Frustration

Publicerat: januari 3, 2016 i känslor
Etiketter:, , , ,

För min femåring betyder ett felklippt papper en enorm frustration. Om sen nästa papper också blir felklippt är katastrofen total. Det blir gråt och skrik och ingenting går att rätta till. Det finns inte i hennes perspektiv att man justera lite och resultatet ändå är tillräckligt bra.

När livet blir annorlunda än vi tänkt, när saker händer som vi inte kan påverka, förväntningar som inte uppfylls visst upplever vi vuxna också frustration.

Barn har stora känslor för saker som vi som ser på tycker är smått och inte så allvarligt. Kanske är det så med mig också. Jag reagerar starkt på något som är viktigt för mig men som kan tyckas ganska oviktigt för någon annan.

Ett barn som blir frustrerat tjurar ihop totalt och visar med hela kroppen att de vill inte att det ska vara så här. Barnet kanske inte ens orkar kommunicera med ord.

Som vuxen måste man få livet att fungera trots att man är frustrerad eller besviken. Men själen reagerar fortfarande som det lilla barnet. Totalt ihoptjurad. Skulle man följa sin innersta känsla skulle man kanske helst dra täcket över huvudet och slippa vara med på ett tag, kanske gråta ut sin besvikelse eller slå sönder något.

Det gör ont när drömmar krossas och trots all vuxenhet behövs fortfarande en axel att gråta ut mot, någon som kramar om och säger: ”Det ordnar sig. Det blir bra.”

Annonser
kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s