Att bygga liv

Publicerat: september 30, 2015 i Återhämtning
Etiketter:, , , , , , ,

Jag läste en fråga på facebook. Hur gör man för att livet med en person med narcistiska drag (senare i texten kallad N) ska släppa sitt grepp om en, efter att man lämnat?

Ja hur gör man egentligen? Finns det några enkla svar?

Det som är enklast är svaret. Vägen dit är inte lika enkel, men det kan liknas vid att sätta kompassen på kartan mot nästa orienteringskontroll. Dit ska jag. Åt det hållet är kontrollen, och om man är orienterare så spelar det sen ingen roll om man måste gå över stock och sten eller kanske väja för vattendrag. Riktningen är vägen och med målmedvetenhet kommer man fram.

När man lämnar en narcistisk person måste man omvärdera sitt liv totalt. Det som är självklart för människor i normala förhållanden är inte det för den som lämnar.

Normalt sett har alla eller i allafall flesta människor ett egenvärde. De kan stå upp för sig själv och sina värderingar, tala för sig själv och fatta egna beslut.

För de flesta som levt tillsammans med en narcist, är allt detta söndersmulat. En narcist vill ha kontroll i alla lägen, har ett grandiost förhållande själv och sätter själv spelreglerna efter sin egen nyckfullhet.

Plötsligt så står man ensam. Man har fattat ett gigantiskt beslut som är så stort att man i början inte fattar vidden av det. Det är ett beslut som kommer att innefatta alla delar av livet, både det som har varit och det som kommer att bli.

Ungefär här skiljer sig min historia från många andras. Mångas frihet börjar med polisanmälningar, hjälp av kvinnojour och stödboende och annan hjälp från sociala myndigheter. Mig ville ingen hjälpa för de tyckte inte det var så allvarligt. Kanske för att jag förminskade, kanske för att jag aldrig polisanmälde de övergrepp som skedde.
Men jag fick trots allt hjälp, men privat och nu via landstinget. Faktum är att jag är trots allt lyckligt lottad, därför att hjälp i den omfattningen som jag fått är det inte många som får.

Efter att ha lämnat N så har man tyvärr fortfarande kvar mycket av hans tankar o vanor. Man har ju anpassat hela sitt liv efter hans nyckfullhet, och den som lämnar upptäcker ganska snabbt att man fortfarande har samma beteendemönster som när man levde med N. Det är beteendemönster som inte alltid är helt sunda, men de har utvecklats under press, för att man ska orka överleva.
Även självkänslan är starkt påverkad av N:s åsikter. Det kan till exempel handla om att man dagligen fått höra kränkningar eller under alltför lång tid mötts av åsikter om att man är värdelös och inget klarar av.

Varje osund tanke och vana måste analyseras o brytas. Mycket av det man tänker och gör är grundat på rädsla för N. Det gäller att inse det och sätta sina egna gränser, det som är bra för mig. Man ska inte börja argumentera och förklara sina gränser på nytt för N. Då har han vunnit en seger igen, genom att ifrågasätta och inte vilja förstå. Du måste själv bestämma vilka konsekvenser som ska bli för den som överträder dina gränser.

Egentligen finns det bara ett svar om hur man ska kunna bygga ett nytt liv och bli fri från det gamla: noll-kontakt! Då bryter man totalt, kompisskap existerar inte, funkar inte.

Men om man har barn ihop och dessutom gemensam vårdnad, då gäller minsta möjliga kontakt och den kontakten måste vara väldigt informell. Det krävs mycket koncentration och helst även terapeutisk guidning (min egen erfarenhet).
Man måste koncentrera sig för barnens skull, hitta sätt att kommunicera som inte tar för mycket energi. N kommer garanterat göra allt för att sabotera men om man då hotar m tuffare åtgärder, ex myndigheter, samarbetar han förhoppningsvis.

Tar man tag i dessa saker och arbetar sig igenom det bygger man sig själv och har chans att bli en stark och självständig människa. Det är ett hårt arbete och man behöver hjälp utifrån av terapueter och vänner, för det är sällan man ser sig själv på rätt sätt. Man bygger ett helt nytt liv. Man kommer aldrig bli samma människa som innan man träffade N, men man har fått en ny chans till sitt eget liv. Den chansen är värd allt.

Kompassen pekar ut rikningen på kartan. Däråt ska jag.
Gå!
Målmedvetet.

Annonser
kommentarer
  1. Frihet i blodet skriver:

    Om man har barn ihop då är det som du skriver omöjligt att bryta och bara gå. Ingen kontakt. Och om det inte går att kommunicera? Om han vägrar? Om han vänder barnen mot sin egen mamma? Om han får barnen att tro alla lögner? Om han vänder barnen mot varandra, mot den som kanske stannar hos mamma? Åren går och barnen kommer kanske hem till mamma igen först när de också ser sanningen. Eller också kanske de aldrig gör det? Alla är förlorare. Ingen är vinnaren…allra minst han!

    Håll ut, tjejen! Ljus och kärlek till dig och barnen.

    Pia

    Liked by 1 person

    • Lyckliga Lisa skriver:

      Tack min vän.
      Hittills har jag klarat kommunicera lagom, men jag vet att ”spelreglerna” kan ändras blixtsnabbt. Det behövs inte mycket. Och jag hatar att fortfarande behöva balansera.
      Helt sant, alla är förlorare..

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s