Arkiv för kategori ‘narcism’

1. Du tillhör mig och Jag äger dig.

2. Vad som är mitt, förblir mitt. Vad som en gång var ditt är också mitt och du kommer aldrig få det tillbaka.

3. All skuld tillhör dig. Mina tankar och handlingar är de rätta. Skulle någonting gå fel, är felet ditt.

4. Jag tar vad jag vill från den jag själv väljer

5. Jag går vart jag önskar

6. Rampljuset är mitt. Om någonting lyckas så är det jag som ska äras. Jag har format dig till den du är.Utan mig vore du ingen

7. Jag vet vad som är bäst för dig. Jag styr ditt handlande. De tankar du tänker kommer från mig.

8. Jag är inte skyldig dig något, men du är skyldig mig allt.

9. Jag är den du ska hedra, ära och betjäna.

10. Du tillhör mig

Ursprunglig text hämtad och omarbetad från Ten Laws of Narcissistic Possession – http://wp.me/p6FuAt-1og

Gå gärna in på HG Tudors sida och läs och låt dig skrämmas av en Narcissist tankar.https://narcsite.wordpress.com/

Annonser

Det har gått två veckor sen jag insåg att X verkligen utnyttjar tonåringen för att kontrollera mig. Det smärtar mig. Obehaget går inte över, utan växer när jag tänker på det.

Då, när X skulle köra hem Minsting efter umgänge, ber han tonåringen följa med oss in i lägenheten. Utstuderat ber tonåringen om att få komma in och dricka vatten och det nekar jag förstås inte till. Dagen efter berättar tonåringen för mig att hen egentligen inte var törstig, men att pappa bett hen kontrollera om jag hade en karl hemma.

För några dagar sen frågar jag X om han kan hämta Minsting på fritids eftersom jag behövde jobba över och jag visste att X skulle vara ledig. Naturligtvis hade X inte tid. Men som på beställning ringer tonåringen och frågar om hen får sova över just på sin pappans lediga dag! För första gången någonsin känner jag obehag inför min älskade tonårings besök. Tonåringen säger att hens besök inte har med pappan att göra, utan att hen hade tråkigt hemma.

Jag är inte det minsta förvånad över X beteende, men tonåringens oroar mig. Jag har blivit förvarnad. Min bäste vän, har utan att träffat tonåringen talat om för mig att tonåringen är som sin far. Det gör oerhört ont att han tycks ha rätt.

Hur ska jag kunna lita på tonåringen igen, när hen går sin pappas ärenden? Jag vill inte flytta, men kan jag överhuvudtaget leva kvar i närområdet?

En kvinna ytterligare är mördad, misshandlad till döds av den hon ville lämna.
Samhället uppmanar oss att lämna våra misshandlande män, men finns samhället där och tar emot när vi lämnar?
En del får den hjälp och skydd de behöver men många får det inte. Många drabbas av att i åratal ligga i vårdnadstvist med sina förövare och samhället kräver samarbete med förövaren kring barnen.

Min förövare går fri. När jag var i relationen vågade jag aldrig anmäla. Jag borde gjort det åtminstone för mitt äldsta barn skull. Rädslan var så stor. Jag var rädd för att allt skulle bli värre, rädd för vad han skulle hitta på. Hoten fanns där hela tiden, helt öppet eller förtäckt. Ondskan bodde i vårt hus och jag var rädd.

All min kraft gick åt till att tassa runt den som styrde mitt liv. Min enda uppgift var att försöka vara honom till lags, samtidigt som jag månade om barnen. Jag försökte täcka upp för alla brister i vår familj och ändå se till att barnen fick en hyfsad uppväxt.

Jag pratade aldrig utåt om vad som hände hemma. Ändå är jag övertygad om att det fanns folk som insåg att allt inte stod rätt till, men de vågade aldrig fråga. Jag är glad att jag tillslut mötte någon som hade tillräckligt mod att fråga. Någon som också vågade och klarade av att stå kvar och finnas för mig när jag behövde stöd.

Jag gjorde ett nogrannt planerat avslut. Tur nog behövde jag inte fly hals över huvud utan kunde förbereda mig i hemlighet och flytta när allt var klart med bostad. Min förövare är ingen mördare även om det funnits många inslag av hot. Han dödade aldrig min kropp, men han berövade mig all livfullhet. Jag blev en levande död.

Jag fick uppbringa all min kraft för att kunna få till ett avslut med bodelning, umgänge och vårdnad. Många gånger har det varit som att dansa på en knivsegg, men jag lever och jag är fri.

Den bästa gåvan jag återfått är mitt Liv.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinweigl/article22983508.ab

Hämtat från  sidan https://narcsite.wordpress.com

Här kan du läsa narcissistens egna tankar. Texten heter: The Twenty Cries of Victimhood – http://wp.me/p6FuAt-18B här med en hyfsad översättning.

 Och narcissisten talade:

”Vi ser inte oss själva som offer, skulle vi göra det vore vi svaga och vi är inte svaga. Ni är det. Vi är bättre än er. Vi kan dock ändå känna när vi blir överkörda, bemötta med hårdhet och förföljda men det är ni som orsakar det, för att göra oss till offer. Detta stärker vår legendariska dubbelsidighet. Vi ser oss inte som offer eftersom det krockar med vår egen känsla av överlägsenhet, men vi tycker om att ta på oss en offerroll eftersom det gagnar våra syften. Det är mycket av det vi säger som stärker den här mentaliteten och när du hör dessa saker, ska du veta att vi förväntar oss respons. Vi vill ha uppmuntran, ära, bekräftelse på att vi är enastående, att du själv tar på dig all skuld, ber om ursäkt och gör det som vi önskar.

Genom att spela ut offerkorten tillåter vi oss att få energi genom sympati och medlidande, hjälp med saker när vi själva inte vill lyfta en hand för att göra vissa saker själva, frihet från ansvar och att kunna hindra dig från att göra saker som vi inte gillar.

Här följer 20 påståenden som uttrycker offermentaliteten:

  1. Du gör mitt liv så svårt.
  2. Varför behandlar du mig så här?
  3. Du försöker aldrig förstå mig.
  4. Men jag då?
  5. Vad ska jag göra nu?
  6. Hur tror du att jag känner mig nu?
  7. Din uppgift är att passa upp mig/hjälpa mig.
  8. Det är inte mitt fel.
  9. Jag kan inte rå för att jag är som jag är.
  10. Varför måste du vara på mig om detta?
  11. Du lyssnar aldrig på mig.
  12. Allt handlar bara om dig, aldrig om mig.
  13. Du gör aldrig vad jag säger.
  14. Du älskar mig inte som du borde.
  15. Du gör aldrig det jag vill.
  16. Du låter mig inte prata.
  17. Du behandlar mig som en idiot.
  18. Du är orsaken till alla mina problem.
  19. Du försöker bara utnyttja mig.
  20. Varför gör du så mot mig?

Var vaksam när dessa uttalanden kommer från en narcissistisk personlighet, för det är bara början till en mer djupgående manipulation av dig”.

 

 

En tidig morgonstund, ensam innan minsting vaknar.

Ensam med mina tankar och känslor och med en längtan efter att skriva.

Ibland får jag känslan av att om man betraktar mitt liv utifrån så ser allt ganska enkelt ut. Jag lyckades lämna min destruktiva relation på ett planerat sätt. Jag bodelade och fixade allt juridiskt på egen hand. Jag jobbade aktivt med mig själv och mitt ”bokslut” utan myndigheters inblandning. Jag kan själv styra min kontakt med mitt X och det umgänge som vi bestämt att han ska ha med minsting.

Men inte är det så enkelt som det ser ut.

Fortfarande har han inte accepterat att jag inte kommer tillbaka och han kommer aldrig göra det heller. När vi har samtal om umgänget som han har med minsting säger han saker som ger en dålig eftersmak. Ena stunden kan det vara snälla saker som att han kan ställa upp och hjälpa mig med flytten, låna ut sin bil eller flyttstäda min lägenhet. För han är min vän, säger han och vi har ju levt tillsammans så länge. Nästa stund predikar han för mig om att alla kan göra fel och ångra sig precis som förlorade sonen återvänder till fadern i Bibeln. Han ser sig själv som den gode fadern och jag är den förlorade sonen som syndat och lämnat hemmet, men han är minsann beredd att ta emot mig. Så länge jag inte har någon annan kan han hjälpa mig, men får han veta att jag har någon annan, då ska han minsann… Jag skriver inte ut det här, men det är ett ett sätt att skrämma mig för att jag aldrig ska titta åt någon annan och för att jag ska komma tillbaka till honom -”tryggheten”.

Känslan som följer ett sånt samtal är svår att beskriva. Den är tung och mörkret gör sig påmint. Jag tänker för allt i världen inte låta honom hjälpa mig för att sen stå och pissa på mig, bildligt talat.

Skillnaden mellan människor blir så markant när jag sen efter ett sånt här samtal pratar med en av mina vänner. Där möts jag av respekt och kärlek. Den jag är, vad jag tycker är viktigt. I det samtalet blir jag aldrig trampad på. Det spelar ingen roll hur banala samtalsämnena är. Känslan efteråt är underbar, som om själen vore inbäddad i frid. Ett enda samtal av den karaktären är så läkande och jag kan leva på det i flera dagar.

Det är inte svårt att välja vilket liv jag vill ha, när jag har dessa perspektiv. Jag väljer Livet. Jag väljer frid, kärlek och frihet.