De sista dagarna har jag fått flera påminnelser. Påminnelser om mitt förflutna. Om det som jag lämnat.

P g a skolavslutningar och annan planering kring barnen har X och jag haft en hel del kontakt sista tiden. Ganska sakligt för det mesta. Men när allt är lugnt är det så lätt att förminska det som varit. Det är så lätt att tänka att han är som vem som helst, trots att jag bott med honom så länge och borde veta hur han funkar. Jag släpper lite på gränserna som jag satt upp. Gränserna för hur mycket jag ska säga, hur mycket tid jag ska lägga på kontakt  och vad jag ska vara behjälplig med. Allt är ju lugnt. X blir en kamrat. En som alla andra.

Men lugnet är förrädiskt. Han är inte som alla andra. Han kommer aldrig bli det.

I det tillfälliga lugnet återuppstår hans gamla beteendemönster och kanske mina också, eftersom det handlar om ett rollspel. Och plötsligt, helt oväntat återkommer urladdningen. Först något litet och sen den stora urladdningen.

Allt är så bekant. Exakt samma visa som förut. Först handlar det om ”silent treatment”, att han svarar med tystnad och visar med sitt kroppsspråk att han inte vill lyssna på mig när jag pratar om något positivt som ett av våra barn åstadkommit. Han vill helt enkelt inte höra. Han vill inte veta. Han vill inte att det ska vara en del av hans liv. Jag borde backat där, stannat till och satt stopp. Jag gjorde det inte.

Nästa urladdning är kraftig. Den är riktad mot mig. Återigen får jag höra hur värdelös jag är, att jag inte klarar någonting, jag kommer misslyckas med allt och att jag snart kommer få ett helvete. Jag kommer orsaka katastrof  både för mig själv och honom. Jag kan inte ta ansvar och han ska minsann se till att han får hela vårdnaden. Allt sker blixtsnabbt. Blicken är svart. Stämningen är hotfull men han rör mig inte. Han är misstänksam och svartsjuk. Svartsjuk på ingenting,  eller antagligen på att jag inte släpper in honom som förut. Jag har börjat göra saker utan hans insyn.

Jag backar. Drar mig undan.

Detta är en revirmarkering,  där han tydligt visar att jag fortfarande ingår i hans revir. I hans tankevärld tillhör jag honom. Jag ska lyssna och göra som han säger.

De här händelserna har gett mig huvudvärk. Det har varit smärtsamma påminnelser om hur jag tidigare levt.

Det är dags att skapa ett större avstånd. Jag måste fundera på hur mycket och hur ofta jag behöver lämna över info om våra barn, samt vilken typ av info. Det går tyvärr inte vara kompis.

Jag måste fortfarande hålla kontakt, men fortsättningsvis måste det bli på mer informell nivå. Jag måste sluta att öppna grindar för honom, grindar som leder till ingångar som skadar mig.

Annonser
kommentarer
  1. Judy skriver:

    Det är så smärtsamt att behöva hålla ett säkert avstånd i allt du gör och säger runt någon som. Det är inte du. Det är inte vem du är. Det är vem han är, men han vägrar att se det.

    Jag vet att jag ”testa vattnet” med min NM varje gång på ett tag. Jag vill att vår relation att vara annorlunda, men hon har inte förändrats.

    Det som är bra att testa gränser är att inse hur mycket du har ändrat. Fortsätt ta hand om dig. Gud välsigna.

    Liked by 1 person

    • Lyckliga Lisa skriver:

      Wow, du skriver på svenska! Jag är imponerad!
      Ja du har helt rätt, det är jobbigt att behöva hålla avstånd till X. Det är inte jag.
      Jag är öppen och social. Jag ville också ha ett annat liv. Ett normalt liv, ett förhållande där man kan dela livet utan att bli nervärderad och kränkt.
      När man prövar sig fram så här lär man sig var gränserna går. Det är smärtsamt ibland, men jag vet vad jag inte vill ha och faktiskt hur jag vill ha det i framtiden.

      Gud välsigne dig med

      Liked by 1 person

      • Judy skriver:

        Du lärde mig väl. Tack. Jag skriver mitt svar och be Google översättare att ändra den till svenska. 🙂 Sedan kopiera och klistra in.

        Ja, är det värdefullt att veta inte bara vad du vill, men vad du inte vill. Gud välsigna.

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s