Arkiv för kategori ‘självkänsla’

Lilla älskar sin pappa, precis som alla barn ska. Jag har alltid månat om att hon ska ha en bra relation med sin pappa, så långt det beror på mig, trots att han orsakat mig smärta.

Strax före jul var vi ute och julhandlade, Lilla och jag. Hon hittade en fin present som hon köpte för sin veckopeng. Det var ett porslinshjärta med en text som talade om hur mycket hon älskar sin pappa. Presenten slog hon in själv under stor omsorg och hade med sig när hon var där på umgänge, helgen före jul. Han fick sin julgåva.

Senare fick jag höra berättas att någon timme innan Lilla skulle åka tillbaka hem hade pappan ett allvarligt samtal med sin dotter.

Lilla har sen en längre tid haft svårt att sova hos pappa när hon har varit där på umgängeshelg. Det har varit många tårar i telefonen och samtal mitt i natten när hon tagit storebrors telefon för att ringa till mig. Jag vet inte orsaken, det kan vara så simpelt som att hon helt enkelt är bekvämare med att sova hemma. Hursomhelst har detta resulterat många samtal mellan mig och Lilla och hon fick mig att lova att jag skulle prata med pappa om att hon bara ville träffa honom dagtid utan att sova över. Sagt och gjort. Jag hade ett samtal med pappa och vi bestämde så som hon önskade.

Nu när pappa hade ett allvarligt samtal med henne, talade han om för henne hur jobbigt det är för henne att åka fram och tillbaka för att träffa honom. Hon har själv aldrig klagat på att det är jobbigt trots att enkel resa tar lite mer än en timme. Han talar om för henne att hon får inte komma om hon inte sover över och de kommer överens om det.

Det var mycket känslor i henne efter detta och hon ville först inte prata om det. Hon var ledsen. För henne är inte själva resan fram och tillbaka jobbigt utan enbart övernattningen.

Dagen efter hade hennes pappa ångrat sig och ringer och ber storebror säga att hon visst är välkommen. Hennes spontana kommentar blev: ”Men herre gud, nu får han väl bestämma sig. Det är sista gången han ändrar sig så här.”

När det blev dags för nästa umgängeshelg, ville hon inte åka dit. Hon sa nej, klart och tydligt, men hon ville träffa sin bror. Brodern försökte övertala henne att komma hem till pappas hus, men Lilla fortsätter envist med sitt nej.

Storebror kommer och träffar henne där Lilla och jag befinner oss och efter en stund dyker även pappa upp. Han berättar för henne att han vill att hon ska följa med hem, men än en gång säger hon nej.

När hennes bröder var små, uppfostrades de i fruktan. Allt i det dagliga livet gick ut på att hålla pappa på gott humör. Det var ett evigt tassande kring pappan för att han skulle vara nöjd. Vi levde dubbelliv och hjälptes åt att bevaka så att pappa inte skulle upptäcka att vi gjorde det han inte ville. Det kunde handla om simpla saker som att pojkarna ville vara ute lite senare på kvällen när de var i tonåren, att få ha ett fritidsintresse, umgås med vänner eller skjuts till en träning eller match. Lilla var 4 år, nästan 5 när jag lämnade, men jag tror inte hon minns så mycket av våldet i vårt hem. Hennes bröder månade om henne, så att hon inte skulle se eller höra.

Lilla är inte uppvuxen i fruktan. Jag har försökt att visa henne att hon aldrig ska låta någon trampa på henne, att man får säga nej och att man ska respektera andra. Det betyder också att jag som förälder måste respektera hennes åsikter och tankar och sen som förebild försöka guida henne på ett sunt sätt.

Jag är ledsen för att hon för uppleva detta med pappa, men jag är oerhört stolt över hennes inre styrka att inte acceptera pappas nycker hur som helst. Ett nej är ett nej!

Det hon går igenom nu, tror jag har stor betydelse för framtiden och formar hennes självbild och känsla för att vara snäll mot sig själv oavsett vad andra tycker. Hennes liv är viktigt och bara hennes.

Min älskade, modiga lilla dotter.

Annonser

Efter att ha levt i en destruktiv relation är självkänslan oftast nerbruten och utan att man själv märker det, undervärderar man sig själv. Man tappar tron på sin egen förmåga och har svårt att tro att någon annan vill en väl, utan baktanke. I ett liv tillsammans med en narcissistisk partner skapar man sig livsmönster som går ut på att överleva med minsta möjliga skada. När man väl lämnat inser man att det här är inga sunda beteenden man lagt sig till med. Man behöver fokusera om, bearbeta, arbeta målmedvetet med att bygga upp sig själv igen.

Nu är det tid för avstämning och eftertanke. Hur lever jag mitt liv? Vill jag ha det så här? Finns det något jag kan förändra? Kanske är dags att öppna garderoben och slänga ut ”skeletten” som ligger gömda och istället fylla livet med nytt innehåll?

Du kan aldrig finna ditt egen-värde genom att umgås med vissa människor eller i deras bekräftelse. Självkänsla handlar om vem du är, hur du ser på dig själv. Behandla dig själv som om du vore värdefull – för det är du. Jobba på att höja ditt egenvärde även om du inte alltid känner att du är värdefull. ”Fake it, till you make it!” När du bestämmer att du ska höja ditt eget värde och jobbar på det, blir det till sist en vana som resulterar i bättre självkänsla. Sannolikt kommer du efter en tid att märka att andra börjar behandla dig med större respekt.

Det finns flera olika åtgärder du kan göra för att höja dinn självkänsla och alla samverkar och leder mot samma resultat.

  • Var snäll mot dig själv.

Lär dig att själv ta hand om alla dina behov. Vilka är dina viktigaste prioriteringar? Ta hand om din kropp, ät rätt, rör på dig och se till att du får tillräckligt med sömn. Det minimerar mycket av den stress du bär i din kropp.

Ta hand om din ekonomi så att den håller för de utgifter du har. Gör en budget. Ta tag i ekonomin även om det är något som tynger och är jobbigt att hantera, i längden kommer det att löna sig. Var inte rädd att be andra om hjälp.

Sök den utbildning eller de jobb du vill ha. Jobba för att uppfylla dina drömmar.

Se till att ande, själ och kropp får det den behöver

  • Börja sätt din egna gränser

När man levt i ett destruktivt förhållande bryts ens personliga gränser ner successivt. De har blivit nertrampade så många gånger och ifrågasatta av förövaren att de helt suddats ut. Detta orsakar oändliga försök till att vara andra till lags och ett stort behov av bekräftelse och att göra andra människor nöjda trots att det inte alltid är bra för en själv.

Ditt liv handlar om Dig och ingen annan. När du av gammal vana blir ”hjälp-nödig” och säger ja av bara farten, bromsa lite och fundera över vad som är bra för dig. Du behöver inte hjälpa någon på bekostnad av dig själv och ditt mående. Jorden går inte under när du säger nej. Kanske kommer du upptäcka att sk vänner som tagit dig för given och utnyttjat din godhet, försvinner ur ditt liv. Men du behöver inte dom. De tillför inget utan suger ut din kraft och energi.

Du behöver inte heller ha kontroll på allt som sker. Andra människor får själva ta ansvar för sitt eget liv och handlande.

Den människa som vet sitt värde säger inte ja till allt. Hon drar gränser och bestämmer vad som är bra för henne. Den personliga gränsdragningen hör ihop med självkänslan och att man gör sig fri från medberoende.

  • Kommunicera på ett sunt sätt.

När man levt i en destruktiv relation är man van att ge med sig och man har kanske slutat att göra sin röst hörd, slutat att berätta vad man tycker. Men dina tankar och ord är viktiga.

Träna dig i att var rak och tydlig när du pratar med andra. Säg det du vill ha sagt och stå för din åsikter. Ta inte en diskussion som inte är bra för dig. Märker du att du blir nerbruten av samtalet, eller håller på att tappa kontrollen – avbryt. Om inte du står upp för dig själv, vem ska då göra det?

Fatta beslut som är bra för dig själv och håll fast vid dem även om du skulle få mothugg.

  • Kontrollera din känslor

När man levt med en narcissistisk person eller levt som medberoende har man lätt att reagera på triggers man utsätts för och kanske tom anamma ett flyktbeteende vid en konfliktsituation. Om du måste ha kontakt med sin förövare (ex p g a gemensamma barn) ska du vara medveten om att hen känner dig väl. Hen vet dina ömma punkter och kan få dig att tappa fattningen.

Genom att ge dig själv tid innan du svarar när något triggar dig, lär du dig att medvetet agera istället för att spontant reagera. Det här är viktigt för att minska förövarens kontroll och påverkan över ditt liv. Känslorna kommer alltid finnas där, men de ska inte styra ditt handlande. Det ska du själv göra genom medvetna val.

Kom ihåg att bara för att någon säger något, behöver det inte vara sant. Den skuld, skam och ansvar som förövaren vill lämna över på dig är inte din. Lämna tillbaka den och låt förövaren själv bära sitt ansvar.

  • Omge dig med människor som lyfter dig

Vi tar intryck och påverkas av de människor vi umgås med. Se till att du har en krets av människor runt dig som lyfter dig, som ger dig positiv energi och får dig att tro på dig själv. Bryt kontakten med energi-tjuvar, de tar din kraft och drar ner dig i missmod. Om möjligt praktisera nollkontakt med din destruktiva X-partner, eller minimera kontakten till minsta möjliga.

Låt inte heller den självkritiska jante-rösten få plats i ditt inre. Den försöker alltid sabotera och få dig att förlora tron på dig själv. Låt den inte styra dig, utan kasta av dig offerkoftan och lämna självömkan bakom dig

  • Vad gör dig lycklig?

Försök hitta de tillfällen i vardagen som gör dig glad eller tacksam. Sug på de ”karamellerna” och låt de ta plats i ditt liv. Sök humorn och glädjen i det som finns runt dig. Sluta att fokusera på de saker som sårar och drar ner dig. Livet är till för dig.

Du har bara ett liv, var rädd om det.

Glöm inte att vara snäll mot dig själv. Du är stjärnan i ditt eget liv och du är värd att älskas, värd att respekteras.

Det var 20 minuter kvar till bussen skulle gå. Lilla och jag beslutade oss för att promenera dit vi skulle. Vi promenerade i rask takt i kylan, medan vi småpratade om livets oviktigheter.

Plötsligt säger hon: ”Om någon  slår dig på högra kinden, så vänd den andra till.” Sen förklarar hon för mig att Jesus sagt så i Jesus-filmen som hon sett hemma hos pappa.

Det knyter sig i magen på mig och plötsligt förflyttas jag till framtiden. Jag ser henne som en ung kvinna som låter sig hunsas av någon dominant. En kvinna som blir slagen fysiskt eller psykiskt och inte sätter gräns, därför att hon lärt sig att vända andra kinden till och inte ”slå” tillbaka. Jag mår illa.

Jag frågade henne om hon förstod vad orden betydde. Det gjorde hon inte.

Vi fick ett fint samtal om vad man får göra mot andra människor och vad man inte får. Vi pratade om att sätta gränser och hur man kan säga nej på flera olika sätt utan att använda våld. Hon är klok min Lilla. Hon kunde ge flera exempel från sin egen värld, där hon själv eller kompisar sagt nej. Vi pratade om vad som hände efter att nej sagts och hur viktigt det är att lyssna och respektera.

Detta är viktigt för mig. Jag vill aldrig att hon ska behöva hamna i det helvete jag varit i. Vi kommer att prata mycket om detta vet jag. Jag vill ge henne den kunskap hon behöver så att ingen kan trycka ner henne, varken med ord, religion eller våld.

Älska din nästa som dig själv! Eller älska dig själv, som du älskar din nästa?

Att älska sin nästa som sig själv, är ett känt Jesus-ord och det används ofta som en måttstock på hur man ska bete sig mot sina medmänniskor. Man ska tänka på andra, vara snäll, hjälpa till och helst säga ja hela tiden, när folk ber en om hjälp.

Men är det sann kärlek mot sig själv när man alltid låter sig själv komma i sista hand. Älskar man sig själv när man säger: ”Ja, jag ställer upp”, fast hela ens inre skriker nej. Utgivande kärlek? Nej, knappast. Hur kan man ge kärlek om man inte värderar sig själv bättre och inte lyssnar till sitt inre?

Tidigare var jag en Ja-sägare. Jag fick dåligt samvete om jag sa nej. Jag fick dåligt samvete för att jag tyckte att jag svek andra när jag sa nej. Men konstigt nog fick jag aldrig dåligt samvete när jag svek mig själv. Alla andra var så otroligt mycket viktigare än mig.

Efter 48 långa år, har jag äntligen börjat lära mig att värdera mig själv på ett annat sätt. Äntligen kan jag börja klara av att säga nej utan att få dåligt samvete för alla andra. Jag vet att jag är viktig och att om jag mår bra och prioriterar mig själv på ett sunt sätt, kan jag hjälpa andra på ett bättre. Sund självhävdelse kallas det. Jag älskar mig själv så som jag förut älskade min nästa. Jag försöker vara rädd om mig och prioritera. Jag har inte någon anledning att vara för snäll.

 

 

Idag citerar jag en text av Michael Larsen som är relationscoach. Det är en text jag verkligen kan stämma in i.

http://separation.se/relationen-till-dig-sjalv/

Relationen du har till dig själv kommer att färga och påverka alla andra relationer. Genvägarna finns helt enkelt inte! Det låter kanske självklart, men hur ofta glömmer vi inte det? Allt vi tänker, känner, uttalar, skapar, älskar…kommer från självbilden. Den går bara inte att komma undan!

En härskarpersonlighet t.ex. har ingen ingen relation till sig själv. I alla fall inte en hälsosam sådan. De ser människor som verktyg, något man använder för att driva igenom den egna viljan. När dessa personer möter motstånd genom gränsdragningar från en annan människa, slår hoten och desperationen igång. Genom dessa beteenden blottar de sig själva och hur de ser på jaget och omvärlden. Ju mer gapande, desto mindre människa där inne!

Om du ständigt känner dig överkörd och förminskad av andra, börja titta på hur du relaterar till dig själv: ger du jaget omtanke? Värderar du den du är? Står du upp för dig själv eller anpassar du sönder dig:

”Jag gör vad som helst (nästan i alla fall) för att få känna mig älskad?”

Detta handlar inte ett dugg om kärlek, utan om behov som syftar till att lappa igen tomrum. Vi tror eller har övertygat oss själva om att kärlek utifrån kommer att göra allting fantastiskt. Det är så lätt att lura och förleda sig själv. En massa förklaringar som blir till Sanning.

När du börjar jobba med dig själv, så kommer självkänslan och självförtroendet att växa. Människor som inte skall finnas där, kommer att falla ifrån och nya ta plats. Du kommer att börja städa upp bland dina sociala kontakter på nätet, så att ny och sund energi kan ges luft under vingarna.

Alla har sitt bagage från uppväxten och att gå in i kroniskt mentala analyser kommer inte att förändra någonting. I alla fall inte i praktiken. Terapi fungerar enbart om vi börjar agera utifrån magtrakten. Intellektuellt filosoferande kan vara givande som trevliga samtalsämne, men det förändrar inte din syn på dig själv. Handling gör! Det skapar nya tankar och känslor, som gör att du expanderar ditt livsutrymme. Se över dina vanor – små som stora.

Det går att börja leva i mental och emotionell rikedom genom sina vanor. Det kommer att ”smitta” andra områden som gör att sköna saker börjar hända. Det du säger till spegelbilden har en enorm inverkan på hur du lever ditt liv. Hjärnforskningen är fortfarande i sin linda gällande den massiva inverkan vanor, tankar, känslor och beteenden har på oss. Så var extremt selektiv gällande vilka människor du har nära inpå och vad du övertygar dig själv om i tankarna. Utmana den nedlåtande och/eller begränsande rösten där inne.

Vad behöver du börja ifrågasätta gällande vem du tror att du är?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Att våga möta mig själv efter att mitt jag blivit förintat eller näst intill, var en skakig upplevelse. Mina tankar om den jag var stämde inte med verkligheten. Jag trodde att jag var den jag var förr och att det bara var att fortsätta som vanligt. Jag upptäckte att allt det jag en gång varit, var utraderat.
Jag hade levt mitt liv i en sjuk bubbla och jag var förändrad. Jag hade anpassat mig efter en annans människas nycker tills det bara fanns en spillra kvar av det som varit jag.
Jag måste börja jobba med mig själv på allvar, börja forma mig själv så som jag vill vara.

Hur ska man hitta tillbaka till sig själv, när allt är utplånat?
Vill man ens vara den man en gång var?

Det finns fyra hörnstenar, som är viktiga när du ska bygga om ditt liv:

Acceptans 
Det som varit kan du aldrig mer förändra. Du spiller din energi om du fastnar i det och ältar det utan att släppa det. Din historia kommer alltid finnas med i ditt liv. Den kan du inte förändra, men du kan dra nytta av din erfarenhet. Förlåt dig själv för de misstag som du gjort.
Acceptera att kraften inte alltid räcker till. Allting behöver inte vara så perfekt. Du är tillräckligt bra.

Vårda nu – närvaro i nuet.
Livet är här och nu. Det är nu du kan göra något åt ditt liv. Nu kan du förändra. Nu kan du skapa din framtid. Gör det som får dig att må bra, säg nej till det som suger din energi.

Leva det liv jag vill leva
Hur vill du leva? Hur ska du komma dit?

När du ska dra upp en värderad riktning för hur du vill leva ditt liv behöver du ställa frågor till dig själv.
Vad är det som är viktigast för dig? Vad ger mening åt ditt liv? Vad får dig att må bra? Vad gör dig lycklig?

Svaret på dina frågor, blir din inriktning. Det handlar inte om att sätta upp korta mål, som att bestiga ett berg eller att besöka en plats. Din tänkta inriktning är övergripande och den ska hålla även om livet gör oväntade svängar. Din livsinriktning ska hålla även om du aldrig når de konkreta mål du kanske satt upp. Det blir en livsstil som du kan hålla fast vid även om det stormar runt dig, även om livet rasar.
Bestäm dig för att följa den inriktning du vill ha. Låt det bli ett fast beslut, förankrat i ditt inre. Då börjar du bygga din grundtrygghet.

Personlig integritet – att vara sann mot sig själv, sätta gränser.

Om man levt i en destruktiv relation har ens egna gränser suddats ut därför att man anpassat sig i det oändliga efter en annan människas tycke och vilja. Då upplevs gränssättningen ofta som svår, och man kommer att behöva träna mycket på detta. Det bästa är förstås att bryta helt med den destruktiva partnern, men det är inte alltid som det går t ex om man har barn tillsammans. Då måste man börja jobba med att ha så lite kontakt som möjligt.

När jag började jobba med min egen gränssättning kände jag mig väldigt osäker. Jag fick dåligt samvete för att jag sa nej och jag kände ett behov av att förklara och motivera varför jag tog de beslut jag tog. Jag hade ett stort behov av att få bekräftat från andra att jag gjorde rätt. Tillslut började jag istället tänka att det här är ju jag. Jag har tagit detta beslut. Jag ska stå upp för det. Det spelar ingen roll om det är ett felaktigt beslut eller om det känns obehagligt. Det är jag och jag behöver inte ta reda på vad andra tycker om det. Att tänka så, hjälpte mig att våga stå upp för mig själv.

Man får ta små steg i taget. Man får börja träna sig på att säga nej till sånt man inte vill göra. Man behöver inte vara alla till lags. Det viktiga är att man är sann mot sig själv. ”Det här är jag.Nej, Jag vill inte göra detta. Jag mår inte bra av detta.”

Om man är tvungen att ha fortsatt kontakt med sin förövare, kommer man att upptäcka att alla ens beslut blir ifrågasatta. Kom ihåg att du ska inte förklara dina beslut. Du har sagt ditt och det räcker. Förövarens ifrågasättande, begäran om förklaring är ett sätt att visa att hen inte accepterar dina personliga gränser. Varje gång du förklarar på nytt förminskas du i hens ögon.

Stå upp för dig själv. Svik inte dig själv. Ta inte en diskussion som bryter ner dig. Säg stopp, avbryt samtalet. Du behöver inte motivera varför. Det är bättre att avbryta ett samtal om du känner att det triggar dig att säga saker som du sen ångrar, eller om samtalet i sig blir en upprepning av allt ni tidigare sagt utan att leda någonstans.

Det går att bygga upp sig själv pånytt. Det går att förändra sitt beteende. Det är ingen ”quick-fix” utan hårt målmedvetet arbete. Ge inte upp när du tycker att du misslyckas. Se det istället som en nyttig erfarenhet som du kan lära dig av. Omge dig med människor som tror på dig och bekräftar dig på ett sunt sätt.

Med tacksamhet till min trofaste vän som funnits vid min sida den här tiden och som pushat mig och lärt mig så mycket.

..att få styra sitt eget liv

..att på ett sunt sätt stå upp för sig själv

..att få följa sitt hjärta