På nytt?

Publicerat: oktober 18, 2017 i kärlek, relation
Etiketter:, , , , , ,

Vi sitter mitt emot varandra och pratar. Pratet vill liksom inte ta slut. Vi delar nuet med varandra och delar med oss av det förflutna och det brustna. Jag ser hur det smärtar dig när du delar din historia och när du berättar om dina brustna drömmar. När jag delar min historia möter jag ömhet.

Det finns ett djup i att tillsammans mötas i det brustna, i den brutala och nakna sanningen.

Orden, tonfallet, blickarna, beröringen…

Men räcker det hela vägen? Kan känslan vi har få växa och bära oss framåt, kanske för resten av våra liv? Vågar vi se varandra som vi är, utan drömmarnas förskönande filter? Eller kommer vi också såra varandra illa och hårt?

Hur kan man få tillit att växa när man upplevt svek och fallit ner i en avgrund av hopplöshet och slagit sig så hårt?

Hoppet måste ändå vara större än de bottenlösa djup vi vandrat genom, annars skulle vi aldrig mötts.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s