En tidig morgonstund, ensam innan minsting vaknar.

Ensam med mina tankar och känslor och med en längtan efter att skriva.

Ibland får jag känslan av att om man betraktar mitt liv utifrån så ser allt ganska enkelt ut. Jag lyckades lämna min destruktiva relation på ett planerat sätt. Jag bodelade och fixade allt juridiskt på egen hand. Jag jobbade aktivt med mig själv och mitt ”bokslut” utan myndigheters inblandning. Jag kan själv styra min kontakt med mitt X och det umgänge som vi bestämt att han ska ha med minsting.

Men inte är det så enkelt som det ser ut.

Fortfarande har han inte accepterat att jag inte kommer tillbaka och han kommer aldrig göra det heller. När vi har samtal om umgänget som han har med minsting säger han saker som ger en dålig eftersmak. Ena stunden kan det vara snälla saker som att han kan ställa upp och hjälpa mig med flytten, låna ut sin bil eller flyttstäda min lägenhet. För han är min vän, säger han och vi har ju levt tillsammans så länge. Nästa stund predikar han för mig om att alla kan göra fel och ångra sig precis som förlorade sonen återvänder till fadern i Bibeln. Han ser sig själv som den gode fadern och jag är den förlorade sonen som syndat och lämnat hemmet, men han är minsann beredd att ta emot mig. Så länge jag inte har någon annan kan han hjälpa mig, men får han veta att jag har någon annan, då ska han minsann… Jag skriver inte ut det här, men det är ett ett sätt att skrämma mig för att jag aldrig ska titta åt någon annan och för att jag ska komma tillbaka till honom -”tryggheten”.

Känslan som följer ett sånt samtal är svår att beskriva. Den är tung och mörkret gör sig påmint. Jag tänker för allt i världen inte låta honom hjälpa mig för att sen stå och pissa på mig, bildligt talat.

Skillnaden mellan människor blir så markant när jag sen efter ett sånt här samtal pratar med en av mina vänner. Där möts jag av respekt och kärlek. Den jag är, vad jag tycker är viktigt. I det samtalet blir jag aldrig trampad på. Det spelar ingen roll hur banala samtalsämnena är. Känslan efteråt är underbar, som om själen vore inbäddad i frid. Ett enda samtal av den karaktären är så läkande och jag kan leva på det i flera dagar.

Det är inte svårt att välja vilket liv jag vill ha, när jag har dessa perspektiv. Jag väljer Livet. Jag väljer frid, kärlek och frihet.

 

 

Annonser
kommentarer
  1. Mea M skriver:

    💙💙💙

    Gilla

  2. Jo, det finns det yttre och sen finns det inre. Kommentarerna från ditt ex… han tycker att han har rätt till dig… Jag känner igen det. Han är hjälten, den godhjärtade. Som kan tänka sig att ta tillbaka dig. Så du får vara på din vakt så du inte ”blir skyldig honom något”. Men varje dag, månad och år kommer du längre bort från honom. Allt går i rätt riktning :-).

    Liked by 2 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s