Detta är sagan om den mest ömkansvärda lilla fågel, så totalt ensam och skadad, helt utelämnad. Men det är också sagan om läkedom, frihet och upprättelse. Sagan om Livet, min verklighet.
Tack till Gud som sände en människa i min väg, som såg, förstod och som kunde hjälpa
❤
Hon låg där på marken, med kroppen förvriden av smärta. Hennes vackra ögon var livlösa. Själen var redan långt borta. Allt hopp var ute. Hennes vingar hängde slappa utmed kroppen i en onaturlig ställning. Obrukbara. Det var bara en tidsfråga innan hennes liv skulle vara släckt. Hon hade inte gjort något fel, bara följt lockropen som förtrollade och förblindade henne. Hon hade varit helt trollbunden och såg inte i tid vad hon flög in i. Hon kraschade totalt.
Då kom någon förbi som inte föringade en skadad fågel. Någon som såg och förstod.
Han tittade djupt in i hennes ögon och såg en skymt av själen som bodde där för länge sen. Han såg hennes smärta, hennes flämtande efter luft. Han lyfte kärleksfullt upp henne, strök henne över fjädrarna och kände varsamt på hennes vingar. Han lade henne på en bädd och rätade upp det som var brutet. Hon gnydde…
Visa originalinlägg 134 fler ord
whenimbackagain 
Oj jag började gråta, så gjorde mitt X mot vår då 16-17 årige son. Minns hur han några år efteråt mådde dålig och låg som ett foster i sängen och grät över sin pappa, då var han 19. Idag är han vuxen med eget barn och en helt fantastisk omtänksam man. Stå kvar finns alltid till, det är mitt råd. Jättekram!
GillaGillad av 1 person
Skrev nog på fel inlägg men du förstår nog ändå!
GillaGillad av 1 person
❤
GillaGillad av 1 person