I bräcklighetens rum

Publicerat: juni 1, 2015 i återhämtning, when I'm back again
Etiketter:, , , , , ,

Det är en märklig känsla att kliva in i bräcklighetens rum.

När jag tvingades öppna den dörren fylldes jag med bävan, en slags skräck över min egen sårbarhet. Jag är inte längre stor och kaxig eller osårbar. Jag står barfota på ett kyligt golv. Allt är avklätt, alla vackra fasader är spruckna och färgen flagnar. Maskerna jag burit i livets teater ligger smutsiga och söndertrasade på marken. I detta rum behövs de inte mer. Här är allt avskalat och naket. Här bor smärtan. Här blöder det brustna hjärtat. Det är här jag gråter de tårar ingen ser. Rampljuset har för längesen slocknat och applåderna är blott minnen av något som inte är. En illusion. I livets bakgård.

När jag varit här inne en stund och vant mig vid skuggorna börjar jag se. När jag mött min egen sårbarhet, min egen smärta är jag inte längre rädd.

Kvar finns en känsla av ett djup som jag inte kan definiera. Men det är inte skrämmande. Det finns ett lugn i det, något fridfullt. Jag vill inte längre fly. Jag vill finna läkedom. Vila. Jag är här och nu. Närvarande i själens smärta, min egen orkeslöshet och min längtan.

Annonser
kommentarer
  1. Judy skriver:

    This ties in to what I’m going through right now. I’m learning the vital importance of being vulnerable.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s