En ovillig pappa

Publicerat: februari 16, 2015 i Uncategorized

Hur svårt kan det vara för en far att låta sitt femåriga barn sova över när det han som ska ta hand om henne efter vad vi bestämt?

Att skylla på att hon vaknar på natten och gråter efter mamma när hon inte hittar nappen? Är det skäl nog? När det gäller att ta hand om femåringen så är det så vansinnigt synd om X. Han jobbar kväll och är hemma runt midnatt varje natt, sen går han upp klockan sex, väcker mellanbarnet som bor med honom, fixar frukost,går och sover en stund till innan det är dags att vakna på nytt och se till att det finns lunch klart tills barnet är hemma från skolan.

Jaha. Och?

Sen skylla på att dottern behöver en kvinna som tar hand om henne och att han inte är programmerad för sånt här.

När jag protesterar säger han åt mig att vara tyst och bara acceptera hans ord och sen hotar han med att skaffa en ny kvinna och sen ta hela vårdnaden för då har han nån som kan ta hand om barnen och serva dom. Och nästa stund mumlar han om att hon är för liten för att sova borta. Han kan låta henne sova över om några år när hon är större och mer självgående. Vem säger att hon vill sova över då, om hon inte vänjer sig nu?

Det här är inget nytt problem egentligen. När den äldste var i samma ålder vägrade han göra saker med honom, för att det var för jobbigt. Det skulle han göra när han blev större, men det hände aldrig. När grabben väl var stor, nästan myndig då upptäckte fadern att han var stor och började behandla honom som en tioåring! Hur bra kan det funka?
Såklart, inte alls.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s