går att bryta en nedåtgående spiral.”
”När du fattar beslut kommer din styrka.”
”Tatuera in styrka och beslutsamhet i ditt medvetande.”
”Du är inte dina känslor! Du är oändligt mycket mer än det du identifierar dig med.”

http://separation.se/lever-du-i-ett-forhallande-som-inte-ar-bra-for-dig/