Som i en film

Publicerat: juli 26, 2016 i psykisk misshandel
Etiketter:, , , , , , ,

Det är kväll och nattningen av Minsting är avklarad. Jag går ut i vardagsrummet och sätter på TV:n. Jag råkar hamna mitt i en film, men budskapet i den är tydligt. Jag hinner inte titta mer än nån minut innan jag kastas bakåt i tiden. Händelser jag för länge sen glömt är plötsligt väldigt levande för mig. Jag minns.

Tårarna rinner. Jag skakar av gråt och inre smärta. Det enda ljud som kommer över mina läppar är ett gnyende.

Orden ekar i mitt huvud från den gälla högljudda rösten.

”Om du bara kunde lyssna på vad jag säger, och inte säga emot hela tiden.” ”Du är alltid så negativ” ”Varför gör du så? Vi har ju bestämt..” ”Jävla apa” ”Innan du träffade mig, var du ingen. Du skulle inte klara något utan mig.” ”Jag har gjort dig till den du är. Du skulle inte ha något utan mig.” ”Lyssnar du alls på mig?”

Kroppen minns smärtan av slag och sparkar. Vill ta skydd. Kryper ihop.

Jag minns hur jag sprang iväg, lämnade huset utan ytterkläder mitt i kylig höstkväll. Jag minns hur han sprang runt huset för att få tag i mig. Det var som att leka katt och råtta. Jag smög in i huset när han var på andra sidan, hämtade mina kläder och gick.

Mobilen ringde. Jag svarade inte. Barnen ringde och jag svarade vid något tillfälle. Jag stannade ute länge, gick och satte mig i skogen och smög sen in i friggeboden. Ingen såg. När kylan blev för påträngande smög jag tillbaka.

Helvete

Jag levde så. Ett dödens väntrum. Och ändå gjorde jag allt för att bevara vår fina fasad. Vi var ju en ”lycklig” familj och hade det så bra.. Jag levde så länge, utan ork att ta mig ur, all kraft gick till överlevnad.

Nu sitter jag i mitt eget vardagsrum. Ensam. Jag försöker andas lite och samla mig efter den minneschock som sköljde över mig. Det var oväntat för mig att få en så kraftig reaktion nu, efter ett och ett halvt år på egen hand.

Jag har gråtit, jag har återupplevt smärtan i själen och hela den absurda situationen. På ett lite märkligt sätt känns det som någon form av reningsbad. Det känns som om själen renas från något. Kanske är det känslan av befrielse?

Annonser
kommentarer
  1. ogamotoga skriver:

    Känner väl igen de orden, dock inga slag och sparkar. Ditt gråt var säkert en rening och lättnad över att det är över. ❤

    Gilla

  2. Mea M skriver:

    💙 En dag i framtiden kommer du se minnas och känna vemod, sorg och lättnad att det är över. Och önska att ingen annan skall behöva uppleva det. Man behöver tyvärr gå igenom alla steg innan man kommer dithän tror jag. Styrkekramar till dig ❤

    Liked by 1 person

    • Lyckliga Lisa skriver:

      Tack fina du. Jag är oerhört glad att det är över.
      Jag är så tacksam över mitt liv, det jag har idag.
      Jag har bestämt mig att vårda mig själv så att jag aldrig hamnar i bitterhet över det som varit. Men jag tänker inte heller glömma..
      Kram ❤

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s