Arkiv för kategori ‘självkänsla’

Det var 20 minuter kvar till bussen skulle gå. Lilla och jag beslutade oss för att promenera dit vi skulle. Vi promenerade i rask takt i kylan, medan vi småpratade om livets oviktigheter.

Plötsligt säger hon: ”Om någon  slår dig på högra kinden, så vänd den andra till.” Sen förklarar hon för mig att Jesus sagt så i Jesus-filmen som hon sett hemma hos pappa.

Det knyter sig i magen på mig och plötsligt förflyttas jag till framtiden. Jag ser henne som en ung kvinna som låter sig hunsas av någon dominant. En kvinna som blir slagen fysiskt eller psykiskt och inte sätter gräns, därför att hon lärt sig att vända andra kinden till och inte ”slå” tillbaka. Jag mår illa.

Jag frågade henne om hon förstod vad orden betydde. Det gjorde hon inte.

Vi fick ett fint samtal om vad man får göra mot andra människor och vad man inte får. Vi pratade om att sätta gränser och hur man kan säga nej på flera olika sätt utan att använda våld. Hon är klok min Lilla. Hon kunde ge flera exempel från sin egen värld, där hon själv eller kompisar sagt nej. Vi pratade om vad som hände efter att nej sagts och hur viktigt det är att lyssna och respektera.

Detta är viktigt för mig. Jag vill aldrig att hon ska behöva hamna i det helvete jag varit i. Vi kommer att prata mycket om detta vet jag. Jag vill ge henne den kunskap hon behöver så att ingen kan trycka ner henne, varken med ord, religion eller våld.

Annonser

Älska din nästa som dig själv! Eller älska dig själv, som du älskar din nästa?

Att älska sin nästa som sig själv, är ett känt Jesus-ord och det används ofta som en måttstock på hur man ska bete sig mot sina medmänniskor. Man ska tänka på andra, vara snäll, hjälpa till och helst säga ja hela tiden, när folk ber en om hjälp.

Men är det sann kärlek mot sig själv när man alltid låter sig själv komma i sista hand. Älskar man sig själv när man säger: ”Ja, jag ställer upp”, fast hela ens inre skriker nej. Utgivande kärlek? Nej, knappast. Hur kan man ge kärlek om man inte värderar sig själv bättre och inte lyssnar till sitt inre?

Tidigare var jag en Ja-sägare. Jag fick dåligt samvete om jag sa nej. Jag fick dåligt samvete för att jag tyckte att jag svek andra när jag sa nej. Men konstigt nog fick jag aldrig dåligt samvete när jag svek mig själv. Alla andra var så otroligt mycket viktigare än mig.

Efter 48 långa år, har jag äntligen börjat lära mig att värdera mig själv på ett annat sätt. Äntligen kan jag börja klara av att säga nej utan att få dåligt samvete för alla andra. Jag vet att jag är viktig och att om jag mår bra och prioriterar mig själv på ett sunt sätt, kan jag hjälpa andra på ett bättre. Sund självhävdelse kallas det. Jag älskar mig själv så som jag förut älskade min nästa. Jag försöker vara rädd om mig och prioritera. Jag har inte någon anledning att vara för snäll.

 

 

Idag citerar jag en text av Michael Larsen som är relationscoach. Det är en text jag verkligen kan stämma in i.

http://separation.se/relationen-till-dig-sjalv/

Relationen du har till dig själv kommer att färga och påverka alla andra relationer. Genvägarna finns helt enkelt inte! Det låter kanske självklart, men hur ofta glömmer vi inte det? Allt vi tänker, känner, uttalar, skapar, älskar…kommer från självbilden. Den går bara inte att komma undan!

En härskarpersonlighet t.ex. har ingen ingen relation till sig själv. I alla fall inte en hälsosam sådan. De ser människor som verktyg, något man använder för att driva igenom den egna viljan. När dessa personer möter motstånd genom gränsdragningar från en annan människa, slår hoten och desperationen igång. Genom dessa beteenden blottar de sig själva och hur de ser på jaget och omvärlden. Ju mer gapande, desto mindre människa där inne!

Om du ständigt känner dig överkörd och förminskad av andra, börja titta på hur du relaterar till dig själv: ger du jaget omtanke? Värderar du den du är? Står du upp för dig själv eller anpassar du sönder dig:

”Jag gör vad som helst (nästan i alla fall) för att få känna mig älskad?”

Detta handlar inte ett dugg om kärlek, utan om behov som syftar till att lappa igen tomrum. Vi tror eller har övertygat oss själva om att kärlek utifrån kommer att göra allting fantastiskt. Det är så lätt att lura och förleda sig själv. En massa förklaringar som blir till Sanning.

När du börjar jobba med dig själv, så kommer självkänslan och självförtroendet att växa. Människor som inte skall finnas där, kommer att falla ifrån och nya ta plats. Du kommer att börja städa upp bland dina sociala kontakter på nätet, så att ny och sund energi kan ges luft under vingarna.

Alla har sitt bagage från uppväxten och att gå in i kroniskt mentala analyser kommer inte att förändra någonting. I alla fall inte i praktiken. Terapi fungerar enbart om vi börjar agera utifrån magtrakten. Intellektuellt filosoferande kan vara givande som trevliga samtalsämne, men det förändrar inte din syn på dig själv. Handling gör! Det skapar nya tankar och känslor, som gör att du expanderar ditt livsutrymme. Se över dina vanor – små som stora.

Det går att börja leva i mental och emotionell rikedom genom sina vanor. Det kommer att ”smitta” andra områden som gör att sköna saker börjar hända. Det du säger till spegelbilden har en enorm inverkan på hur du lever ditt liv. Hjärnforskningen är fortfarande i sin linda gällande den massiva inverkan vanor, tankar, känslor och beteenden har på oss. Så var extremt selektiv gällande vilka människor du har nära inpå och vad du övertygar dig själv om i tankarna. Utmana den nedlåtande och/eller begränsande rösten där inne.

Vad behöver du börja ifrågasätta gällande vem du tror att du är?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Att våga möta mig själv efter att mitt jag blivit förintat eller näst intill, var en skakig upplevelse. Mina tankar om den jag var stämde inte med verkligheten. Jag trodde att jag var den jag var förr och att det bara var att fortsätta som vanligt. Jag upptäckte att allt det jag en gång varit, var utraderat.
Jag hade levt mitt liv i en sjuk bubbla och jag var förändrad. Jag hade anpassat mig efter en annans människas nycker tills det bara fanns en spillra kvar av det som varit jag.
Jag måste börja jobba med mig själv på allvar, börja forma mig själv så som jag vill vara.

Hur ska man hitta tillbaka till sig själv, när allt är utplånat?
Vill man ens vara den man en gång var?

Det finns fyra hörnstenar, som är viktiga när du ska bygga om ditt liv:

Acceptans 
Det som varit kan du aldrig mer förändra. Du spiller din energi om du fastnar i det och ältar det utan att släppa det. Din historia kommer alltid finnas med i ditt liv. Den kan du inte förändra, men du kan dra nytta av din erfarenhet. Förlåt dig själv för de misstag som du gjort.
Acceptera att kraften inte alltid räcker till. Allting behöver inte vara så perfekt. Du är tillräckligt bra.

Vårda nu – närvaro i nuet.
Livet är här och nu. Det är nu du kan göra något åt ditt liv. Nu kan du förändra. Nu kan du skapa din framtid. Gör det som får dig att må bra, säg nej till det som suger din energi.

Leva det liv jag vill leva
Hur vill du leva? Hur ska du komma dit?

När du ska dra upp en värderad riktning för hur du vill leva ditt liv behöver du ställa frågor till dig själv.
Vad är det som är viktigast för dig? Vad ger mening åt ditt liv? Vad får dig att må bra? Vad gör dig lycklig?

Svaret på dina frågor, blir din inriktning. Det handlar inte om att sätta upp korta mål, som att bestiga ett berg eller att besöka en plats. Din tänkta inriktning är övergripande och den ska hålla även om livet gör oväntade svängar. Din livsinriktning ska hålla även om du aldrig når de konkreta mål du kanske satt upp. Det blir en livsstil som du kan hålla fast vid även om det stormar runt dig, även om livet rasar.
Bestäm dig för att följa den inriktning du vill ha. Låt det bli ett fast beslut, förankrat i ditt inre. Då börjar du bygga din grundtrygghet.

Personlig integritet – att vara sann mot sig själv, sätta gränser.

Om man levt i en destruktiv relation har ens egna gränser suddats ut därför att man anpassat sig i det oändliga efter en annan människas tycke och vilja. Då upplevs gränssättningen ofta som svår, och man kommer att behöva träna mycket på detta. Det bästa är förstås att bryta helt med den destruktiva partnern, men det är inte alltid som det går t ex om man har barn tillsammans. Då måste man börja jobba med att ha så lite kontakt som möjligt.

När jag började jobba med min egen gränssättning kände jag mig väldigt osäker. Jag fick dåligt samvete för att jag sa nej och jag kände ett behov av att förklara och motivera varför jag tog de beslut jag tog. Jag hade ett stort behov av att få bekräftat från andra att jag gjorde rätt. Tillslut började jag istället tänka att det här är ju jag. Jag har tagit detta beslut. Jag ska stå upp för det. Det spelar ingen roll om det är ett felaktigt beslut eller om det känns obehagligt. Det är jag och jag behöver inte ta reda på vad andra tycker om det. Att tänka så, hjälpte mig att våga stå upp för mig själv.

Man får ta små steg i taget. Man får börja träna sig på att säga nej till sånt man inte vill göra. Man behöver inte vara alla till lags. Det viktiga är att man är sann mot sig själv. ”Det här är jag.Nej, Jag vill inte göra detta. Jag mår inte bra av detta.”

Om man är tvungen att ha fortsatt kontakt med sin förövare, kommer man att upptäcka att alla ens beslut blir ifrågasatta. Kom ihåg att du ska inte förklara dina beslut. Du har sagt ditt och det räcker. Förövarens ifrågasättande, begäran om förklaring är ett sätt att visa att hen inte accepterar dina personliga gränser. Varje gång du förklarar på nytt förminskas du i hens ögon.

Stå upp för dig själv. Svik inte dig själv. Ta inte en diskussion som bryter ner dig. Säg stopp, avbryt samtalet. Du behöver inte motivera varför. Det är bättre att avbryta ett samtal om du känner att det triggar dig att säga saker som du sen ångrar, eller om samtalet i sig blir en upprepning av allt ni tidigare sagt utan att leda någonstans.

Det går att bygga upp sig själv pånytt. Det går att förändra sitt beteende. Det är ingen ”quick-fix” utan hårt målmedvetet arbete. Ge inte upp när du tycker att du misslyckas. Se det istället som en nyttig erfarenhet som du kan lära dig av. Omge dig med människor som tror på dig och bekräftar dig på ett sunt sätt.

Med tacksamhet till min trofaste vän som funnits vid min sida den här tiden och som pushat mig och lärt mig så mycket.

..att få styra sitt eget liv

..att på ett sunt sätt stå upp för sig själv

..att få följa sitt hjärta

Nu har jag bara mig. Och jag ska älska mig själv lika mycket som jag förut brytt mig om alla andra.

Mina krafter är slut.  Allt är över. Skilsmässan är avklarad. Umgänget mellan X och minstingen är okej eller nästan. Bodelningen är klar, men hans låneavtal med banken är inte helt klar än så fortfarande är jag delägare i huset och hälften av lånen står fortfarande på mig. Så saker kan ju fortfarande gå fel om det vill sig ila.

Allt detta har tagit på krafterna. Det är ju inte bara processen med skilsmässan utan framför allt det helvetiska liv jag levt innan. Det är ett under att jag hållt ihop.. hjälpligt i alla fall. Mycket är tack vare goda människor runt omkring mig, rutiner och förböner.

Tack alla fina. Jag uppskattar er så mycket.

Nu måste jag hitta kraft för mig själv. Jag har inte jobbat helt denna vecka. I morgon går jag till doktorn och sjukskriver mig. Sen ska jag se till att jag hamnar på stans bästa stressmotagning. Så jag ska fortsättningsvis älska mig själv och ta hand om mig själv som om jag är min allra allra bästa vän. Och det är jag ju.

Kram till mig själv och alla andra

<3.

Vart ska jag gå med en trasig själ?

Vart ska jag gå när hjärtat blöder,

när kraften rinner ur min kropp och jag inte orkar?

Vem kan ge mig kraften åter?

Vem kan läka mitt hjärtas sår?

Vem kan se min brustenhet,

utan att såra mig mer,

utan att dömma?

Vem orkar vandra brevid när livet tynger,

Vem orkar se och bara finnas,

finnas för mig..?

Mina bördor måste jag själv bära,

minnena kan jag inte kasta av mig,

smärtan tär mig,

Livet gör ont

Finns det någon som kan lindra?

Någon som är trygg och stark,

Någon att luta sig mot när livet smärtar?

Vem?