Det har gått två veckor sen jag insåg att X verkligen utnyttjar tonåringen för att kontrollera mig. Det smärtar mig. Obehaget går inte över, utan växer när jag tänker på det.

Då, när X skulle köra hem Minsting efter umgänge, ber han tonåringen följa med oss in i lägenheten. Utstuderat ber tonåringen om att få komma in och dricka vatten och det nekar jag förstås inte till. Dagen efter berättar tonåringen för mig att hen egentligen inte var törstig, men att pappa bett hen kontrollera om jag hade en karl hemma.

För några dagar sen frågar jag X om han kan hämta Minsting på fritids eftersom jag behövde jobba över och jag visste att X skulle vara ledig. Naturligtvis hade X inte tid. Men som på beställning ringer tonåringen och frågar om hen får sova över just på sin pappans lediga dag! För första gången någonsin känner jag obehag inför min älskade tonårings besök. Tonåringen säger att hens besök inte har med pappan att göra, utan att hen hade tråkigt hemma.

Jag är inte det minsta förvånad över X beteende, men tonåringens oroar mig. Jag har blivit förvarnad. Min bäste vän, har utan att träffat tonåringen talat om för mig att tonåringen är som sin far. Det gör oerhört ont att han tycks ha rätt.

Hur ska jag kunna lita på tonåringen igen, när hen går sin pappas ärenden? Jag vill inte flytta, men kan jag överhuvudtaget leva kvar i närområdet?

Annonser
kommentarer
  1. Judy skriver:

    Jag är ledsen att du har att gå på äggskal.

    Gilla

  2. ogamotoga skriver:

    Fy vad hemskt när barn blir inblandade och om det nu är så, tar eftet den ”ondes” beteende. Och det är ju självklart svårt för en själv att ”prata” om detta med den person, speciellt tonåringar. All styrka till dig. ☺

    Gilla

  3. Rosa skriver:

    Jag känner din smärta…! När mitt ena barn pratar är det ibland som om det är exet jag har framför mig. Vi måste lugna ner oss och tänka att det är en övergångsperiod (hur lång?!!) men till slut kommer barnet att se sanningen. Inte gå pappans ärenden. När barnen bor för sig själva. Inte är påverkade legosoldater. De har sanningen inom sig för VI som mammor har också påverkat dem. Under hela deras liv. Håll fast vid det lilla ljuset som brinner inom ditt barn. Sanningens ljus.

    Gilla

  4. Mea M skriver:

    Och också barnet i det fallet är fast i den kontrollerades nät..vad annat kan göras än följa den starkes begäran, tänker jag.. Så svårt för er båda. Styrka 💚💚

    Gilla

    • Lyckliga Lisa skriver:

      Ja det är svårt. Det gör ont att se att barnet nu utsätts för det som jag varit i.
      Jag är glad för hens ärlighet mot mig, men känner att jag i vissa lägen måste hålla avstånd för min egen skull. Men känslomässigt blir det dubbelt, och jag känner mig ibland som en svikare

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s