Lördag

Publicerat: september 26, 2015 i Återhämtning
Etiketter:, , , ,

Det är lördagsmorgonen. Så skönt att bara sitta och vara. Idag är min vilodag, min återhämtningsdag.
Jag har suttit och läst lite om utmattning och stress och om den frustration som blir när man vet att man borde kunna, men det bara går inte.
Kolla den här bloggen:
http://prestera.blogspot.se/2014/04/hur-ska-man-se-ut-nar-man-ar-utbrand.html?m=1

Hon beskriver så bra frustrationen över att inte klara av fast man vill, att det faktiskt kan ta en hel dag med ett enda futtigt moment. Det är inte att bara planera och organisera… Det tar tvärstopp. Hjärnan och kroppen funkar inte och det lilla man gör genererar lika stor trötthet som en lång intensiv arbetsdag.

Men idag är det återhämtningsdag. Idag ska jag vara. Vila och njuta. Känna tillförsikt. Så jag avslutar med en skön text av Tomas Tranströmer som jag hittade på Utbults blogg:
https://utbult.wordpress.com/2015/03/29/fem-favoritdikter-av-tomas-transtromer-2/

”Gläntan

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse. Gläntan är omsluten av en skog som kväver sig själv. Svarta stammar med lavarnas askgrå skäggstubb. De tätt sammanskruvade träden är döda ända upp i topparna där några enstaka gröna kvistar vidrör ljuset. Därunder: skugga som ruvar på skugga, kärret som växer. Men på den öppna platsen är gräset underligt grönt och levande. Här ligger stora stenar, liksom ordnade. De måste vara grundstenarna i ett hus, jag kanske tar fel. Vilka levde här? Ingen kan ge upplysning om det. Namnen finns någonstans i ett arkiv som ingen öppnar (det är bara arkiven som håller sig unga). Den muntliga traditionen är död och därmed minnena. Zigenarstammen minns men de skrivkunniga glömmer. Anteckna och glöm. Torpet sorlar av röster, det är världens centrum. Men invånarna dör eller flyttar ut, krönikan upphör. Det står öde i många år. Och torpet blir en sfinx. Till slut är allt borta utom grundstenarna. På något sätt har jag varit här förut, men måste gå nu. Jag dyker in bland snåren. Det går bara att tränga sig igenom med ett steg framåt och två åt sidan, som en schackspringare. Så småningom glesnar det och ljusnar. Stegen blir längre. En gångstig smyger sig fram till mig. Jag är tillbaka i kommunikationsnätet. På den nynnande kraftledningsstolpen sitter en skalbagge i solen. Under de glänsande sköldarna ligger flygvingarna hopvecklade lika sinnrikt som en fallskärm packad av en expert.”

Annonser
kommentarer
  1. Judy skriver:

    Jag hoppas att du har en härlig dag.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s