Blandade känslor

Publicerat: april 3, 2015 i minnen, When I´m back again
Etiketter:,

Det har gått ett halvår sen jag begärde skilsmässa och jag har inte ångrat en dag sen jag flyttade. Ändå har de sista dagarna varit fulla av vemod, tunga tankar och trots att jag vet att jag gör rätt, funderar jag.

Nej, jag saknar inte honom egentligen, saknar inte livet jag levde. Det var inget liv. Det var ett fängelse. Där fanns inget utrymme för mig, för mitt jag.

Ändå så har jag känt ett stort vemod, en slags sorg. Häromkvällen när jag gick upp till huset för att hämta minstingen, hörde jag fåglarna drilla högt upp i träden. Så vackert, som i en katedral. Jag älskade verkligen den här tiden på året när jag bodde i huset. Men när jag gick där kände jag sorg. Jag ville gråta. En känsla av att detta är inte mitt mer. Aldrig mer.

Samtidigt gnagde en olustkänsla i kroppen. Jag visste inte om han var hemma eller inte och vilket humör han skulle vara på. Tidigare i veckan hade vi pratat bodelning och jag hade förklarat för honom vad som gällde. Samtalet var inte trevligt, inga vackra saker som han sa precis. Han gick i taket, förstås, men jag kände ändå att jag hade övertaget. Det var jag som styrde samtalet och han fick aldrig chans att vända saker mot mig som han alltid gör. Ändå gnagde en oroskänsla i mig, det där att aldrig veta vad jag möter. Han var inte hemma.

Jag mötte honom igår. Lite ytterligare samtal, och i en helt ok ton. Inga fula ord eller misstänkliggörande. Plötsligt var han mjuk, tillmötesgående, sa att han ville att jag skulle ha det bra även efter skilsmässan. Jag är ju mor till hans barn och vi har delat 22 år tillsammans. Han var gråtmild. Han ville att vi skulle fortsätta som vänner, även om jag valde att inte fortsätta leva med honom. Att det var jag som valde.

Jobbigt.

Klart att känslorna far fram och tillbaka och trots att jag har ett annat liv nu, börjar jag fundera om det trots allt hade funnits en chans i för oss ändå. Men det är bara tankar som far. Jag vet att det finns inget liv att hämta där. Ingen glädje, ingen kärlek, inget som kan bygga upp mig och mina barn. Jag skulle aldrig få den respekt och kärlek jag förtjänar

Jag tror att allt detta bara är ett spel, ett sätt att få mig ur balans, ett sätt att få mig att inte ta det jag har rätt till ekonomiskt, ett sätt för att han känner att han tappar kontrollen. Han följer ju samma mönster som alla maktmän har, de som ser kvinnan som en ägodel som bara är till för att tillfredsställa hans behov.

När dessa känslor far genom kroppen, är det bra att läsa igen vad som jag varit med om, eller läsa andras upplevelser. Minnas.

När vågorna slagit mot stranden, ebbar de ut och det blir lugnt på nytt. Då kommer glädjen och tacksamheten åter. Kraften att fortsätta kämpa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s